Inlevelse är något som jag praktiserade väldigt mycket live. Enda sättet att stå ut på en halvfull krog var att låtsas spela på Donington 😄 Inspelning har aldrig varit någon favvo hos mig pga just bristen på inlevelse som lätt infinner sig. Det blir en rutin till slut i allt jag vet, men det känns alltid så artificiellt och konstlat.
Det du beskriver är just det jag försökte göra i studio tagningar men fann det svårt. Allt blir så kliniskt på något sätt. Man får mentalt stolpa upp: Vad är det för känsla jag försöker förmedla just här? Finns det olika nivåer i just den känslan som jag kan bygga in i texten och hur. Mer eller mindre öppen strupe eller dist, blå toner, olika fraseringar mm.
Ett A4 papper med stor text font hjälper guldfisken i dig. Punch in är din vän. Bra skit och jobba på!!!
Heaven and Hell!