Hej debatt och många tack för ditt svar!
Senaste månaderna harjag brottats lite med hyperacusis och tillhörande oro över min hörsel (blir väl lätt så när man är musikproducent). Allting började egentligen med en vaxpropp som framkallade en ton, vilket jag har förstått är normalt vid vaxproppar...
Dessvärre lärde sig min hjärna denna tonen, och framförallt lärde min hjärna MIG att oroa mig över tonen varpå jag tyckte att jag hörde den mer och mer... Detta mynnade ut i en mindre nojja över hörseln där jag började försöka skydda mig i vardagliga livet... plötsligt blev det jobbigt att gå på stan, ställa in disk i skåpet osv... 😄 ljud som är lite högra, typ porslinsskrammel, såg jag plötsligt som faror för min hörsel och då tycker man automatiskt att dem låter högre än andra människor.
Men jag har aldrig ramlat in i någon riktig ond cirkel kring detta utan hållit huvudet ganska högt och liksom observerat hela spektaklet utifrån... jag kunde liksom se hur jag själv skapade nojjan och hur jag själv skapade hyperacusisen (stava?) - med det menar jag absolut inte att detta är fenomen som fysiskt inte existerar, för det gör dem säkerligen.
Därför tyckte jag det var dags att idag få svart på vitt