En djävla sinuskurva det där med semester beroende på hur lång den är förstås.
Ja semestern alltså.
I början går man upp tidigt på morgonen av gammal vana. Man blir också småtrött hyfsat tidigt på kvällen. Efter ett tag börjar man vända på dygnet, antingen mer eller mindre helt om, eller bara så att man lägger sig supersent och går upp runt lunchtid.
Man tror sig få mer gjort på detta vis, eller åtminstone få mer gjort genom att göra mindre än vanligt fast under längre tid, men det stämmer ju förstås inte.
En annan teori som man levt efter sedan barnsben är ju att allt roligt händer senare på kvällen/natten.
Men sedan kommer ju förstås verkligheten ikapp...
Semesterveckorna går i rasande fart, plötsligt har hälften gått och inte fan har man fått något gjort. Å andra sidan kan man ju hävda att man inte ska göra något under sin semester för det gör man ju vanligtvis. På så vis får man sin återhämtning. Sista veckan får man kämpa med att komma i rätt dygnsrytm, sitt "jobbmode" igen.
Sedan står man plötsligt där i hallen. Första arbetsdagen efter semestern...
Fullständigt utarbetad och skit trött...
- Jaha, vad har du gjort under semestern då?
- Ehh... Ja, du...