Nelerion

Kommer ihåg de tidiga kareokeförsöken som kom, vet inte var

jag lagt den skivan men sist på Vikingarnas dubbelCD var det

med 4 stycken instrumentala tracks, kan det bli bättre ?

Det här låter ju helt guldkantat !

Oj, var det så 😉

Den behövde ett ansiktslyft.

Listen to this one - Australia, the land of . . well - just listen

http://www.metalcovenant.com/humor/how_do_you_spell_acdc.wav

Glöm inte att ha ett par extra kalsonger bredvid, kissrisken

är hööög !

Trevlig helg sa i ha !

>Nellie

Magnus Johansson har återuppstått !

Vet du inte vem jag menar skall du få tag på "Vakna nu Anneli".

Men nu skiter ni i Magnus Johansson och talar om er istället :

Det är ju kalasbra, gillar trubadurtempot på gitarrerna, det blir

ett underbart svung och trallvänligt tempo på det hela.

Skön text !

GJ !

Tjo-Hej !

Ponera följande :

Du skriver ett 200 sidors långt inlägg[Det låter alltid fräckare om man brer på]

och går sedan i efterhand genom vad du har skrivit. Vissa partier vill man

kanske ha kursiva men då måsta man fint plita in det för hand istället för följande

funktion som många andra har aktiverat :

Du markerar en mening som du vill göra kursiv, fet, större, mindre och sedan

tar du hjälp av de fina kodknapparna och trycker på önskad funktion, detta för

att du skall slippa skriva innan och sedan även de som

avslutar kodningen.

När jag gör detta på Studioforumet så kommer det hela tiden längst ner i mitt

inlägg och att sitta med Copy/Paste tar än längre tid än vad en egenkomponerad

kodning gör.

Det kanske är mitt Firefox som gör att det strular, funktionen finns här kanske

redan?

Om den nu inte finns, alt. om den bugg jag kanske har går att fixa skulle det

innebära massa härliga insparade minutrar.

En liten Fredagstanke .

>Mange

Ja för satan, Pontare is going down !

Gimme Gimme !

Uuusch vad pinsamt.

Har haft den i spelaren hela dagen, helt klockren !

Har du gjort något annat ?

IE är ett enda stort problem så jag förstår dig.

Installera Mozilla Firefox, det är gratisscchhh.

WOOO - HOOO - HOOOOOO

Det svänger, JÄVLAR VAD DET SVÄNGER !

Jag vet inte vad jag skall skriva för jag är

så tagen över det här grymmmmmmmme-

alstret !

Vad är det du inte är nöjd med i mixen ?

Jag är fan svin - nöjd !

Det låter hur tajt som helst !

Skönt knaster under pratpartierna, kanske

skulle lagt en liten telefoneffekt på rösten.

Återigen - WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Den här skall jag spara läääänge, länge .

Du får 5/5 i betyg - jag blev så jävla glad av

detta !

Nelerion - Aldrig Mer, Alla minnen

😏

Hade en känd grupp gjort exakt den här versionen så hade den

spelats på P3 24/7.

Jag tycker den är kalascharmig, skicka till Teddybears!

Jag själv tycker där bli alldeles för mycket punkter vilket, i mitt fall,

leder till att läsningen blir lite stakig. Jag är mycket osäker på hur

det blir med mer kommatecken men troligtvis blir det mer lättläst.

Jag har en stor nackdel och det är att jag sov under samtliga

grammatiklektioner och klarade knappt av att gå därifrån med

godkänt. Detta ångrar jag djupt och har funderingar på att börja

läsa lite kvällskurser för att kunna sätta mig in i adjektiven och

presens värld.

Hur är kapitel 1, det blir en hel del utsvävningar där vilket jag miss-

tänker kan vara tröttsamt att ta sig igenom men tanken är att det

skall vara sådana partier lite då och då?

Som sagt, mycket mindre punkter och en ordentlig koll på

grammatiken tror jag själv skulle lätta upp det mer.

Får skicka ett litet PM och be han kika in här då.

Du har lyckats skitbra, lent och fint.

Hon har en väldigt len röst, håll fast vid henne !

Hej Hej !

Jag har försökt börja skriva något riktigt långt och tanken är att det skall bli

en bok av det hela, jag är osäker på om det håller, om det är något man

fastnar för. Jag misstänker att en hel del av er här inne har en ganska stor

bokhylla.

Om ni har lite tid över får ni jättegärna läsa genom texten och se hur den

känns.

Lite som på Demosidan med andra ord.

Då kör vi . .

Prolog

"piiiip"

"piiip"

"Svara då för helvete Erik, du har suttit där i 3 timmar minst."

"Ge dig, du vet mycket väl varför jag inte svarar."

"piiiip"

Kapitel 1

En Yxa klyver genom den varma natten, en Yxa fylld med hat och oförstånd. Briser

från det uppvärmda havet smyger sig genom den dunkla natten och sjänker dofter

ljuva för ortsbefelkningen efter kustremsan. En fiskmås seglar över de låga taken på

fiskebodarna och blickar ut över gator fyllda med tomhet. Erik springer bort från sin

själ, sitt inre och sina skulder. "Det kan inte vara någon efter nu" muttrar Erik flås-

ande för sig själv medans tid och rum förflyttar sig långsammare än vad hans kropp

mäktar med. Utan tankar på annat än död och lidande styr han fotstegen in på

vägar ingen rört sen de byggdes, mörka skuggor har tagit över här nu, varken kropp-

sliga eller synliga. Skuggor som så länge levt sitt eget liv i sin egen värld där i smärt-

ans rike. Erik är tvungen att stanna, det är något som får honom att stilla sjunka ner

på marken, en yttre frihet som lockar med sina falska rop. Friheten gör sig påmind

under varje andetag Erik mäktar med, starka och svaga läten ekar i de hålrum han

genom sin svaghet skapat. Mörkret sänker sig sakta ner över de kala mossbekläd-

da bergen som innehåller så mycket minnen, så mycket smärta och mörker, men

helt bortom räckhåll för tankar och syner. Liggandes och helt utan hopp sluter sig

tillslut Eriks ögon och världen försvinner sakta från rädslan.

Kapitel 2

Det var sent en Junidag mitt i det fina vårslutet där sommaren med full prakt tog öv-

er liv och ljus. Pär och Marie hade recis fått fram sina utemöbler efter en mycket

nogrann inoljning som precis hade torkat in i de smått slitna möblerna som så län-

ge fått utstå havets salta vindar och uttorkande briser. De var omsorgsfullt utplacer-

ade för att ge så mycket välkomnande intryck som möjligt där vid strandvägen.

Grannarna hade precis fått upp sin nyinköpta parabol som mest förstörde de fina

vyerna för Pär och Marie, men de kunde inget säga. Gräset hade precis slagits för

första gången i år och det doftade ljuvligt under solens tryckande strålar. Pär hade

lovat Marie en alldeles speciell afton då de till Maries stora förvåning tydligen hade

något att fira, vad visste hon inte men Pär var så hemlighetsfull. Hon visste att de

skulle vara helt ensamma då stort sett hela byn skulle ner till torget under kvällen

för att se på den fina våravslutningen som alltid hölls den 3'e Juni för att hylla frihet-

en som nu hade varit med dom i 60 år. I år var allt förberett in i minsta detalj nu när

det var ett såpass celebert årtal att fira. Allt skulle vara perfekt och Marie ville helst

av allt kunna vara med där nere på torget några kilometer bort från deras vackra hus

men Pär hade andra planer på gång som hon kände sig mer eller mindre tvingad

till att vara med på. "Jaja, jag kommer få se de fina korten imorgon i alla fall" tänkte

Marie stilla för sig själv medans Pär sprang runt i huset och donade med både det

ena och det andra. Han hade sagt till henne att vara på utsidan då allt skulle få bli

en överraskning väl allt var klart. Hon gav sitt ord på detta och ägnade eftermiddagen

åt att göra iordning de jordbeklädda ytor som skulle besmyckas med blommor nu

när allt var så vackert.

De hade ett gulmålat hus som låg precis i en sluttning ner mot havet, en

vackert besmyckad himmel låg alltid som en utsikt för dom de kvällar utsidan togs

i besittning. Ett stort hav bredde sig ut framför dom med sina vackra vyer ända

fram till horisonten som med sin skrämmande kant avslutade de tankar och käns-

lor som hörde kvällen till. Det var egentligen aldrig några vågor att tala om, men

ibland var där mer liv än vanligt nere i vattnet. Inga barn hade funnits nere på strad-

en på länge då det gick gamla bysägner om vad som rörde sig nere i vattnet. Ett

stort oförklareligt väsen låg alltid och lurade enligt de sägner som gick rakt genom

varje år det var dags för den årliga festen nere på byn. Där var ibland några tonåringar

som tvunget skulle ner till stranden för att se vad som verkligen fanns där, men de

hann aldrig särskilt långt innan gamle Fredrik hann ikapp dom med sin käpp och

fick hejdat dom från att nå strandkanten. Marie hade länge funderat på vem som

skulle bli nästa strandvaktare trots att hon hade svaret inom sig sedan länge. Det

var Pär som skulle stå där med sina förmanande vuxna kunskaper och hejde de

som gick sin rygg tillmötes. I den vackra sluttningen fanns flertalet fläderträd som

sög sitt vatten från de bäckar som ledde ner mot havet och blomstrade alltid i full

blom varje år. Där var även en hel del vinbär- och krusbärsbuskar som sjänkte den

varma sommaren underbara dofter. Marie hade länge ansat och sett om dessa

växande krafter som sina egna barn då de länge varit i den försökande frasen att

"äga ett eget liv" som Pär alltid uttryckte det när det var tal om barn. Han hade sitt

förbaskade arbete som upptog all kraft och tid, men där fanns kärlek mellan dom

som fick alla andra tankar att försvinna lika fort som de uppstog och så var även

fallet den här gången. Pär kikade med jämna mellarum ut genom altandörren för att

se hur hans älskade mådde men han sa aldrig något utan stod mest och smög i

vardagsrumsgardinen. Marie såg detta var gång men låtsades som inget för att inte

förstöra hans smygarförsök och göra honom ledsen då han ändå jobbade som krim-

inalare. "Marie" ropar Pär från köket i en ton som menade att hon skulle komma in.

Marie kommer in i Vardagsrummet och möts av en underbar doft från kök-

et och även av Pär som står mitt i rummet iklädd en fin kostym som bär upp hans

vältränade kropps närhet. Hon hade faktiskt för första gången fått vara med och väl-

ja kostym till honom och det var just den han bar den här aftonen. Marie kände

sig oren då hon hade stått i arbetskläder hela eftermiddagen och rensat rabatter

så hon bad om att få gå upp och byta om men Pär nekade henne och sa att hon

var helt underbar som hon var. Marie log och gick fram för att kyssa sin äkta make

som stod där och lös upp det dunkla vardagsrummet med sin fulla charm och ut-

strålning. Han gick fram mot Marie och tog tag i hennes händer, hon tyckte att

han tog i lite väl mycket när han kramade om dom men sa inget. Pär gick bakom

Marie och kramade henne bakifrån med ena armen medans han smidigt tog upp

en bindel från kavajfickan med den andra. Sakta smekte han hennes mjuka och

ljuvliga kind med den handen som tidigare hade kramat henne och förde upp den

andra mot hennes huvud innehållandes bindeln. Han bad henne blunda och knöt

sakta bindeln över hennes ögon för att förblinda henne från all vardaglig tristess

som helgen erbjöd. Hon var helt lamsalgen efter bindelknuten då hon tidigare i sitt

liv aldrig ens varit i närheten av att någon gjort henne blind. Pär tog tag i hennes

händer med ömma rörelser och hennes trygghet blev sakta men säkert mycket

stark då hon älskade kärleken och allt runt omkring.

Pär ledde Marie ut i köket där en underbar doft av mat strömmade mot

deras nakna näsor. Marie tog djupa andetag genom borrarna och älskade tanken

av vilken underbar middag dom skulle få avnjuta den här aftonen. Hon vände sig

om och letade efter Pärs mun och efter lite sökande fann läpparna varandra och

deras kropar insjönk i en kyss. Pär förde med sina bestämda rörelser deras kroppar

upp mot övervåningen genom trappan som förband de båda våningarna åt. Halvvägs

i trappan kände Marie en doft av rökelse komma mot hennes ansikte och hennes

njutning blev än mer vackrare och tagande. Pär förde in henne i sovrummet med

nu en mycket bestämd hand. Marie kände att Pärs hande hade börjat svettas or-

dentligt men la inte mycket mer tankekraft på det. "Litar du på mig?" frågade Pär

förvånande och givetvis svarade Marie "Ja!". Han förde henne mot det håll hon trodde

sängen stod åt men det visade sig att där bara var en stol som hon sakta sattes i.

Pär satte henne ner i stolen och lämnade hennes händer med en öm kärleksfull

smekning och tog några steg bort. "Älskling, du kan ta av din bindel nu" sa Pär

med en förvånandsvärt mörk röst och Marie gjorde som hon sa. När väl hennes

otränade ögon fick se ljus igen ser hon helt röda väggar, ett tak fyllt av rep med

hängande huvuden och allt är som i en dröm, en overklig dröm, något som inte

kan hända, något som inte får hända, något som inte går att beskriva med ord.

Marie tittar förskräckt fram mot deras fina tavla de målade ett år efter de hade

träffat varandra och ser blod rinna, blod som död, blod som i rött, blod som i mord.

En Yxa kommer mot henne och allt mörknar, allt svartnar, allt blir natt, allt för-

svinner, allt dör.

Var det något att ha?

>Magnus

Var det så dåligt 😆

Sudda bort dom tankarna direkt för dåligt är det verkligen inte !

Jätteskön röst, lättlyssnad, nackdelen är att det inte riktigt biter

tag i själen. Om du hade lagt på en lite mer klagande klang på

rösten hade den tagit tag i mig mer.

Efter grundmixen så kommer det en till hoppas jag, det är lite

dovt och murrigt just nu.

Skön bit var det iaf !

Tack så jättemycket Pedda !

🙂

Fidden

Tanken var att få en liten enklare baslinga i refrängen då, som du

själv sade, där är mer gitarrer. Ville du kanske haft en ännu

anonymare slinga där?

Tack för lyssningen !

equality

Tack så mycket, det värmer som fan!

Spelar vi live någon gång skall jag skicka

dig ett PM.

Hau deut feeiiinnt !

>Mange

Tack så mycket Håkan !

😕

Rythm Royale:s alster - grymt bra !

Karl, nästan allesammans 😆

Dream - Keep on dreaming

Myrli - Endast du

Relay Racers - Lovetrain

Pwayne - Vad är det som har hänt

JamBee - It could be me

Parentes - Letting Go

Fan, vi får göra en samlingskiva och släppa ut.

[edit]

Johan Lindeberg - Som dom andra

E-Mortal - Feel

Majkens brus

Pellesnusk - Naughty little girl

Nad Sylvan - Dog on a leash

Myrli unt der Hacke - Alcohol

[/edit]

Thimmiiieee

Tack så mycket, jag har en liten annorlunda teknik än dig när jag

andas. Mina andetag hörs inte överhuvudtaget vilket gör det svårare

att få på en desperat ungkarlskåthet. 😳 Jag skall göra ett tappert

försök nästa gång med lite mer diskant så får vi se om det kan bli

lite mer andetag som hörs.

Tack för kommentaritorii !

krpsktsks ks [vad heter du? 🙂]

Smashing säger du, mysigt !

Tack Tack .

starboy

Tack så mycket !

Nästa steg är att skicka in en demo eller stega över till

grannen och höra om han är sugen på att sätta ihop sitt

nerpackade trumset och dra lite på't.

Vi får se men jag tror vi skall skicka iväg en demo snart

och så får vi se vad som händer.

Tack för kommentarerna allesammans !

>Mango san *Haaaa - iiiii - aaaaaaaaa*

Aj, nu värker ögonen och soffan står så inställsamt och väntar på

mig. Inte helt lätt att välja men jag tror nog att soffan vinner idag

igen, har man tur kanske där är något gammalt sletet avsnitt av

Simpsons man kan glutta igenom . .

Well, well . Sleep tight !

Tack för detta, ja trummorna är som dom är. Det gör mig glad

att resten av låten är bra, det gör det hela lite lättare inför nästa

steg.

kan refrängen kännas igen ?

liiiiiiiiiite bara . .

😆

Lite torrt gitarrljud.

När du sjunger 'i dammet på bordet' gör sig din röst som bäst, det

är bra på det övriga också förutom i din personliga tolkning av ut-

talet på "New York", nu blir det mer niy joork.

Var är kåtheten någonstans ?

😆

4,1/5 pga ny jåårk och för lite kåthet.

Det är en skitbra låt! Älskar rivigheten i tempohöjningen, ett riktigt

hårresarstycke i låten, fan - skitbra !

Du gör bra musik!

>Mangsan