Dingbats

kanske, eller typ mer danmark eller belgien eller nåt.

vore kul om man bara drog nånstans och var där ett tag. och inte till skolan då.

undra hur livet skulle se ut om det var ett föremål.

jag vill inte

Jag åt falafel till lunch, då blir ni väl glada.

Jag ska också mixa lite sen när jag har pluggat lite matte.

Den enda som har stående pick här är du.

"Texten denna"

en hög med latencyomelett

hög latency omlott

jaha okej.

Jävligt snygg.

Som i har läst eller ska läsa?

Nej, han blev väl förbjuden att ha fördomar eller nåt.

Vad kan man lära sig av honom?

Teenage dick suck cock and fuck

mm

Jag är lite hungrig och nu ska jag sova.

Det med. Typiskt en sån där grej som massa tjugoåriga wannabes läser och sen hoppar av och blir nåt tråkigt kontorsoffer istället. Inte för jag vet vad man blir när man läser matte heller. Statistiker woohoo. Det enda jag egentligen vet är att jag inte vill umgås med massa folk som jag inte känner nån samhörighet med. Jag vill umgås med folk som faktiskt tycker det är en bra idé att göra en vardagsrealistisk psykedelisk kortfilm på fritiden, eller leka med delaypedaler en hel eftermiddag, eller gå och se nåt ungerskt drama kl 15.30 på en torsdag; inte för att det är lite crazy sådär utan för att det är roligare än att supa eller skriva en patch till nån Skypeplugg. EDIT: s/roligare/mer givande/

När det kommer till själva pluggandet så väger nog matten över lite mot filmen.

Den kommer och går, den där känslan av att jag borde läsa filmkunskap eller vetenskap eller vad det heter. Men egentligen är det nog mest att jag är jävligt orolig att matte bara är en massa idiotiska nördar som jag inte kan identifiera mig med överhuvudtaget. Jag vill umgås med pretentiösa elitister med tjocka glasögonbågar som gillar franska sjuttiotalsfilmer och tjeckisk dockanimation och sånt. Jävligt trist att tvinga sig till att bli kompis med folk som man inte har nånting gemensamt med när det gäller kultur.

Normalt sett är Memphans filmsmak lite dassig, men i det här fallet måste jag hålla med honom. American Beauty var sådär, på sin höjd. Den var väl... välgjord, men den berörde mig inte det minsta. Nån borde göra en film som är lite vackra bilder på amerikanska villaområden, lugn pianomusik med lite stråkar, och Kevin Spaceys röst som smörar på med klyschor om livet i nittio minuter.

Filmtajm. American Beauty.