Imorse när jag vaknade var jag sjukt trött och virrig, vilket jag ju ofta är på morgonen. Men imorse var det extra dåligt av någon anledning. Jag skyller på katten.
När jag gick hemifrån tog jag fram mobilen och försökte med föga framgång navigera mig fram till någon Steven Wilson-skiva att lyssna på - ett arbete som visade sig tokavancerat när jag knappt klarar av att sätta rätt sko på rätt fot. När jag lite snabbt kollar upp för att se så att jag inte går in i en lyckstolpe eller något så kollar jag lite förstrött in i ett vardagsrumsfönster på bottenvåningen och tänker för mig själv att den människan har möblerat det nästan exakt som jag, med liknande möbler och allting.
Det dröjer ända fram tills jag satt mig på tåget, äntligen med rätt musik i lurarna, innan jag kommer på att det var mitt eget vardagsrumsfönster jag gluttade in i... 😏