Främlingsrädsla, rädsla för eller motvilja mot det som avviker från en själv, ligger i generna, att nedvärdera det som inte liknar en själv, sådana som ser annorlunda ut, talar annorlunda, beter sig annorlunda, har annat kön än en själv.
Man måste medvetet kämpa emot sådana reaktioner, attityder och tänkesätt om man vill bli mer human, för de är en del av överlevnadsinstinkten sedan vi var stenåldersmänniskor. Även om man känner så behöver man inte ha det som riktmärke hur man agerar och behandlar andra.
På stenåldern var det som inte liknade en själv ofta farligt och fientligt. Vilda djur. Folk från andra klaner. När vi inte tänker efter reagerar vi stenåldersmässigt.
Jag tror därföratt ingen som tänker efter en smula menar att de som inte är som en själv egentligen skulle vara dummare och våldsammare än en själv. Har man dessutom lite erfarenhet av folk med olika bakgrund, utseende, språk, kultur, är risken mindre att man hamnar i stenålderstänket.
En annan sak är att en gemensam fiende eller några man kan ta avstånd från ofta kan förbättra sammanhållningen i den egna gruppen om den börjar splittras upp."Vi är kanske inte några ljushuvuden men som DOM är vi i alla fall inte."