Fasen, alla har varit med om så många sjuka saker!
Det skummaste som hänt mig var på 44:an i Sthlm. Jag sjunger. Sista låten, den där episka låten som perfekt avslutar spelningen. Vi närmar oss förlösningen, jag suger i mig så mycket luft och energi jag kan och levererar gigets sista mening men fullt blås och håller ut sista tonen i 2 takter, precis som det ska vara, och det låter skitbra! När all luften och energin gått ur mig svimmar jag. Svart. Total black-out...
...När jag vaknar till står jag fortfarande upp klängandes på micstativet. Det känns som jag befinner mig i nåt slags vacuum, musiken är nerpitchad och går i halvtakt, publiken rör sig långsamt, precis som om någon har saktat ner rullbandet med fingret, bara att här är rullbandet hela universum. Sen, som i en ball musikvideoeffekt, släpper fingret universum och allt blåser på som innan. Det känns som om 5 minuter passerat men snart inser jag att vi inte ens spelat klart 3:e takten. Mycket märklig och läskig känsla... men ganska mäktig.
Syrebrist i hjärnan helt enkelt! Har hänt mig i studio med. Ibland blir jag lite "till mig" och tappar kontrollen om luften. 😄🙂