Klangfix

Hej! Jag vill gärna köpa din Wingtone ifall den är till salu.

I värsta fall kanske du kan tillverka själv i trä eller plexi med sticksåg mm. Är det bara fråga om att köra ett par band behöver det ju inte hålla i evighet. Äldre gubbe på verkstad med tid över fixar detpå en grisblink.

Vilken tur att jag testade bandtallrikarna på Revoxen innan jag tillverkade adaptern. Tallrikarna är ett par mm för stora för att få plats. Jag trodde inte det var möjligt. Hur kan man göra två standarder som bara nästan är likadana? Annars hade det funkat att såga ut ett centrum ur en bit mässing som jag hade liggande.

Jaha, då får jag hitta en gammal rullbandspelare istället. jag som trodde att min Revox kunde ta alla 1/4-tums spolar. :-(

Hej!

Jag har fått i uppdrag att överföra 1/4 tum rullband på bandtallrikar (öppna spolar) med ett annorlunda nav än jag har på min Revox B-77. Finns det adaptrar som passar dessa? Vad heter nav-standarden? Se bild:

tack Analogfreak för din pedagogiska förklaring 😕

Det finns en förklaring till som uppträder då man har skyddskomponenter i t ex en gitarrförstärkare som ibland kan vara kopplade så att det ligger en avstörningskondensator från fas till jord och en från nolla till jord. Om vägguttaget är jordat går alla eventuella transientstörningar och högfrekventa störningar till jord och din gitarrförstärkare skyddas. MEN! Om du inte kopplar in en sådan utrustning till ett jordat uttag, så lägger sig chassiet på förstärkaren på hälften av 230V = 115V i förhållande till jord (eller nolla). (nolla och jord är egentligen samma potential, men endast i en punkt och det är i elcentralen. Dessa får aldrig kopplas samman någon annanstans!!!).

Även om du har ett jordat eluttag, så är det inte troligt att jorden i eluttaget håller samma potential som ditt värmeelement. Du försöker jorda bort 115V genom en relativt tunn ledning som kanske är 50m lång innan den dyker ner i ett jordspett i marken. Det blir en potentialskillnad mellan jordspettet och eluttagets jord. Det du känner som potential i elementet är identiskt med jordspettets potential. Gitarrens strängar däremot ligger på en något upphisad potential och om du inte känner det i fingrarna så är det möjligt att du känner det i läpparna då du rör vid t ex mikrofongallret på en jordad mikrofon. Det kan kittla rejält och vara hemskt obehagligt.

Koppla alltid in gitarrförstärkaren i ett jordat uttag som är gemensamt med mixerbordets. Detta brukar minska problemen.

Hej!

Är det någon som kan råda mig vad jag ska köpa för ljudmodul som kan fungera som hyfsade trumljud och någorlunda vettiga blåsljud. Jag skulle vilja kunna använda trumljuden till vår trummis som kör en urgammal D-drum-II -rigg, och jag själv behöver hotta upp min Roland RD-600 med lite brass och träblåsljud. Finns det något som inte kostar 15 papp? Vad får man begagnat för under 3000kr ? Jag kan tänka mig att köpa något bättre om ett tag, men just nu är det ont om pengar.

Vad ska jag välja???

mvh

Björn

xyz

xyz

Lösning som inte kräver elektriker:

Köp en jordad stickpropp. Anslut en rejäl kabel (minst 1,5 kvadratmillimeters tvärsnittsarea) till jordstiftet. Dra kabeln till ett kopparrör på minst 1,5m som du bankar ner i jorden. Stoppa nu in stickproppen i ett jordat vägguttag. Om nu din utrustning också är ansluten till jordade vägguttag kommer stötarna att försvinna.

Det är väl inte så att det sitter ett membran i örat och genererar en ton som örat själv sen uppfattar. Ljudet dyker upp i själva örat från början och finns inte som ljudvågor någon stans och kan inte mötas med fasvända vågor. eller?

Där sa unbornichen en sak som låter intresant. Tinnitus är nog inte en fysisk ton, utan mer en psykisk ton, och ska man fasa ut en sån så får man nog äta piller.

Korrekt. I örat sitter små hår som fångar upp olika frekvenser, och via nervbanor skickar till... tja, en xylofon, skulle man kunna säga... Denna xylofon uppfattar ljudintryckens tonhöjd, och skickar signaler vidare till hjärnan. Tinnitus är, skulle jag tro, en defekt på xylofonen, där en ton har hakat upp sig, och ständigt skickar info till hjärnan. Någon egentlig ton är det naturligtvis inte fråga om.

Möjligen kunde man kanske försöka mäta exakt vilka frekvenser som tinnitusen ligger i, och operera bort de tonerna helt från audioreceptororganen.

Nja, det var inte riktigt så vi fick det berättat för oss på föreläsningen i måndags. Basilarmembranet med alla flimmerhåren var tydligen täckta av en hinna som hindrade kemiska signalsubstanser att nå hörselnerven annat än när ljudet kommer in. (Ber om usräkt om jag minns fel...) Då det blir läckage i membranet tror man att tinnitus uppstår. Men detta var bara en av flera orsaker, efter vad jag förstod.

Min tinnitus ligger på ca 17kHz i vänster öra. Den hörs ungefär lika högt som om du har huvudet 1m från en vanlig TV och lyssnar på 15625Hz-tonen från linjeoscillatorn. Tyvärr kanske inte ens alla i detta forumet hör TV-apparaten längre så det är en dålig jämförelse. Men jag kan säga att jag hör tonen även om jag själv pratar, vilket är ganska jobbigt.

Jag spelade in en ljudfil en gång där jag först talade med vanlig samtalston och sen lade jag på en sinuston med samma frekvens i andra örat så det blev symmetriskt mellan den och min tinnitus. Jag spelade upp filen för ett antal människor men de fattade inte vad jag menade för de hörde inte 17kHz-tonen. DET var verkligen jobbigt, för då kan ingen fatta hur det låter...

Jag jobbar annars som akustiker på SonyEricsson och var i måndags på ett föredrag om hörselskador. Eftersom mobilindustrin går mot mer musik i telefonerna är det ju viktigt att vi är vaksamma på att vi inte skadar folk. Föredraget var en tankeställare och ett antal myter avlivades: t ex att musik skadar mindre än buller. Det var tydligen bara en enda forskare som har försökt hävda detta och han har blivit motbevisad många gånger om sedan dess. Vidare fick vi ipräntat oss på föredraget att hörselskador och tinnitus kommer vid mycket lägre ljudvolymer än smärttröskeln. Dessutom kommer tinnitusen kanske med många års fördröjning. Jag är 39 år och aktiv musiker och ljudtekniker, men tycker det är jobbigt att veta att jag ska behöva lyssna på min 17kHz-ton i kanske 40 år till. Men jag förstår den pedagogiska omöjligheten att försöka få kids i 15-årsåldern att använda proppar för att de får tinnitus 20 år senare... Tyvärr är det den krassa sanningen.

En annan intressant grej som vi fick veta var att det försigår en kemisk nerbrytningsprocess i örats hörselceller då man utsatts för höga ljudtryck. Om örat däremot fick vila i absolut tystnad direkt efter smällen, så fanns en liten möjlighet för örat att rädda en del av hörselcellerna som annars skulle frätas bort av olika bildade ämnen. Samma ämnen finns tyvärr i vissa mediciner (t o m Treo) som kan ge tinnitus utan starka ljudtryck. Tyvärr verkar det mest vara framtidsönskningar att kunna rädda hörselceller och flimmerhåren på basilarmembranet. Då är det bättre att börja med proppar så tidigt som möjligt.

Jag har ännu inte skaffat gjutna proppar och skulle vara tacksam om någon kunde berätta lite hur era erfarenheter är av dessa. Var skaffar man dem och hur låter det när man själv spelar, t ex keyboard eller gitarr. Som tur är jag inte blåsare, för jag har hört att det kan låta lite mystiskt i sådana fall - eller?

(Attack Release Threshold Ratio Knee)

Full track (Fastest | Fastest or Auto | -5dB to -9dB | 2:1 to 3:1 | Soft)

Drums (5ms | 10ms or Auto | -15dB | 5:1 to 8:1 | Hard)

Synth Bass (4ms to 10ms | 10ms | -4dB to -8dB | 4:1 | Hard)

Real Bass (4ms to 10ms | 10ms | -2dB to -10dB | 8:1 | Hard)

Vocals (Fastest | Lowest or Auto | -3dB to -8dB | 4:1 to 12:1 | Soft)

Brass (Fastest | Fastest or Auto | -10dB to -14dB | 2:1 to 8:1 | Hard or soft)

Guitars (Fastest | Fastest or Auto | -10dB to -14dB | -8dB to -14dB | Hard or soft)

Angående ovanstående... Jag håller väl till viss del med om attack och releasetiderna, men jag måste invända mot kompressionsgraderna. Var VERKLIGEN försiktig när du använder kompressionsgrader mer än 4:1. Det är inte sällan som märkningen inte heller stämmer riktigt på rattarna. Jag tycker t ex att sången börjar låta platt och intetsägande om man trycker det genom kompression på mer än 3:1 och att tröskeln står så att man får mer än -6dB reduktion i genomsnitt, men smaken är naturligtvis olika och ibland vill man kanske ha fram en viss effekt.

Du som frågade kanske inte blev klok på alla ovanstående siffror. Ställ då attacktiden på ca 1-4ms, releasetiden på 300ms, Ratio på 2:1 och låt ljudet gå genom kompressorn. Sänk nu tröskelvärdet tills du ser på VU-lysdioderna att kompressorn jobbar med ca -6dB i topparna. Fortsätt minska på tröskelvärdet något om du vill ha mer kompression. Om du har korta transienta ljud såsom trummor, så ska attacken vara längre i annat fall kortare. En för kort releasetid kan ge fula pumpeffekter. Använder du kompressor i livesammanhang, så var medveten om att du får lättare rundgång. P g a kompressorn tvingas du ofta skruva upp volymen något, speciellt om tröskelvärdet är satt för lågt så att kompressorn jobbar mycket hela tiden.

Det låter faktiskt som om du har en trasig komponent i din förförstärkare - troligen en elektrolytkondensator i nätdelen eller möjligen någon spänningsregulator som självsvänger. Det kan ju klart också vara ett glapp i en rörsockel eller annan kontakt. Det är jättesvårt att bedöma, för man vet inte i vilken nivå oljudet är i förhållande till nyttig signal.

/Björn

Tack för tipsen, men Honey Suckle rose är det nog inte. Den känner jag till från annat håll. Egenkomponerat är det inte heller, för jag har två inspelningar av samma låt. En från Ruda i Småland och en från Malmö. Båda inspelningarna är från omkring 1949 men med olika orkestrar utan inbördes kontakt.

Jag kanske får kasta ut frågan på något jazzforum, för jazznördtätheten är kanske inte så stor här... 🙂

Tänkte bara prova om någon visste...

Tack ändå.

/Björn

PS. Alexanders ragtime band skrevs 1911, det var 38 år för tidigt. ☺️

Jag håller på att renovera ett antal 78-varvs lackskivor från 1949. En av låtarna är helt okänd för mig. Jag skulle vara tacksam för hjälp med uppgifter om titel och kompositör. Lyssna gärna: http://www.student.lu.se/~Cie89blg/carlos.htm

Renoveringen gjordes i CoolEdit Pro 2.0

mvh

Björn

Hej!

En period för ett antal år sedan jobbade jag på dåvarande dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala, just med att ta bort detta vita på direktgraverade lackskivor.

Det är Mögel, som har sitt ursprung i fodralen, som gjordes av någon slags billigt papper. Metoden vi använde var att ta olja, kommer tyvärr inte ihåg exakt vad det var för olja, men mest av allt liknade det vanlig matolja. Ta olja på en (mjuk) trasa, torka runt skivan så att oljan tränger ned i spåren, torka med torrare trasa så att mögel och olja försvinner. Klart! Använd sedan nya fodral till skivorna. (Observera att mögel även kan finnas på etiketten, vilken kan blir förstörd om du har olja på den).

Viss försiktighet bör nog iakttages om du använder den här metoden, eftersom jag inte är säker på vad det var för olja .. Vill du vara säker, kan du försöka få kontakt med någon på fonogramavdelningen vid Språk och folkminnesinstitutet, uppsala universitet.

\Harry M

Är det verkligen mögel? Är det inte lacket som oxiderar eller åldras och faller sönder? Vågar jag gå på med olja???? Hur lät det före och efter?

/Björn

Jag har fått i uppdrag att överföra 8st direktgraverade 78-varvare till CD. Problemet är att det svarta lacket på plåtskivorna har börjat bli grå på ytan. Borstar jag med en kolfiberborste, river jag upp ett vitt mjöl och det verkar som om jag skulle kunna borsta bort allt lack på det viset om jag höll på tillräckligt länge.

Gamla rullband går tydligen att baka i ugn enligt vissa, om de börjar delaminera, men när det gäller lackinspelningar på plåtskivor, skulle jag aldrig våga. Lacket kan ju lossna eller skivan kan bli bucklig. Någon av dem är redan bucklig.

Är det någon som har läst eller varit med om liknande fall? Vad gör man? 😛

Musiken är f ö svensk storbandsjazz från 1940-talet eller möjligen 1950-talets början. Titlar som Orange colored sky, Stardust, Dark town Strutters ball m. m.

Tacksam för hjälp.

/Björn

...man måste ju göra om trigg signalen till midi...och det är det ljudmodulen delvis är till för, dra en midi kabel från ljudmodulen till ditt ljudkort så funkar det ju som vilken midi kontroller som helst.....

jojo, men hela idén var ju att man skulle slippa ljudmodulen.. Jag fattade faktiskt att man kan dra en midi-kabel.... ..

Pratade med killen på musikbörsen, men fick inte ut ngt vettigt... de verkar inte kunna mer än det som står i katalogerna/broschyrerna...

Så detta måste redas ut på egen hand.... så låt oss hjälpas åt.

Nu spånar jag bara lite kring funktionaliteten... Jag gissar bara på så jag kan ha fel. rätta mig gärna.

Triggarna är i princip piezo-element, som skickar ut en puls varje gång man slår till dem.. pulsens storlek varierar beroede på hur hårt man slagit på dem. Det är allt en trigger gör.

För att omvandla til midi behövs en snabb processor som i Realtid (dvs fort som fan) detekterar pulsen och tar reda på hur stor den är, förslagsvis med en AD-omvandlare med inte alltför stor nogrannhet/upplösning. Detta värde ska motsvara ett värde mellan 1 till 127 (127 = då du tar i för kung och fosterland).

Det är väl allt som behövs eg. Med lite mjukvara, lite analoga filter, en processor, lite buffertkretsar o en klockkristall får vi ut vår MIDI signal från processorn. .

En midi-signal består i huvudsak av:

*note on/note off

*Velocity (styrka/dynamik)

*Aftertouch

*pitch/note

osv...

Av alla dessa är det endast "note" och "velocity" som är av intresse i ett digitalt trumset. Resten är ju skitsamma, såvida du inte vill ha sustain o pitchbend på dina trummor.. 😆

Note är ju åxå självklart, det är ju den pad triggern sitter på. Men här har vi ist en en snabb processor med säg <16 ingångar (beroende på hur många paddar du vill ha), där varje ingång har en egen AD-omvandlare.

Med väldigt lite mjukvara som fixar korrekt midi-utsignal så har vi byggt oss vår egen supersimpla ljudmodul (trigger-> midi omvandlare).

Får man in en midisignal i datorn med schysst latency är ju saken biff.. kör Battery o ladda DFH o rocka gärnet .... YEAH!!!! 😄

Förstår inte varför killen på musikbörsen antydde att det skulle vara omöjligt att bygga en egen ljudmodul, kanske för att han ville lura på mig en askass sådan för flera tusen.

Den hårdvara jag beskrev lär inte kosta över 500:- (beroende på hur många man bygger)

Nu får nån annan spåna vidare 🙁

Du har helt rätt. Det går utmärkt att bygga själv. Jag har inte gjort det själv, men en kompis som heter Ricard Wanderlöf (tidigare Ricard Wolf) har byggt ett par synthar och själv midifierat dem på detta sätt. Det är görbart, men det kräver lite elktronikpyssel och kunskaper om hur. Undrar förresten om inte tidningen elektor har haft något byggprojekt om detta på 80-talet. Kolla det.

/Björn

Någon linebox behöver du inte, eftersom du redan har en lineingång med ganska hög inimpedans (>10kohm) på mixern.

Jag tycker ofta att passiva gitarr- och basmickar funkar bättre vid högre impedanser. Mer botten, är en vanlig kommentar. Jag tycker ljudet blir mer tredimensionellt (positivt alltså). Därför kör jag hellre med DI eller HiZ-ingång när jag spelar in passiva mickar.

Edit: förtydligade

Ja, fast de flesta line-ingångar brukar hålla 50 kohm inimpedans och jag tror att det räcker för att ta hand om de flesta högimpediva mickarna, möjligen inte piezomikrofoner utan förförstärkare. Dessa kan kräva nästan 1Mohms ingångsimpedans.

F ö tycker jag att man hör mest diskantbortfall om man kör in en passiv gitarrmick eller basmick i en lågimpedansingång. Många Line-trafos (DI-box) har inte sällan bara ett par kohm på ingången och då brukar basisten klaga på att attacken försvinner. 😆

varför skulle det vara omöjligt??? En DSP (processor) utför en FFT analys på insignalen, och letar upp topparna.

För varje ton har som du säger massa övertonen, men det är ändå grundtonen som är störst... Så visst går det att detektera alla toner, detta då spec om man vet vad alla toner har för övertoner.. då är det bara att ignorera dessa och koncentrera sig på grundtonerna.

Men visst är det en svår uppgift..

Roland har löst detta genom att ha en pickup per sträng, som du sa... Då tycker man inte att det ska behöva vara nån fördröjning.. inte med tanke på dagens processorer...

Tvivlar på att det skulle gå hur man än vrider och vänder på det alltså. Du kan ju få en oändligt massa olika sound (olika övertonsspektra) på en och samma ton. Skulle man sedan spela 4 toner ungefär samtidigt så skulle en FFT-analys inte hjälpa speciellt mycket. Dessutom är FFT tidskrävande så latencyn skulle bli outhärdlig.

Jag sa aldrig att det var en lätt uppgift 🙁

men teoretiskt sätt, om du dämpar alla övertoner.. tex genom att "tröskla"... dvs ta bort alla frekvenser som är lägre än grundfrekvensens amplitud, så får du ju kvar grundtonen.. för att grundtonen är alltid mkt högre än övertonerna..

Detta förutsätter dock att alla toner är lika "höga"... eller att man vet hur max många toner som spelas åt gången.

med några smarta algoritmer och en del apativa filter kan man nog få till ett hyffsat bra program..

det där med latencyn är det värre med... som du säger så kräver FFT analys rätt mkt CPU-kräm..... men man kanske inte behöver spela i realtid...

Jag tror vi glömmer bort att musik kan innehålla starka instrument och svaga instrument inom kanske 7 olika oktaver. Det är nog lätt att missta ett svagt instrument som en överton.

Som kuriosa kan jag berätta att det finns minst en kompositör som har skrivit överstämmor till flöjt i stycken för symfoniorkester, där flöjten spelar en totalt disonant stämma. Tillsammans med resten bildar flöjten en njutbar klang, på samma sätt som du drar ut de lite mer udda övertonerna på en Hammond orgels drawbars. Att avgöra om detta är en överton eller ett eget instrument måste vara omöjligt.

Inom signalbehandling och signaligenkänning sysslar man numera med "nearest neighbour"-metoden. Det handlar om att försöka ställa upp ett antal parametrar för enskilda ljud som sen kvantifieras i en flerdimensionell rymd. Genom att vikta de olika parametrarnas likhet, kan man med hjälp av sannolikhetsberäkningar få fram ett positivt beslut om ett ljud ska tolkas si eller så. Detta används mycket inom röst-igenkänning och liknande. Jag var med och hjälpte två exjobbare med en glaskraschdetektor som jobbade på detta sätt. Det funkade oroväckande bra... 😉

En enkel Behringer-mixer skulle kunna lösa dina problem. Nu vet jag inte om du hade tänkt spela in mer än två kanaler i taget, annars får du skaffa en fräckare mixer med "direct out" från varje kanal.

Om du använder dig av den enklaste mixern, t ex:

http://www.behringer.com/MX602A/index.cfm?lang=ENG

så kopplar du in din mikrofon på kanal 1, panorerar den maximalt till vänster. Sen kopplar du in din elgitarr i line in i kanal 2 eller någon av de andra Line-ingångarna. Denna signal panorerar du maximalt till höger.

Någon linebox behöver du inte, eftersom du redan har en lineingång med ganska hög inimpedans (>10kohm) på mixern. Dessutom använder man en linebox mest i andra sammanhang, då man vill få in en obalanserad signal (från t ex en synth eller direkt från en gitarr) i en balanserad ingång. Ditt ljudkort har säkert bara en vanlig obalanserad ingång om det är ett vanligt ljudkort.

Main out (left and right) från mixern kopplar du till ljudkortets line-ingång. Nu kan du spela in två spår samtidigt så att ena kanalen blir sången och andra kanalen gitarren. I efterhand kan du i datorn lägga på alla digitala effekter du önskar genom att använda något lämpligt inspelningsprogram, Cubase, CoolEdit (Adobe Audition) eller liknande.

Lycka till.

Lustigt att du nämner det...

Jag köpte två begagnade APEX 190-mickar i Canada för tre år sedan.

Se: http://www.apexelectronics.com/default.asp?p1=0&p2=0&p_id=4

Välj APEX 190 i listan...

Jag gav 900 spänn för ett par och de har fungerat alldeles utmärkt som overheadmickar till trummor, m.m. Prestandan är OK tycker jag. Priset är nog lågt beroende på att de inte har hunnit göra sig ett "dyrt" namn än. De verkar ha samma filosofi som Behringer - billigt och förvånansvärt bra för det priset.

Vad jag vet finns det inget program som kan omvandla polyfonisk musik till midi. Det är nog för svårt eller kanske t o m omöjligt att avgöra om det är tre eller två toner som klingar samtidigt. Det kan ju lika bra vara övertoner till de två första.

Däremot borde det gå att analysera en monofonisk signal (endast en ton i taget får spelas) så att man får midi ut. Jag känner dock inte till något program som kan detta.

Det finns faktiskt midi-gitarrer som har en mikrofon per sträng och som kan analysera vad du spelar. Jag har testat en sån. Den är helt sjuk!!!

Kopplar man den till ett självspelande midipiano så har man svårt att hålla sig för garv!!! 😏

Dock har den lite väl lång tidsfördröjning (latency) innan det konverterade ljudet kommer, så att använda den till snabba grejor blir lite otajt.

/Björn

PS. kolla även http://home.epix.net/~joelc/midi_git.html

Edit: Ohhh, gnuggbokstäver borde bli coolt 😏

/Majken

Gnuggbokstäver kan smälta om man klarlackar dem. Testa först...

/björn

+2dBV är cirka samma som +4dBu, dvs. ca 1.2 volt (obs att V och u benämner olika referensnivåer så 0dB är inte samma som 0dB ).

-4dBV är en hög låg nivå ca 0.6 volt - men lägre av de två. Men om du såg att det sjönk ca 10 dB så verkar ju den texten inte heller stämma.

Jag tror att det egentligen inte ska stå "Consumer setting" där. (Tryckfelsnisse, duvet). Och som du har märkt så är +2dBV-inställningen högre...

+4 är "pro"/USA och -10 "consumer"/Japan.

För att röra till det ytterligare kommer ett klipp ur min egen artikel om ljud publicerad på en intranetsida på mitt jobb: (hoppas ni orkar läsa engelska...)

Decibel

Decibel is a logarithmic unit used to describe relations between different audio levels. In an electrical system sound levels are often described in relation to a reference level. One common reference level is 1mW over 600 ohms load. The standard came originally from the telephone systems where 600ohm was the common impedance for a very long telephone line. The original formula for dB is:

dB = 10 log (Pout/Pin)

In this basic formula two power levels are compared (Pout and Pin). The typical example is a black box with one level going in and one coming out. Though it is not practical to use power when you are calculating voltage levels. If you assume that the input resistance equals the output resistance, then the formula can be rewritten as follows:

dB = 10 log (Uout2 / R) / (Uin2 / R) = 10 * (Uout2 ) / (Uin2) = 10* 2 * log (Uout / Uin) = 20* log(Uout / Uin)

Most dB expressions are based on this formula. With no spelled out reference level, dB has no meaning. Though the most common use of dB is to describe audio level changes and in that case you use the current level as reference.

dBm

dBm is the dB level with reference to 1mW into 600 ohm. 0dB = 1mW with a load capability of 600ohm. The voltage over the 600 ohm can be calculated to 775mV. It is often more practical to refer to voltage references, therefore dBu is often used. ( In systems for radio frequencies, dBm has a load capability of 50ohms.)

dBu

dBu is defined as the dB level with reference to 775mV. 0dBu = 775mV

dBu does not tell anything about output or input impedance. It is just a voltage unit.

dBV is defined as the dB level with reference to 1V. 0dBV = 1V

0 dBu = 775mV = -2.2 dBV

För att förvirra ytterligare kan vi ju nämna att spänningsnivåerna är angivna i s k effektivvärde eller RMS-värde ("root mean square") vilket i praktiken innebär att man räknar om signalen eller växelspänningen till ett mostvarande likspänningsvärde som skulle gett samma effektutveckling. Jag besparar er integralformeln, för den ser så löjlig ut i ASCII-text. 🙂 Som exempel kan jag nämna att 1V RMS mostvarar en sinussignal som har en topp-till-topp amplitud på 2* roten ur 2 = 2,83Vpp (Voltage peak-to-peak) Om du bygger elektronik själv, kan du behöva ta hänsyn till detta när du väljer matningsspänning till dina förstärkarsteg.

Dessutom är det en djungel vad som anges som 0dB på olika inspelningsutrustningar. Jag tror att olika fabrikat har egna tolkningar. Kanske någon kan fylla i mer här...?

Ytterligare en sak....

Vissa ingångar t ex på Behringers prylar, känner själv av om signalen är obalanserad eller balanserad, så det blir ingen skillnad i signalstyrka om man kortsluter "cold" med jord, vilket man annars gör då man gör en stygg omvandling från balanserad signal till obalanserad. I de flesta fall förlorar man annars 6dB på en sådan omvandling och det kan tänkas att det ursprungliga problemet delvis bygger på det.

Puh....

Mycket snack och lite hockey... 🙂

På min gamla 550MHz Pentium-III, går det att spela in 8 spår samtidigt som man lyssnar på 8 andra. Programmet jag använder heter CoolEdit Pro 2.0 och det externa ljudkortet är ett gammalt Guillemot Maxi isis (??) med 8 ingångar och 4 utgångar. XLR-ingångarna får jag i en extern mixer som fungerar som mikrofoningångssteg till var och en av mikrofonerna. Denna mixer har "direct out" vilket innebär att man kan ta signalen förstärkt, men omixad från varje kanal och skicka vidare till ljudkortet istället.

En nackdel med uppställningen är att man måste köra windows98, för ljudkortet stödjer inte senare operativsystem.

Glöm portan! Den är historia. Du blir bara besviken om du jämför med vilken dator som helst nyare än 6 år.

Däremot skulle jag gärna veta om det finns något begagnat ljudkort med 16 ingångar på marknaden? Någon som vet vad man ska leta efter?

/Björn