Ja, jag är väldigt fåordig! Det är sällan jag uttrycker mig med merän två ord som är mer än enstaviga. Fast ibland kan det dyka upp ett och annat ord som är längre, kanske ända upp till fem-sex stavelser... Det hör dock till undantagen att jag exekverar så fabulöst långa ord, det känns mycket bättre att skriva kort och kärnfullt, ja rentav koncist. På det sättet hänger dessutom alla med, även de som kanske inte är så intresserade av att läsa långa utförliga meningar på en gammal 14-tums svart-vit bildskärm där kontrasten börjat rinna ut genom ena hörnet ner på deras tangentbord. Kort sagt är det ju då bättre att vara fåordig så att dessa stackars individer slipper anstränga ögonen så mycket att de börjar gråta och tårarna rinner ned och kortsluter deras tangentbord så att de inte kan använda datorn längre. I detta fall är det synd om de stackarna.
Det är därför jag är fåordig.