Jäpp. Jag gick på tåget i tranås och skulle till linköping och åkte i första klass. När jag gick på tåget hamnade jag jämte en snubbe med en stor kasse bärs på golvet, vilket väl inte är så vanligt i första klass.
Vi började prata och kom in på musik och han sa att han hade band och brukade va ute och lira. Jag kände inte igen honom och frågade om han var någon man borde känna igen, och han sa att jag brukar kalla mig för Eddie Meduza. Jag visste inte mycket om denne, men hade sett honom några gånger på TV och hade för mig att han då var svarthårig men nu såg han ut som han gör på de flesta fotografier.
Vi satt i en kupé som är stor som en fjärdedels eller tredjedels vagn, om det är något ni känner igen, så man hörde vad folk pratade om och när han presenterade sig på detta sätt avstannade all övrig konversation, och all verksamhet var inriktad på oss.
Vi satt och snackade till linköping och han sa bl a att han hade två band som han använde beroende på var han spelade. Han var hur trevlig som helst, och välformulerad osv. Han verkade i bra form också, fast han bara hade ca 10 år kvar i livet.
Det är väl så nära jag har kommit någon slags "kändis" men det har varit en bra historia att ha att dra i situationer med folk där man inte haft så mycket cred.