Bra låt där!
Vi tar oss alldeles för lite tid att leva i nuet. Här och nu. Inte ältandes över det som sagts eller gjorts då, någon gång. Saker som ändå inte går att ändra. Eller oroandes över om det eventuellt hemska som kommer hända. Saker som ändå är svåra och oftast omöjliga att påverka.
Leva här och nu. Inte då... Inte sedan... Nu. Det tog mig en helvetes lång tid att göra det och nu känns allt så mycket lättare. Det där låter som TV-reklam för ytterligare ett lyckopiller som gör stela leder slappare eller slappa lemmar styvare. Eller varför inte ytterligare en självinsiktsbok. Men det är egentligen inte så svårt. Det handlar, skulle jag tro, om att bygga upp tillräckligt med distans till det som oroar en. Men det tar tid.
Ett sätt att göra det är det som du beskriver. Ut och gå. UTAN lurar eller en pockande mobil. Bara gå och rensa sinnet. Betrakta det man ser och värdesätt det vi faktiskt har runt oss. Varje löv, träd, himlen eller varför inte djur, bilar och människor. Varje andetag. Varje hjärtslag. Varje steg. Allt det där vi tar för givet och således filtrerar bortskämt bort med att stirra på en skärm. Det tar tid och ännu längre tid.
Det är inte gjort på ett knapptryck. Inte på ett datastressat ögonblick. Livet är inte konstruerat för ögonblicklig Tik Tok tillfredsställelse. Bråttom, bråttom, fort och fortare... Det är en modern styggelse och våra problem går inte att lösa på så vis. Det tar tid att bygga upp det där stilla tålamodet. Tid...
Att lära sig betrakta både sina och andras bekymmer lite från sidan av. Inte känslokallt och beräknande men med en smula distans. En smula andrum för en själv, lite som ölreklamen låter gälla. Du Slej har ju redan kommit en bra bit på väg. Ditt fiskande (om än utan tur) är ju ett sätt att komma själen närmare. Musicerande kan ju också vara ett sätt.
Att må dåligt är inget att skämmas för. Det är en del av reningsprocessen. Det får ta precis den tid det tar.
En annan sak som är bra är