hammagrella

Har ingen susning om vad som är rimligt pris för en sån mixer, inte heller om han skrev fel på en nolla antingen på 46000 eller 4000. Men om han är allvarlig så luktar det förstås jäkligt mycket stöldgods om den där....

Precis! Och kan han lägga en dubbel pålstek samtidigt som han rabblar statistik ur elitserien och står på ett ben på en badboll - skulle inte tro det ! 😛 Inte det minsta avundsjuk låter jag väl heller...?

Han är tekniskt jäkligt bra, men jag har aldrig hört honom lira något annat än just trumsolon, frågan är hur han får till svänget, trummor är ju trots allt ett komp-instrument. Ibland är det det man INTE spelar som kan vara bättre än det man faktiskt lirar. Praktexempel på svängig, teknisk OCH många gånger återhållsam trummis är ju Vinnie Culaiuta (hur fan han nu stavar) som diskuterats i annan tråd. Han kan ju spatta loss totalt när han gör virituos-fills (oj oj, kör spellcheck på hela det här inlägget för säkerhets skull 😆 ) hos t ex Gino Vannelli, men samtidigt kan man höra honom lägga en 4/4 takt utan en enda synkop eller grej till en Stinglåt och det svänger fortfarande - det är klass det!

Ni som både gillar att läsa och som diggar musik, låt mig tipsa om lite fiction/biografier som jag haft kul med: "Hi Fidelity" av Nick Hornby Har ni väl redan läst eller sett. Oumbärlig för alla som diggar pop. Skivaffärägaren som gör upp med sitt kärleksliv, fullproppad med topplistor och knäppa musikanekdoter. "Livet är en fest" av Anders Löwstedt Precis, radioprogrammet om svensk popmusikhistoria direkt förflyttat till bokform. Låter kanske trist men det är det inte. Allt möjligt om alla dom stora i svensk pop. "Jag ljuger inte om rockn roll" av Tommy Ahlén & Håkan Lagher Kul slöläsnings skvallerbok av och om en konsertarrangör för EMA och hans liv runt scenen med stjärnorna. Massor av bakom kulissen-snack om trevliga rockstars och vidriga divors divalater, t ex Fleetwood Macs riders. Hoho. Kul bagatell. "31 låtar" av Nick Hornby Förvånadsvärt fängslande läsning om 31 av Hornbys favoritlåtar. Bra, även om alla låtarna inte är ens egna favoriter. En hel del tänkvärt om pop och livet också. "Please kill me" av Legs McNeil Håller jag på att läsa just nu, allt om punkens födelse i N.Y. med Lou Reed, Ramones, Iggy, New York Dolls etc. Sex, drugs & rock n roll i ordens absoluta bemärkelse. Cool och knäpp. Nån som har fler tips?

Är ingen stor fan av tidiga Pink Floyd, slölyssnade litel som yngre på Ummagumma och Atom heart mother men hade inte riktigt tålamod. Är nog mer mainstream, dvs diggar allt mellan Dark side of the moon fram till och (till viss mån) med The Wall. Favoriten är Animals helt klart.

Hmm, jag har också ständiga problem men inte med pukorna utan med baskaggen. När jag lånar andras set så låter kaggen alltid helt fantastiskt bra, men inte på mitt eget. (Kan det vara gräsmattan-hos-grannen-syndromet?) Lyssna-lyssna är ju standardsvaren, men är det nån som har nåt bra generaltips för att få ett riktigt bra dovt, rätt dämpat klipp i bastrumman? Jag har ett 'underskinn' med litet hål i, kör med en rätt hård filtpedal, och har lagt in ett par typ isoleringsbitar som ligger löst mellan över och underskinn. Har även en sån där pad på slagskinnet (vet inte om den påverkar ljudet så mycket). Vilket skinn skall vara hårdast spänt? Hur dämpa smartast? Nu pratar jag om det akustiska ljudet alltså, vet att mikning kan göra underverk här...

Den har jag testat, MYCKET, för några år sen. Men främst för radiofunktionen, där du designar din egen musiksmak och MM trycker ut häpnadsväckande bra musikmixar, ibland även en hel del udda låtar.Alltså om du skriver in att du diggar Bowie så lirar MM allt från Bowies plattor, mixat med t ex Brian Eno, Iggy Pop, Tin Machine, Mick Ronson, Mott the Hoople och okända stjärnor, ja ni hajar. Här har jag hittat mycket ny musik som jag inte skulle upptäckt annars.

Jag höll på med en del onomatopoetiska drumfills jag, smaka på dom här; 1. Hihat öppen/stäng + puka: Wa-shing-ton, Wa-shing-ton... 2. Rakt rock-komp: bonn-fläsk-bonn-fläsk.... 3. Virvel+2 pukors fill-in: skott-kärra-me-dubbdäck! 🙂 Vlkomn hit Pusa!

Vad? Fick han ta med sig kicken? Hajar inte... 😆 Ja Downey har en jäkligt speciell spelstil, otroligt synkopig och jazz-pukig för att spela i ett hårdrockband. Fan, Lizzy var väl inget hårdrockband förresten... 😏

Det här är väl en ren smaksak och har väl oxå mycket med omständigheterna att göra; stämning, skinn, mickning etc MEN dom set jag träffat på som låtit jävligt bra har ofta hetat Sonor eller Yamaha.

Är frågan för enkel eller för svår, kan man fundera på. Nån som har ngt förslag?

Jag håller med alla andra här, men skriver inte hälsningsfrasen bara för att spara lite på diskspejs här på forumsörvern.

Kommunal musikskola, piano ett halvår, la av när man bara fick spela "Till Paris". Gick över till trummor i samma musikskola, lärde lite noter och lirade Beatleslåtar i blåsorkester. La ner när man inte fick lära sig spela punk 😏 . Sen är jag självlärd på agura så gott det går. Är egentligen inte bra på nåt instrument, men kan få dom flesta att låta iallafall. 🙂

I Dance on a volcano visar PC att han är en riktig trummis, inte mycket sånt man hör från killen dom senaste tio åren...

Jag är ett osäkert kort. Ska försöka komma. Men om jag kommer, räkna med att jag kör med namnbricka!!!

Men om man INTE vill ha feedback, varför lägger man ut en låt överhuvudtaget då? 🙂

Skön replik wonderboy. Just Ian Paice och "You fool no one" från Burn fick mig att vilja börja lira trummor.

Bra! Tja, jag tjatar väl om samma saker som många andra, men jag gillar det minimalistiska i verserna, nästan lite "When doves cry", sen tycker jag nog att refrängerna kunde vara lite fetare för att föra fram den schyssta ref-.melodin lite mer; en försiktig gitarr/piano-matta kanske + lite mer körer? HHH = Härligt Hursom Helst!

Yep, åtminstone Trick of the tail håller ju riktigt hög gammal Genesisklass.

Kolla här: https://www.studio.se/index.php?showtopic=5782

Svar nej! Har lirat drums på några inspelningar som aldrig nådde skivpressarna. Det närmaste skivsläpp är väl när när vi i egen regi gjorde en Hammagrella-singel i en hyfsat proffsig studio för några år sen, pressade och tryckte omslag. (Men den blev för dålig så vi spred den knappt bland bekanta.) Så, nope. Gör bara hemproducerade plattor som jag säljer och ger bort till Rockfart, Hacke och kompani för en spottstyver! 😮

Känns som tiden stått stilla, men grattis kära forum.

Välkommen. Industrimetal, hoogachacka!! ☺️

Obegripligt! Nursery Rhyme, Lamb lies down och Selling England by the pound är ju hopplösa radio-hit-plattor med slarviga musiker som gör otroligt banala låtar. Nä, tacka vet jag Phil Collins-eran utan Hacket och Gabriel, särskilt nu på slutet med höjdpunkter som I can't dance eller ännu hellre Phillans Sussudio eller varför inte Mike and the Mechanics där Rutherford äntligen får utlopp för hela sin musikalitet. ...not

Skoja bara lite....du var ju inne på kristen pop, och den låter som den där FREDA'-låten....