Jump to content
Annons

®offe

Medlem
  • Antal inlägg

    676
  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    6

Inlägg av ®offe

  1. Om 15 dagar är det 10 år sedan jag gick med i detta forum. Det var lite pirrigt för en blyg och medioker hem-pulare att skriva sina första trevande inlägg. Jag blev väldigt bra bemött. Det uppmuntrade mig att skriva fler inlägg och posta fler frågor. Svaren rasslade in snabbare än mitt 56.6-modem klarade att uppdatera. Bredden av kunskap imponerade och forumet var en outsinlig källa att ösa ur. Jag känner fortfarande tacksamhet för att okända människor tog av sin dyrbara tid för att förklara för en liten undrande främling hur saker och ting hängde ihop.

    Efter en del vånda vågade jag till och med lägga ut några egna alster. Jag fick ärlig och välmenande kritik i syfte att jag skulle förbättra mig, men också en hel del uppmuntrande tillrop.

    Efter en debatt om hur usel melodifestivalen var så skrev jag "kan vi göra det bättre själva?" och studiofestivalen föddes.

    Efter några år kändes det som vi var kompisar, fast vi aldrig sett varandra, eller visste något om varandra utöver att vi delade ett musikintresse.

    Vi beslöt att träffas IRL. Spännande och lite nervöst. Första mötet skulle vi träffas vid bögringen på Centralen, jag kom i god tid (som vanligt) och där stod "Rockfart" med sin långa hårpiska. Jag som trodde jag skulle vara dubbelt så gammal som Forumpolarna kunde konstatera att han hade ytterligare några år på nacken. Sedan blev vi fler och fler, i väldigt varierande åldrar. Jag kommer inte ihåg vad puben heter som vi gick till men jag har kvar de foton jag tog, och det var sjukt kul. Människor från olika platser, bakgrund, ålder, studier, arbete, förenade i en största gemensamma nämnare; Musik!

    Nu var vi inte längre digitala polare, utan analoga polare, och som vi vet är det mycket bättre än ployti-ployti-polare. Det blev ytterligare några träffar, på Carmen på söder. Otroligt intressanta möten med fantastiska människor jag omöjligt kan träffa i mitt dagliga Svenssonliv.

    Om jag fick önska något, så vore det att få tillbaka lite av den andan som vi hade då, när vi visade varandra respekt, när vi var ödmjuka inför varandras olikheter, och framförallt när vi ville varandra väl.

    Det här är ingenting jag deppar eller funderar över, men jag har allt som jag vill ha och då kan önskningarna landa i rena petitesser som denna, och eftersom frågan nu ställdes....

    God Jul kära vänner!

    /R

  2. Det finns ett mellanläge Martin, man kan bli hobbyforumist, som jag. Är inte inne varje dag, skriver inte så mycket, men en gång i veckan går jag igenom lite trådar, kikar om det dykt upp något nytt eller intressant.

    Ibland följer jag en urartad tråd och tänker att hur ska folk med olika Gudar kunna hålla sams när man osäkrar pistolen i en diskussion om samplingsfrekvenser och kablar...

    Men ha det så gott på semestern, jag tittar in om en vecka och kollar hur det går för dig!

    God Jul

  3. Jag fick ett litet plastdragspel (pianomedell) när jag var 5, som Peter från våningen under genast bröt av en tangent på. Jag blev fett ledsen och när jag skulle visa farsan hur det gick till så bröt även jag av en tangent.... Perkele!

    Provade med farsgubbens stora spel, men det var så stort så näsan klämdes i dragbälgen....Perkele!

    I lågstadiet (typ 1968) blev det den obligatoriska blockflöjten, och det roliga är att jag har kvar plastlådan med flöjt, den lilla röda plastburken med fett samt borstviskan. Hittade den för några veckor sedan och kunde spela blinka lilla stjärna. Annars var det väl "köp varm korv" som var mest populärt på lektionerna.

    Helst ville jag dock ha något med pianotangenter, tyckte det verkade ap-lätt att lira på. Då fick jag en melodica i julklapp, som säkert bidrog till mina 5 liters lungvolym vid mönstringen ett antal år senare. Satan vad jag blåste i den där manicken, det krävdes typ vad en medelstor kompressor kan leverera för att få ton i fanstyget. Om du tryckte ner TVÅ tangenter krävdes motsvarande vad JAS Gripen levererar ur arslet vid 50 % gaspådrag, TRE tangenter fullt blås med EBK !....Perkele!

    Sedan blev det den billigaste elgitarren, som var helt omöjlig att stämma. Att man inte gav upp?

    Nu har jag alla instrument i hela världen, men spelar aldrig. Livet är allt bra underligt!

    Trevlig helg!

    /R

  4. Tänkte skriva i den här tråden idag, men det känns bara så trökigt så jag avstår. Alla vet väl ändå att det är fredag idag? Eller är trådens syfte snarare att man ska ha en tråd att uttrycka sin glädje i inför den stundande helgen? Tjo-ho! typ?

    Nåja, hursomhelst så har jag ingen lust att skriva något, men hoppas att någon annan tar sitt ansvar vad gäller glädjeyttring här och nu.

    Vänligen

    R

  5. 1979 då jag satt vid min Facit reseskrivmaskin tänkte jag; - man borde rita en liten glad gubbe på det här cv:t. (jag sökte arbete som sumprunkare vid AB Silly Sill och de betonade humor som en viktig egenskap) Hursomhelst hade jag lånat ut min penna till en barnmorska som medverkat till en spontanfödsel på Åhléns, och behövde anteckna födelsevikt, jag kommer ihåg att jag tyckte det var konstigt att hon inte ville låna vågen som jag av en helt annan anledning bar med mig under armen. (återkommer kanske till den historien) Då började jag fundera på om jag kunde göra en glad gubbe med de tillgängliga tecknen på skrivmaskinen. Ett år innan det här hände så hade jag läst C++ nästan en hel termin, så det var liksom inte "mannen på gatan" som satt och funderade om ni förstår vad jag menar? Nog om detta. Jag kollade in vad det fanns för tecken på skrivmaskinen och plötsligt slog det mig: om man kombinerar vissa tecken så ser det ut som ett ansikte! Så jag konstruerade denna gubbe: ^¨ som föreställer en man som förvånat tittar fram bakom en av Keops pyramider. Ni fattar, liksom: - öh? Vad här det här för pyramid? (Han fattar inte att det är Keops pyramid, idiot liksom) Tyvärr fick jag inte jobbet, men några år senare träffade jag min fru, så allt ordnade upp sig ändå. Så min favvosmiley är min egen, jag kallar den "mannen och tillika idioten som tittar fram bakom Keops pyramid och tror det är en triangel". Ja, det var allt. Iver and Lut som min iPhone brukar skriva när jag skriver over and out!

  6. Det är många träd på västkusten som har gömt sina väskor för passerande tåg. Skolan och vårdcentralen är maktlösa! Problemet har uppmärksammats i många länder i Europa där man har en annan fauna, men oron är stor att fenoment sprider sig utanför Bohuslän. Jag har själv åkt tåg genom Bohuslän och inte en väska så långt ögat når. Var gömmer de väskorna egentligen?

    Jag kontaktade min vårdcentral men antingen så vill dom inte, eller så kan dom inte, ta tag i problemet. Varför tar ingen detta hot på allvar? Måste en allvarlig väska försvinna innan det svenska folket vaknar och agerar?

    Ett varmt tack till Slejnard som startade denna tråd, det tramsas alldeles för mycket i de andra trådarna tycker jag!

×
×
  • Skapa ny...