Micke H

Varje dag i en veckas tid, samtidigt som jag har spelat Skyrim. Bara för att utmana stereotyperna lite grand. 😉

Snart Final Fantasy XV.

Det här måste vara det överlägset bästa Black Friday-erbjudandet.

Årets julklapp var bättre förr:

Var på konferens igår. Tyvärr missade vi Edward Snowen, han höll en keynote dagen innan. Som tur är så lade IIS ut den på YouTube i efterhand, riktigt intressant.

Vad tror du?

Nu vet jag inte vad du pratar om... 😑

Vissa gillar rödhåriga bättre, andra gillar små rumpor. Jag vill ha tedrickare. Jag har en hemlig sexdröm där jag träffar en förrädare från andra sidan, en så kallad tedrickare, på neutral mark och tillsammans så överkommer vi våra olikheter och nuppar utav bara helvete. Men våra familjer gillar det inte och tvingar oss att sluta ses. Det slutar med att vi tar självmord tillsammans.

Precis, det var där det sket sig.

En person, ja. ☺️

I helgen har jag legat med en tedrickare. Eller ja, igår och imorse också.

Det är tillräckligt för att göra mig förbannad. 🙁

Om jag skaffar körkort och bil ska jag aldrig använda blinkers. Folk har fan inte att göra med vart jag ska.

En av mina vänner, som är feminist, språkrör för HBTQ och aktivt demonstrerar mot rasism och SD utbildar sig just nu till präst. Och jag skulle kalla henne av de mest intelligenta människor jag känner. Så jag håller inte alls med om att religion i sig automatiskt skulle vara "farligt". Jag tycker till och med att det är lite offensive att kalla det "krycka". Hur skulle det låta om jag skulle säga att din musiksmak är en krycka? Att det gör folk våldsamma och uppmuntrar till skadligt beteende? För mig låter det lika löjligt faktiskt. Jag tror det är lika farligt att kategorisera troende människor som det är att göra samma sak med exempelvis homosexuella eller utlänningar. Klart det finns idioter överallt, men varför döma folk efter deras tro? Men du verkar vara en hårdrockare av den gamla skolan och då ska man ju vara rebellisk mot "the man" och mot religion. 😉

Fan, att bo i det här jävla landet är som att bo i ett kylskåp med icke fungerande lampor. (...Men det får man väl inte säga i det här jäkla landet...)

Ja fy fan, läste det där.

😆

Exakt det här. Och jag tycker inte heller att min vägran att förlåta nödvändigtvis är något som behöver skada mig själv. Jag känner ingen ilska, det var många år sedan jag kände så.

Yeah, jag har andra att prata med, jag har dock inte berättat detta för någon än. Jag tänkte göra det ikväll. Vad gäller självkritik så vet jag att jag har verktygen för att arbeta med det på egen hand. Och jag vet att det är där svaret ligger. Jag vet inte vad ett besök hos den mannen skulle ge mig. Det skulle ge honom otroligt mycket, men mig? Antagligen inte mycket, om ens något. Ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag i min övertygelse. Jag svor en gång att jag aldrig ville se honom igen, det har inte ändrats. Mitt liv blev väldigt mycket bättre när jag valde att bryta all kontakt med honom, det var att riva loss plåstret för att tillåta såret att läka.

Tack alla som skrev igår. Jag känner igen det där. Mycket av dom egenskaperna jag inte gillar hos mig själv vet jag precis var det kommer ifrån - den man som nu ligger på sjukhus och vill att jag besöker honom. Det sitter så pass djupt att jag inte vet om jag ens klarar av att se honom igen. Hans fingeravtryck är "inbrända i hårdvaran" som du säger. Jag har inte riktigt lärt mig hur man tar den här självinsikten och gör något vettigt med den. Det jag har gjort hittills är att aldrig någonsin behandla andra människor på det sätt han gör, så på det viset gör jag kanske något vettigt med den. Men å andra sidan kan jag inte applicera det på mig själv riktigt - jag är min egen största kritiker och är jag ens i närheten av att göra något som påminner mig om farsans beteende så slår jag ner väldigt hårt på mig själv, orsakar djupa depressioner som till slut tvingade mig till en terapeut. Den här dagen har jag fruktat i flera år, den dagen han går bort. För det tvingar fram allting i ljuset som gärna hade fått fortsätta skjutas undan.

Fick just lite dåliga nyheter så jag kände för att skriva av mig lite bara. Jag har just fått veta att min pappa har fått lungcancer. Inte särskilt konstigt egentligen, människan rökte som en skorsten och orsakade röklukt i alla mina kläder under hela min uppväxt. Jag har inte pratat med honom på närmare 8 år och har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill hantera det här. Jag vet inte hans prognoser än men även om jag hade fått höra att han hade 2 veckor kvar att leva betyder det inte att jag automatiskt ville besöka honom. Hans syskon vill att jag gör det, men dom vill det bara för hans skull. Men jag menar, helt ärligt, den människan har orsakat otroligt stor skada mot mig och min familj. Ska allt det bara glömmas och förlåtas bara för att han ligger och ruttnar bort på ett sjukhus? Jag tycker nästan det vore rent hyckleri att åka till honom och påstå att allt är glömt och förlåtet.

Ja, grattis Neosnus! 😄

A wild Pazo appeared! 😮🥰

Jag äter såpass onyttigt att jag får ont i magen när jag käkar äpplen. Andra dagen i rad ett grönt äpple gör att jag mår illa.