Ja, det har allt funderats lite i DoLs källare också. Som jag sagt tidigare, så här nära ett riktigt elände har vi inte varit sedan Cubakrisen, möjligtvis några gånger under kalla kriget. Det ÄR en oerhört farlig situation. Det hjälper inte att älta det, men man bör ta sig en funderare på hur skört allt är!
Det där med hopp har jag slutat tro på för länge sedan, det som händer händer och that´s it! Låter ju hopplöst (!) och det kanske det är men jag har en lakonisk läggning i frågan. Hopp för mig är ett grymt spel eftersom det som händer kommer att hända i alla fall och under tiden har jag bara vänt bort mitt ansikte från det.
Vi människor har en tendens att vilja tänka på annat när det hettar till, fly ifrån det jobbiga While The Earth Dies Screaming som en av mina låtar belyser. Det kan bero på att det hela blir så otänkbart och obehagligt att hjärnan ger upp.
Det kan i vårt fall vara att vi Svenskar är så "freds skadade" att vi inte riktigt förmår att förstå vad riktiga problem innebär. Det närmaste svält vi kommer är om grillchipsen är slut i affären, det närmaste samhällskollapsen är när Facebook eller kabel-TV lägger av för en stund. Vi har som folk haft en liten andel av bekymmer trots allt. Ett par ministermord, en rysk u-båt på grund, skogsbränder och på senare tid Europa rekord i gängskjutningar, Akilov grejen och andra oroligheter i utsatta områden.
En kompis till mig sa att; "fredsskadade DoL? Det finns ju inget självändamål i att lida och ha det svårt". Jo, hävdar jag. Man får erfarenheter som kan användas till att överleva svårare stunder lättare och härdas till att fungera bättre när det väl hettar till.
Klart att jag önskar att vi slipper ovan nämnda elände, ett kärnvapen angrepp förgör den här lilla bollen vi lever på. Livet som vi känner till det tar slut. INGEN vill ha det så. Men det är så nära...
Kpd?