Jag gör låtar helt egoistiskt, sådant jag själv skulle vilja höra. Men framförallt sådant jag alls kan göra, om jag ska vara ärlig. Har ju inte gott gitarrvägen till musiken och tänker därför inte låtar i termer av ackord och ackordsföljder utan i form av fraser, loopar och rytmer. Märks väl? Följer inga mönster heller så därför är det svårt för andra att känna igen sej. Låtar som tilltalar andra ska ju ha en dimension av igenkänning och en av något nytt och unikt. När musiken inte bygger på igenkännbara mönster blir det mesta främmande och konstigt för en, svårlyssnat. Jag strävar inte efter att vara originell och unik. Ärligt talat kan jag inte bättre än det jag gör.
Det är lättare när jag skriver texter, för där har jag mönster att utgå från om jag vill, t.ex. sonett, haiku. Jag har gått flera kurser i Creative Writing men bara gått kurser i att spela trombon när det gäller musik, inte i musikkomposition eller dylikt och det är ju inte så svårt att höra.
Jag tycker alltså inte det har något värde i sej att inte hålla sej till mönster, vara "gränsöverskridande" eller att vägra göra lättlyssnade låtar av något slags pretto avantgardeskäl. 😊
Jag gör det jag kan men gör inte det jag inte kan...