Här är dikten från Sydsvenskan - jag tycker om att skriva realistiska dikter som grundar sig på faktiska upplevelser och som ändå har ett slags andligt innehåll - för andligheten finns i vardagen - egentligen bara där.
Triptyk från skolans värld
En konferensman (sonett)
Minne från läsårets sista dag i juni
Här sitter vi på tidens smala näs
och har ett gängse ämneslärarmöte,
där hjärnorna frotteras, stötes, blötes.
Ifrån ett fönster strömmar doft av gräs.
Nu är väl dags att sätta lite fräs,
så vi kan vila ut i sommar'ns sköte.
Vad är den stora frågan, mötesnöten?
Jag nickar till - en trötthetens fadäs.
Ett läromedel - nytt - som presenteras,
är tänkt att vara fräscht och intressant.
Visst är det fint att möten varieras.
Jag sitter själv och kvider på min kant.
Nu hoppas jag att kulmen snart passerats,
ty jag vill vara någonannanstans.
Personalkonferens
Frustration och nostalgi
Så är det dags för personalkonferens
och den förra minns jag så väl.
Då satt jag och tänkte framåt mot denna
med sommarens dagar emellan.
Jag log för mig själv och kände mig nöjd.
Telepatisk kontakt med mig själv över tiden
är alltså möjlig såvitt jag förstår.
Nu är sommaren gången,förvandlad till minnen.
Med vemod begrundar jag stunder som var.
Den blommande rapsen som glimmade gul
i början av juni, dess magiska färg och arom.
Jag minns också resan till staden i söder,
dess konst, dess gator och alla kaféer.
Det var göken som gol ifrån dungen
och ur buskarnas djup ljöd näktergalssång.
Nu är båda borta se'n länge
och lärkorna slutade drilla
när säden var mogen och skördad.
Det var våra stunder i stillhet vid havet
med solsken och dofter av sälta och sand.
Konferensen mal på och allt är som vanligt.
Man talar om viktiga ting som jag glömt,
ty jag skriver en dikt för att hugsvala mig.
Och jag vet att från nuet kan jag alls inte fly.
En dag är mitt arbetsliv också förflutet,
och en dag är allt slut, det liv som var mitt.
Då tar jag semester från livet på jorden
och njuter en sommar på högre nivå,
och där har jag gärna möten i glädje
med alla dem som gått före.
Innan här och nu blir där och då
Ögonblickets tyngd och lätthet
Röster från klassrummet bredvid
genom den tunna väggen
Jag hör dem nu
när min grupp nyss lämnat sal L11
för helgens frihet
Bara minnet av glada avskedshälsningar dröjer kvar
Dammet lägger sig
Lätt huvudvärk - trött hungrig
Dröjer kvar - kollar nätet
av ren slentrian - lite förstrött
Skriver en dikt - denna - här och nu
---
Suss gott när det är dax för snarkofagen! 😑