Micke H

Tack så mycket. Jag vet inte hur jag kommer må imorgon, eller ens om några timmar, men just nu mår jag bra och det är jag glad och tacksam över.

Ja.

I början, ja. Det var efter hand som jag började bete mig illa.

Men inte acceptabelt. Jag har högre standard för mig själv än så. Well...jag försöker iallafall.

Pazoh! <3

Hon gjorde slut, men jag har hanterat avslutet på ett rent ut sagt vedervärdigt vis.

All right, för den som bryr sig skriver jag detta nu. För dom som är trötta på mitt whinande är det bara att skippa. I förra veckan bröt jag all kontakt med Pernilla. Jag gjorde det därför att jag trodde att det var det bästa för mig. Dock gjorde jag det inte på bästa sätt. Jag tog bort henne från MSN, Facebook, från mobilen, osv. Sedan skrev jag ett meddelande till henne där jag förklarade varför och sa att jag inte kunde vara hennes vän längre. Hon blev väldigt sårad och sa det också. Det slutade med att jag skrev en massa dumma saker. I sorg och ilska över att det gått på det här viset så skrev jag en massa saker jag inte menade. Det tog mig två dagar innan den deppigheten släppte och jag insåg vad jag gjort. Och genast försvann jag ner i den värsta depressionen hittills. Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men det självförakt jag kände då nådde helt nya höjder. Ingenting var roligt längre och ingenting gav mig vila från sorgen. Den värsta chocken kom när jag åkte till IKEA och skulle köpa några saker. Jag ser alla lyckliga familjer och par, och tänkte på senaste gången hon och jag var där tillsammans. Jag sprang in på toaletten och grät för första gången sedan vi gjort slut. Tårarna bara rann. Hade nån gett mig en pistol där och då hade jag skjutit mig själv utan att ens tveka eller skänka en tanke åt min familj, mitt band, mina vänner eller mina kollegor. När jag kom hem så skrev jag ett brev, för hand. Jag förklarade för henne varför jag betett mig som jag gjort, bad om förlåtelse och postade det. Och idag fick jag, via SMS, svar. Pernilla har förlåtit mig för att jag betett mig som ett svin på senaste tiden och vill fortsätta vara vän. Det glädjer mig något oerhört. Jag vet att jag inte förtjänar en andra chans. Jag tänker ta vara på den och sluta vara en jack-ass. Det löser förstås inte mina problem med att jag mår dåligt. Men jag slipper åtminstone oroa mig över att jag skrämt bort den människa jag fortfarande älskar. Såatte...

Vad mitt ex blev eller inte blev ledsen av var aldrig något som angick någon annan. Precis som hon kommenterar att någon kille är snygg i Idol kunde jag kommentera någons bröst utan att hon eller jag blev varken ledsna eller svartsjuka eller något annat. Men tack i övrigt för att du är mer mogen nu. Det uppskattas verkligen.

Här, ta en krona. ☺️

Mina fem ören... Jag ska inte hoppa på honom, och jag tycker inte jag gjort det hittills heller.

Mina fem ören... Det är skillnad på att vara rakt på med sina åsikter och att hoppa på folk.

Analogfreak blev sur på mig när jag ignorerade honom i den här tråden så då sa han det. debatt: tack. Jag vet. Jag kommer kunna ta mig vidare. Idag, eller iallafall just nu, är en bra dag. Jag vet inte hur det är imorgon men just nu gläds jag över att jag inte mår dåligt.

Hon lämnade mig. Vet inte om du minns att du en gång i tiden också skrev det i denna tråden, att hon skulle göra det. Nu fick du som du ville, antar att du är rätt nöjd nu.

Tack för ditt inlägg. Min tjejpolare säger att det tog henne 1 år innan hon var helt återställd efter avslutet från sitt första förhållande. Grejen med mig är att jag går så fruktansvärt upp och ner i humör. Till och med från timme till timme ibland. Jag vet inte om det är bättre eller sämre än det var när det precis hade hänt, jag är inte riktigt kapabel att avgöra det. Tror det kan vara typ likadant, men vem vet.

Jag är inte emot det, jag har gått hos en psykiatriker tidigare. Eller om det var psykolog. Oavsett vad så var han riktigt dålig. En tjejpolare säger att det här är helt normalt efter ett sånt långt förhållande. Go figure.

Nej, inte längre. Jag var det under en ganska lång period. Och det hjälpte faktiskt, för ett tag. Men nu har jag beslutat mig för att inte hitta någon ny, inte just nu.

Jesus Christ, vad jag är trött på att må dåligt nu. Tre månader har gått nu sen jag blev singel och fortfarande känns ingenting bättre.

Klockrent!

Det undrar jag också rätt ofta. 😳

Jag undrar om molnen ser figurer i marken...

Jag brukar väldigt sällan orka, har ofta med mig mat hemifrån eller något frysrätt.

xD Dricker också kaffe. 😑

In the arena of logic, I fight unarmed.