Jump to content
Annons

Anders F

Medlem
 Visa profil  Visa aktivitet

  • Antal inlägg

    6 077

  • Gick med

  • Dagar jag vunnit

    26

 Content Type 

Fler inlägg i bloggen av Anders F

  1. Anders F

    Musikutbildningen i Sverige

    Av Anders F,


    Allmänt
    Jag brukar inte skriva politiska inlägg eller samhällsåsikter jag har, men nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite då jag tycker mig se en hemsk utveckling inom den svenska musikutbildningen i sverige.
    Den förra regeringen införde så kallade meritpoäng i gymnasiet. Dessa poäng är helt klart till för att få elever att välja vissa ämnen i gymnasiet och visar även regeringens åsikt kring olika ämnens status. Kan tilläggas att kulturella ämnen inte ger några som helst meritpoäng. 
    Kulturskolan i sverige verkar dock stadig och har sina köer vad jag kan se, men det som har tagit stryk ordentligt är det estetiska programmet på gymnasiet. Man har nu gått från att erbjuda det estetiska programmet i 140 kommuner till att erbjuda det i 113 (va det senaste siffrorna jag hörde).
    För det första så verkar det finnas en felaktig bild hos föräldrar och vuxna att det estetiska programmet är ett skoj och lek program som man bara har flum på.  Man blir ju inget av att gå ett estetiskt program är en vanlig kommentar man får. Då frågar jag, vad blir du på ett samhällsprogram eller ett naturvetenskapligt program? Du blir ingenting! Du får en så kallad högskolebehörighet som gör att du sedan kan vidareutbilda dig till ett yrke som du kanske vill jobba med i framtiden. Det estetiska programmet är ett högskoleförberedande program precis som samhällsprogrammet eller det naturvetenskapliga programmet. Men detta verkar inte de vuxna alls förstå! 
    Den förra regeringen tog också bort det obligatoriska estetiska ämnet på gymnasiet samt minskade individuella valet till enbart två kurser. Då de kulturella kurserna inte ger meritpoäng så förstår jag att elever inte vågar välja dessa ämnen. 
    Nu börjar skolverket få upp ögonen för detta problem och kliar sig säkert i huvudet och undrar "vad gick fel"? För mig är det ganska uppenbart att om man värdesätter kurser och ämnen olika i regeringen så kommer det smitta av sig. Ett estetisk program är oerhört viktigt att det får finnas kvar, speciellt ur ett socialt hållbart utvecklingsperspektiv. Samt så visar senaste hjärnforskningen att de som väljer musik sina sista tre år i skolan presterar bättre i alla andra ämnen också. Så om man nu vill höja mattematik och språkkunskaper hos unga så utnyttja de musikutbildningar som finns att komplettera alla ämnen med musik istället för att minska på det. Gör det obligatoriskt att ha musik vilket program du än väljer på gymnasiet!
    Läs gärna mer om hjärnforskningen och kultur på http://www.kulturellahjarnan.se/
    Hoppas denna trend vänder och att våra politiker och medborgare får upp ögonen! 
  2. Anders F

    Dagens session med Leid Hedman

    Av Anders F,


    Allmänt
    Idag fortsatte inspelningen av jazzplattan. Det va en bossa som det skulle läggas en nylonsträngad gitarr på. Det är inget märkvärdigt egentligen, men jag ville bara beskriva min lycka över mitt matchade par av qtc40. Jag gjorde en typ av AB uppmickning på gitarren som jag bfgofar en länk till som ni kan lyssna på i hög upplösning 24bit/44.1.
    Innan kan jag dock beskriva nervositeten jag fick när jag kopplar upp mickarna och ena inte fungerade. Bytte ingång och det fungerade fortfarande inte. Då började svetten droppa ner. Men som tur va hade jag bara fått tag på en dålig XLR-kabel så att det blev något vajset med fantommatningen till micken. Så en annan kabel så fungerade allt som det skulle 🙂
    https://dl.dropboxusercontent.com/u/5726699/Bossan endast Gitarr.wav
    OBS! Gitarren börjar spela en bit in då filen är från början av sessionen.
    Ikväll blir det rep inför morgondagens gig och vi ska repa in bland annat higher ground, så med det sagt så bjuder jag även på denna trevliga lyssning
  3. Anders F

    Att resa sig upp

    Av Anders F,


    Allmänt
    Hej
    Idag hände det mig en sak som säkert händer alla hela tiden, men som ändå fick mig att börja fundera på vad en gammal jazzmusiker sa till mig för många år sedan. Han sa att alla musiker lider av mer eller mindre manodepression.
    Detta har genom tiden för mig fått mer och mer sanning i sig och jag förstår vad mannen menade. 
    exempelvis satt jag precis och lyssnade på ett rep som kändes helt ok när det spelades in, men nu i efterhand tyckte jag det lät skit och hittade inte mycket som jag tyckte om. Men är detta verkligen något negativt då? Tvärtom tror jag......
    Vi människor som är kreativa behöver ha en viss mån av manodepression för att utvecklas. Om vi gick runt och va nöjda med oss själva hela tiden så skulle vi aldrig utsätta oss för allt det innebär att bli duktiga på något. Allt slit och övande som troligtvis inte leder till någon större inkomst för de flesta av oss, och bedrägliga arbetstider.
    Direkt efter jag lyssnat på inspelning så gick mina tankar till hur ska detta bli bättre? hur ska detta utvecklas? Och det är det jag tror är viktigt, att vi kan omvandla våra negativa känslor till något kreativt istället. Faran ligger nog när man är nere i dalen för längre och tillslut tappar sin kreativitet. 
    Med detta vill jag nog bara säga....Va inte ledsen för att du mår dåligt ibland över din insats utan va glad för det, det är din sporre till kreativiteten du har. Glöm dock inte bort att även se det positiva i det du gör och ge dig själv en klapp på axeln ibland.
    MVH
    en som håller på att känna sig kreativ
  4. Anders F

    Dagens Session med Jan Allan

    Av Anders F,


    Allmänt
    Hejsan
    Idag skulle man in i studion och spela in jazz. Måste erkänna att jag verkligen gillar att spela in jazz då det mycket handlar om att få fram musikerns sound och dynamik på ett sätt så musikern känner igen sig i då de ofta lagt ner oändliga timmar på att få fram sitt eget sound. Mixen skall helst vara minimalistisk också om man gjort allt rätt.
    Musikern som skulle komma va trumpetaren Jan Allan. Innan vi ens startade sessionen så hade jag förberett mig och funderat ut hur jag ville fånga trumpeten, men samtidigt ha valmöjligheter att skruva fram soundet då jag bara hade 1,5 timme på mig att micka upp, och spela in tre låtar. 
    Mikrofonvalet hamnade på earthworks qtc40 som huvudmick och en sontronics Sigma som komplement ifall jag behövde mer kropp och botten än vad earthworksmicken gav mig. Placeringen blev ca 6dm ifrån trumpeten (mätte inte men tar från minnet), lite över riktad neråt och bandmicken va lite längre bort men med samma tänk att den skulle vara lite över och riktad neråt. Detta fungerade ypperligt och jag känner mig väldigt nöjd med det sound som jag fick fram med denna kombo. Speciellt då det va rätt likt Miles Davis sound i mina öron som även va ett önskemål från Jan Allan att jag skulle ha som lite referens. Får bara hoppas han och Magnus som är han vars skiva det ska bli blir lika nöjda som jag 🙂
    OBS! Självklart så rättade jag till faserna på mickarna och vid inspelningen va det bara QTC40 som gick ut i medhörningen.
    Hojtar till när skivan släpps så kommer ni få höra resultatet 🙂
    Trevlig helg och hoppas veckan bjuder er alla på spännande saker. 
    Tack och bock 
  5. Anders F

    Jakten på gitarrsoundet

    Av Anders F,


    Allmänt
    Hejsan!
    I detta inlägg tänkte jag beskriva lite hur min väg till att jaga gitarrsound har varit. Det handlar inte om att jag velat ha världens bästa gitarrsound, men det ska vara det sound som jag hör i mitt huvud och jag gillar. Det har varit stort slit, med en del ryck i hårstråna, många aha-upplevelser, samt mycket tips, try and error. Fokuset hat legat på distat kompljud.
    Det hela började väll helt enkelt när jag fick pro tools första gången och använde sansamp-pluggen på gitarr. Tyckte ju inte alls detta lät som på skivorna man hörde och skaffade mig då en bättre plugg (i detta fall guitar rig 2). Nu tyckte jag absolut det blev bättre, men fortfarande va det något jag inte gillade. Det lät platt i mina öron (och plattheten va något som jagade mig länge, men det återkommer vi till).
    I detta skede började jag tänkte att bristerna ligger i mina mixningskunskaper och började kika på den vägen istället. Jag försökte hitta all info jag bara kunde via youtube och olika forum. Testade alla tips och trix jag kunde hitta, men upplevde ändå att gitarren lät död och platt. Det jag dock märkte när jag spelade på min dåvarande förstärkare ( en Laney TF400), va det att jag upplevde den inte lät lika död. Den lät inte så som jag ville ha mitt sound, men den lät iaf inte död. Detta fick mig då att börja fundera på om det va pluggarna som gjorde det.
    Sagt och gjort så började jag leta efter en stärkare som hade det sound som jag gillade. Mina öron och nyfikenhet drogs nästan direkt mot märket Mesa Boogie då en av mina favoritgitarrister (John Petrucci) spelade på det märket så det va en naturlig startpunkt för mig. Då jag själv inte bodde i en storstad och hade möjlighet att provspela så mycket förstärkare så fick jag hitta så mycket råmaterial på nätet jag bara kunde och lyssna på olika ljudklipp. Mesa Boogie hade även ljudklipp på sin sida. Efter många timmars lyssnande och funderande så fastnade jag tillslut för Mesa Boogie Dual Rectifier. Det va något i den förstärkarens mellanregister som tilltalade mig som jag upplevde fattades i andra förstärkare. En fyllighet utan att låta instängt.
    Då bestämde jag mig och gjorde en beställning på en Mesa Boogie Dual Rectifier med tillhörande 2*12 låda. Efter flera veckors väntetid så fick jag tillslut hem förstärkaren. Jag kopplade in min elgitarr och startade upp den. Väntan då jag lät rören värmas upp kan nog beskrivas som olidlig. Jag trycker upp standbyknappen och höjer försiktigt volymknappen och genast kommer ett starkt ljud fram och jämfört med min Laney kan detta beskrivas som ett ljud från ovan! Problemet va bara att förstärkaren spelade så pass högt så jag kunde inte dra på slutrören något så det lät väldigt mycket symaskin från förstegsrören.
    Samtidigt med denna förstärkare så började jag leta oerhört mycket tips och tricks på inställningarna och hittade tillslut sidan grailtone där folk lägger upp sina tips. Jag testade flera av dem och tyckte förstärkaren lät kanon. 
    Nu måste jag ju bara testa att spela in den! Jag slängde upp en shure sm57 där konen har sin skarv och tryckte record. När jag hade spelat in och lyssnar på ljudet genom mina monitorer så lät det.........SKIT! Det saknades tryck, fyllighet, äkthet, ja egentligen allt det som jag va ute efter.
    Självklart blev jag orthört besviken, men ville ju inte ge upp utan började fundera, söka mer kunskap osv.
    Det som kom fram efter detta sökande va följande punkter jag fick fram.
    Slutrören måste få jobba!
    En TS808 eller OD808 används flitigt med denna förstärkare för att lyfta fram den.
    Jag beställde då en TS808 och lite senare även en SPL reducer och när dessa två användes så kom ljudet upp till nästa nivå! Nu började det verkligen likna något. Men jag va fortfarande inte riktigt nöjd. Jag upplevde en viss karaktär i ljudet som jag kunde härleda till min elgitarr (som va en gitarr jag haft sedan min ungdom). Nu började jag fundera på vilken gitarr och vilka mickar skulle matcha min förstärkare och det ljud som jag ville uppnå på bästa sätt. Det hade ju varit optimalt att kunna provspela alla gitarrer i min rig, men detta va ej möjligt då jag fortfarande bodde i en liten stad. 
    Så jag gjorde som med förstärkaren, jag försökte hitta så mycket info jag bara kunde via youtube och forum och fastnade tillslut för PRS Custom 24.
    När min PRS kom och jag pluggade in den så va soundet mycket där. Känslan va där, det kändes levande och bra ur förstärkaren. Jag spelade in den igen och..........ja, men nu lät det betydligt bättre. Men gitarren behövde en del processering i mixen. Speciellt eq i lägre mellanregistret. Då mitt mål va att grundljudet skulle vara så pass bra att jag i princip inte skulle behöva göra alls mycket i mixen så beställde jag en eq till gitarren. Det blev en MXR 10 bands. 
    Nu började ljudet närma sig det sound jag ville ha. Förstärkaren lät fantastisk när jag spelade på den, men, och det fanns fortfarande ett men. När jag lyssnade genom mina monitorer så va ljudet fortfarande inte det sound jag hörde och kände när jag spelade. Jag fick inte rätt känsla. Detta är ju inte lustigt heller då en närmickad kabinett inte kan låta så som jag är van att höra mitt ljud. Men samtidigt så tyckte jag inte de skivor jag lyssnade på lät så. De lät fortfarande som om gitarren hade ett mer tredimensionellt ljud över sig. Samt upplevde jag inte hur mycket jag än försökte kunde få till diskanten att låta bra på inspelning. Den lät bra när jag spelade, men inte när jag spelade upp ljudet via monitorerna. Så nu hade jag problemet att fånga upp mitt sound.
    Eftersom jag inte kunde fånga mitt sound med en sm57:a så började jag testa andra mickar jag hade hemma. En sontronics Sigma lät bra tyckte jag, men det lät för distanserat och inte så som jag hörde ljudet. En kombination av 2st sm57 på olika placeringar och kombination av sm57 och MD421. Diskanten upplevde jag blev bättre i kombinationen av shure sm57 och Sennheiser MD421, men det lät fortfarande aningen platt, men betydligt bättre!
    Jag testade även att använda low Z på pre amp för att få ner diskanten på sm57:an och det blev också aningens bättre, men närheten försvann för mycket i mitt tycke.
    Tillslut så testade jag en shure sm57 i konens skarv och min sontronics sigma som rumsmick. Efter att ha justerat faserna på inspelning så är det denna kombo som än så länge gett mig det närmaste jag någonsin kommit att få in det jag hör utan att behöva processa mer än något filter och jag känner nog att jag äntligen har hittat hem till hur jag bäst kan fånga upp soundet jag hör när jag spelar. Observera att det jag hör inte nödvändigtvis betyder att fånga hur förstärkaren verkligen låter, utan hur jag hör det på den plats jag står när jag spelar.
    Tack för mig och skönt att få skriva av sig lite 🙂
×
×
  • Skapa ny...