Det är just därför jag en gång valde att inte ens försöka söka musikhögskola utan bara ha musiken som hobby. Visst, det blir ändå några timmar om dagen, men känner man inte för det så måste man inte.
Jag känner igen alla era varianter...
Jag har på senare tid fått mycket inspiration från att jobba med klassisk musik, jag sjunger i Göteborgs symfonikers kör och då får man grejer i knät som man aldrig skulle kunnat "nå" annars, speciellt med den mer atonala 1900-talsmusiken (Schöck, Schönberg, Tippet...) som är väldigt spännande när man tar sig in i den, fast svår att komma igång med. Det är ju ackordföljder även i klassisk musik, vilket kan hjälpa ibland när det är svårt ("tänk på att det är ett d-moll") och ofta kan det ta lite snirkliga vägar. Men det är inte de vanliga, och det tar jag med mig hem.
DVD:n som följde med nya Cardigansskivan var också väldigt inspirerande tyckte jag. Ungefär som att tänka "nu ska jag göra popmusik" (eller annan genre som man inte normalt ägnar sig åt). Man tar ett lite annorlunda perspektiv.
Annars kan det hjälpa att rotera lite grejer. Kanske får man inte till ljudet för att det är fel grejer, sälj då, även om det är bra! Jag söker oftast lite tunna/ spretiga/ crunchiga gitarrljud och körde (för länge sedan) en gammal Mesa Boogie preamp och en Les Paul, det blev alldeles för "smooth". Nä, vintage fuzz och 70-tals rörhäck ska det vara...
Nu har jag snackat för mycket skit, sorry! 🙁