Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story.
Netflix.
Det har gjorts en del inom True Crime genren de senaste åren. Även om Jeffrey Dahmer, men sällan så här detaljerat. Vi får i denna 10 avsnitt långa serie följa, visserligen via okronologiska hopp, Dahmer från barndom till sin karriär som seriemördare mellan åren 1978-1991 och hans eget slut i fängelset. Att serien inte följer kronologin så styvt i varje avsnitt är inget problem. Man hänger gott med ändå.
Kanske är det en välsignelse egentligen. Brotten är så grymma och utstuderade att det blir en välkommen paus för själen att göra ett hopp framåt eller bakåt i tiden emellanåt. För utstuderat är det, detaljerat likaså. Sättet han lurade upp homosexuella män till sin bostad. Drogade, mördade, förlustade sig på och styckade dem. Åt en del av dem för att slutligen lösa upp de överblivna likdelarna i syra. En del huvuden och genitalia sparades i kylskåpet eller i en påse med aceton i en trälåda! Låter det utstuderat nog?
Att grannar eller hans farmor (som han bodde hos tillfälligtvis) klagade på lukten, stoppade inte honom. Inte heller polisen som i många fall helt missade vad han egentligen höll på med i så många år!
Jeffrey Dahmer, denna fumliga, osäkra men ändå beslutsamma unga man förblir just fumlig och osäker sin karriär genom. En skamfylld homosexuell ung man som desperat försöker hitta sin identitet, sin plats i livet och hittar den till slut i formen av en seriemördare. Alkoholiserad och kallt beräknande, absolut men den där osäkerheten lyser genom även i hans mest kallblodiga stunder. Rätt fascinerande egentligen!
Seriens största behållning är Evan Peters i huvudrollen som Jeffrey. Han gör en så bra och övertygande rollprestation här att man stundtals glömmer av att det är en TV-serie man sitter och ser på! Fumlandet, den osäkra undvikande blicken och det där självsäkra flinet när han upptäcker sitt nya offer, allt är fångat med bravur! Även de andra rollfigurerna görs bra, speciellt Jeffreys far, Lionel Dahmer spelad av Richard Jenkins.
Den här serien är inte för alla. Det ÄR blodigt och utstuderat. Psykologiskt skruvat. Att följa en riktig seriemördares framfart i 10 avsnitt hade varit olidligt om det inte varit just för Evan Peters skådespel och de nödvändiga pauserna i likdelandet.
Det som gör det hela lite speciellt är ju att det här har hänt på riktigt. Jeffrey Dahmer var en slags verklig Dr Hannibal Lecter.
4/5 krossade Halcion tabletter.