Den 29e juni träffades vi utanför mitt jobb. Hon hade köpt en glass åt mig, så vi satt nere tillsammans i parken tillsammans. Allting var sådär underbart som det vart under hela vårt förhållande.
Den 30e juni åker hon. Vi messar varandra hur mycket vi älskar varandra och hur mycket vi kommer sakna varandra.
Den 1a, 2a och 3e juli messar vi varandra massa gulliga saker. Som vanligt. Allting känns normalt. Min semester har börjat.
Den 4e juli bråkar vi om biljetterna ner till Skåne, och om det faktum att det in i det sista var osäker för hennes chef om jag ens kunde få komma och hälsa på, trots att jag planerat och avsatt semesterdagar för det och allt. Sedan ber jag om ursäkt, säger att jag pratar och oroar mig för mycket. Hon skriver: "Du oroar dig för mycket och pratar alldeles för lite. Skyll inte allt på dig, det är inte vad det här handlar om." Jag tror vi pratar mer på MSN sen.
På kvällen pratar vi om min bästa vän Tobbe, som är på dejt. Allting känns normalt igen.
Den 5e beställer jag biljetter. Vi bråkar igen. Denna gång var det jag som betedde mig som en idiot, även om jag inte minns exakt vad jag gjort nu. Jag messar och ber om ursäkt, får inget svar.
Den 6e messar jag och säger att jag älskar henne. Hon säger att hon älskar mig med. Samma dag åker hon till Falsterbo där hon och hennes vänner från Linköping ska se på hopptävlingar. Jag skriver att jag hoppas hon har det så jävla kul, för jag vet hur mycket hon sett fram emot det. Jag har fortfarande dåligt samvete för att vi bråkade.
"Ska försöka."
"Vad är det du tänker på?"
"Just nu? Allt möjligt typ"
"Ok. Jag vet att jag var ett svin igår men jag bad om ursäkt. Jag vet inte vad mer jag kan göra. Säg det bara så gör jag det."
"Nej, det är lugnt. Antar att jag bara är ledsen över att det blir fel jämt"
"Var inte det, det var ju mitt fel. Det räcker med att en av oss grubblar på det, du ska inte behöva göra det också. Du har ju inte gjort något."
"Jo, men uppenbarligen är ju något hos mig som får dig att reagera så?"
Mer prat, jag fortsätter säga att jag är ledsen.
Den 7e är hon i Falsterbo andra dagen och ser på tävlingar med sina vänner. Jag messar henne om någon rolig video jag sett. Hon verkar jätteglad och nöjd, skriver "Puss". Senare på dagen hämtar jag ut biljetterna, messar henne det glatt och får "🙂" till svar.
8e - normala SMS oss emellan
9e - både jag och hon är bakfulla efter fester på varsitt håll. Frågar varandra hur vi mår. Glada, normala SMS. Hon ringer mig en kort sväng, förklarar att hon inte har laddare. Jag vill minnas att hon verkade väldigt dämpad, nästan sur. Jag trodde det var för allt strul med el som dom hade till sin husvagn dom bodde i och tänkte inte mer på det. Hon säger att hon kommer förmodligen inte kunna svara på SMS. Senare på kvällen skriver jag ett långt SMS, som jag påbörjar med att "Antingen läser du det här nu, eller läser du det här sen, but here goes..." och förklarar hur mycket jag saknar henne och ser fram emot att äntligen träffas igen.
Den 10e - SMS om när jag är framme. Vi pratar i telefon. Jag minns inte om vad eller hur det kändes.
Den 11e åker jag ner. Jag messar henne flera gånger längs vägen. Får inte alltid svar.
Jag kommer fram. Dom närmsta dagarna känns allt kanske lite dämpat, men ändå hyfsat normalt. Vi har sex en gång.
Den 12e sa hon att hon ville prata om något innan vi gick och la oss. Vi somnade båda två innan hon sa något.
Den 13e juli gjorde hon gråtande slut.
Den 14e tog jag min väska och min gitarr och gick ner till stan i dundrande regn. Tog kanske 40 minuter. Kom med en buss i sista stund till Båstad och tåget. Jag köpte biljett till Göteborg. Och i Göteborg köpte jag biljett till Stockholm. Runt 16.30 var jag hemma, så det var inte så farligt. Men jag var helt dyngsur. Men jag grät inte någonting. Jag kände mig mest tom.
Var någonstans i detta kom hon på att hon inte älskade mig? Var det i Falsterbo? Sa hennes vänner någonting? Eller var det bråket vi hade precis innan? Sa jag något konstigt? Tröttnade hon på mig då?
Vi hade bråk ibland, det ska inte förnekas. Men det var inte ofta och det slutade oftast med att jag fick dåligt samvete och bad om ursäkt.
