Onkel Fester

Jag har alltid betraktat Gibson som en Fat Lady medans Fender är, Slimmad Bitch.

Och ungefär så ser jag oxå på deras spelbarhet, Gibson en prominent Fat Lady som gillar ordning o reda och levererar stadigt, Fender hon är en sexig men svekfull Bitch vars bästa stunder dock gör en törstande efter mera.

Vem tar jag med på balen? The Fat Lady vet att framställa mig i min bästa dager, Bitchen, henne kan jag ge på efteråt i garaget.

Jag rekomenderar att du går på och putsar hacken med fin smärgelduk men bara så pass att strängen nästan löper och sedan låter du slitaget göra resten.

Att göra arbete på halsen det är inte lätt, jag har precis slipat/monteratt in en ny översadel på en av mina guror vilket är kul men ändå inte alls eftersom det är nära imellan himmel o helvete hela vägen på en gitarr och det är därför jag säger, slipa bara lite på hacken så att strängarna går fri och andra eventuella bekymmer av detta dem får du nog bara ignorera och spela på.

Det bästa alternativet det är att du lämnar in guran till en tekniker.

Skulle en Telecaster inte vara lämpad till country eller blues?

Jag tror du är ute och cyklar helt enkelt.

Du läser vad jag skriver som fan läser bibeln, ingenstans har jag påstått att en telecaster inte skulle vara lämpad till country eller blues, så din slutklämm den kan få stå för dig.

Tråkig stil du har som tråkar i en tråd där en person ber om hjälp över sitt gitarrköp, djävligt seriöst alltså, och nu är du på köpet inne på telecaster o snurrar i din strävan att dissa mig. Alltså tar det så djävla illa på dig att bli adresserad fel svar på en fråga ja då skall du inte fråga så djävla mycket för du verkar ju ändock redan sitta på svaret.

Du får gärna svara på min första fråga igen; varför skulle en ton-/en volymkontroll ge en "mellanregistergitarr"?

Du skriver att "det mest logiska för denna enkla layout en ton/en volym är att lägga i mellanregistret". Vad menar

du med det?

Per automatik blir det inte så men jag vågar påstå att de flesta tillverkare söker i en sådan här konfiguration (och observera med ett par humbuckers) att ge en one fit all gitarr som inte utmärker sig vare sig i toppen eller botten men ändock att den går över olika schangers.

Läser man recensioner av guror med denna config så påtalas allt som ofta att det är snålt tilltaget med att skapa en passande ljudbild country, blues och dödsmetall vill sig inte riktigt och så skall det ju vara att en gitarr med fler rattar o switchar äger en större bredd och särskilt då om detta i allt annat är en syskon modell.

Detta är väl saker man bör fundera på mer ingående än annat innan ett köp, alltså vad man tycker sig behöva, jag t ex behöver lite och jag väljer då en volym/tone config väl vetande att den ger ett mindre val och att den med en stor sannolikhet kommer att leverera i mitten.

Jaha jag kunde se denna komma men gav mig in ändå... Jag kan svar både dig Anthony S och Cabron så här att det mest logiska för denna enkla layout en ton/en volym är att lägga i mellanregistret så att "alla" blir nöjda jag har ägt tre sådana gitarrer så det är lite referens och hur många har herrarna ägt? Gitarrer alltså, och då med sättning en volym/en ton bäst att skriva det också så att det inte det kommer, ägt VADÅ??

Tjena mitt bena!

Aromat?

Nä, men jag håller med om att plain strata r en bra allroungitarr, så länge man inte planerar köra high gain dist.

Jag kan säga som så i denna sak att skulle jag ge en gitarr åt någon yngre som vill kunna spela lite allt möjligt så inte skulle jag ge en strata.

Jadu, med samma mickar, snudd på identisk elektronik och hårdvara och samma träslag och

mestadels likadana former är jag väldigt nyfiken på vart den markanta skillnaden i ljudet

ligger.

I har mer bredd på sitt register än II och det baserar jag på min erfarenhet av tre guror med samma spec som Eclipse II, dvs en volym och en ton och den konfigurationen brukar ge en mellanregister gitarr. Min Steinberger och Epoch de låter i princip lika inte mycket att laborera med där inte men det som finns det räcker, och jag personligen gillar det enkla då många rattar gör mig schitzo och då kan jag i fan inte bestämma mig för vad som låter bra.

Så du står framför om du nöjer dig med basic eller om du vill ha extra av allt

Hey man, wtf? Håller med om att gitarronani endast bör praktiseras i sängkammaren men ett välgenomtänkt gitarrsolo kan vara helt jäkla magiskt i en låt. Tror jag har länkat till detta klipp en gång förut men gör det igen,

Är det bara vi gitarrister som får ståpäls av sånt?

Kanske det, eller som denna med Thin Lizzy

Det är nog bara så att folk inte längre vet om detta hur vackert det låter när hjärtat är med.

Jag tror gitarrbranschen lite lagt krokben för sig själv genom att vara ett under av bakåtsträvande konservatism.

Man kör på fullaste allvar med att en design som är sextio år gammal fortfarande är den bästa. Tänk er samma

marknadsföring på datorer, bilar, telefoner, tv-apparater etc. Visst, fioler och pukor osv. har inte heller

utvecklats så mkt de senaste två hundra åren. Men där fyller ju själva bevarandet av originaldesignen

en orkestral funktion. Det kanske gitarrens design i stort också gör, men attityden gör mig ändå less...

Man har inom gitarrbranschen blivit fixerad vid ett fåtal gitarrister (hur bra de än må vara),

och bygger hela mytologin kring gitarren som instrument kring dem. Jag tror tyvärr att det

på sikt kan leda till att folk förlorar intresset för gitarren. Jag är själv gitarrist, har prenumererat

på flera musikrelaterade tidningar, och när jag kollar igenom gamla årgångar av Guitar World

(ingen diskussion om vilken tidning som är bäst nu) så är det ett ständigt upprepande, ja snudd

på ett förbannat TJAT om Jimmy Page och Jimi Hendrix, som inte åstadkommit så jättemycket

nyskapande de sista årtiondena. Vai och Satriani får sin beskärda del av sidorna, likaså de

stackare som gick hädan aldleles för tidigt, ex. Randy Rhoads och Dimebag Darrell. Men det är

liksom en aura av återblickande hela tiden, ett ständigt hyllande av några få år och människor.

Tro tusan att folk tappar intresset då. Det saknas naturlig evolution. Kanske beror det på att

gitarren är var mans instrument och att det går alldeles utmärkt att sälja en gitarr med motiveringen

"Jimi Hendrix hade en likadan. Då måste det ju vara den bästa som finns", utan minsta självkritiska

tanke i stil med "ja, men vad tusan hade han att välja på?".

Det är segt att vara gitarrist i en bransch som är så otroligt besatt av svunna tider. Men kanske är det

så att folk inte bryr sig så mycket längre. Nu är gitarristen ointressant, bara stjärnan vid mikrofonen

som räknas.

Eller så är det så att gitarren spelar efter lite egna regler eftersom den som instrument är tämligen unik

på det viset att den inte bara är ett instrument, utan också en symbol för musikalisk revolt, kreativitet och rock n' roll.

Men utveckling och fantasi angående elgitarren råder det ju ingen brist på, grejjen är den att vi konsumenter ratar "underliga" guror och som eget exempel så har jag ägt en Steinberger paddel vilken enligt mig har världens bästa o smartaste svajstall/system, men gillar man den? Nej det gör man inte, en mer osexig gitarr lär inte finnas.

Nu har någon återigen börjat introducera "den perfekt stämmda gitarren" där en ny konstruktion av halsadeln är själva grejjen, är man intresserad? Nej det är man inte, och som en gitarrist så funder jag stort över vad det är för sort som viger sitt liv åt den perfekta stämmningen, kan inte vara en musiker i vart fall för vi begriper att själva nyansen ligger i den alltid kvarstående lilla disharmonin, i fakto en del musiker vet att sätta den där lilla disharmonin till en perfektion.

Gitarren har nog nått toppen på sin evolution med Gibson och Fender, allt annat är mer eller rmindre fula varieter på eller kort sagt en tillbakagång i utvecklingen där rubbet redan prövats tills att polletten rammlade ned hos Gibson och Fender och allt föll på plats.

Sedan är det beklagligt att det står tunt med nya gitarrgudar men jag tycker personligen att Yngwe Malmsten gjort mycket för att försöka locka in nya och sammtidigt också då lyft in guran i symfonisalongen, ett djävligt läckert och logiskt koncept men tyvärr så håller sig media och musikbranschen helt iskall och senast jag läste något om en gittarist det var för tre år sedan då någon tidning lyfte fram The Edge ur U2 som en av de bästa och så då Dregen förstås, han är väl fortsatt världsbäst i Sverige.

Ja det är inte lätt, men så är det ju rakt över för alla instrument idag då någon looptroop nörd sitter och mekar ihop en dänga på sin laptop, piss enkelt och kul men totalt fördummande och jag misstänker starkt att ungdomen ser igenom denna typ av produktion och allt mer idag söker efter äkta vara.

man hör sällan gitarr på radio numera. de bästsäljande låtarna i Itunes har ingen gitarr. Framsidan av Rolling Stones Magazine visar Black Eyed Peas som musikens framtid.

Är gitarren död? finns det något poäng i att öva skalor när gitarrsolons tid är förbi?

Lyssnade på Slashs nya skiva. Blev så uttråkad.

Det mest spännande som händer i gitarrvärlden... Slash släpper en ny skiva och en ny skiva av... Jimi Hendrix...

Senaste Guitar Worlds har med tabs på... Rolling Stones, Beatles, Peter Frampton... Keith Richard på framsidan...

förra Guitar Worlds hade tabs på... "Paradise City", Yes, Iron Maiden...

är vi redan i museum-stadiet...? är det här eran för Reason/Ableton Live?

är mac datorer de nya Gibson-gitarrer? är Kontakt och Absynth de nya Fender Stratorna...?

Gitarrspelandet ligger defenitivt nere, men vill ni impa på en puma så kör 70-tals ballad rock med Boston och Reo Speedwagon och så öka tyngden ytterligare med Led Zeppelins cykedeliska pump, det är musöppnare nr UNO, Fiftyicent o heffa o co kan slänga sig i väggen...

Unga pumor och äldre de gillar melodiiska guror och höftpump, det är sådant de går ingång på så vi återkommer, var lungn för det.

Hej

Undrar om någon vet vad detta är för gitarr och om den har något värde?

plankan

Mvh Martin

Helt otroligt..jag har tänkt på denna gitarren, jag såg den hos en bekant som yngre och har så här efteråt funderat och hållt ögonen öppna men icke.

Helt ärligt så tror jag att gitarren är sprungen ur östblocket, ja kanske Sovjets svar på Fender och rockn´roll och varför jag tänker så är at jag aldrig sett den på webben förrän nu och att min bekant hade en del buisness österut och på min fråga då så kunde han inte ge ett rakt svar utan sade kort att guran är gammal och funkar inte.

En rätt ful och klumpig tingest, jag vet jag har hållt i den en Strata al`a Frankenstein, ett ryssbygge, men jag kan ha fel.

Det här kan bli intressant.

Tack, Onkel, för det utförliga svaret. Påverkar man intonering och annat när man justerar halsen?

Eftersom strängarna på min gitarr tar i typ vid 3:e bandet så måste min hals vara böjd motsatt håll hur strängarna drar, betyder detta att jag skall släppa på dragstången något? (alltså skruva motsols)

Se bifogad skiss hur jag menar. (ursäkta slarvigt ritat)

Jag uppskattar verkligen tipsen!

Tack, alltid trevligt att kunna bidra med litet.

Man skall se på gitarren som en levande enhet där var del är avhängig en annan och helt klart påverkas intoneringen av en halsjustering eftersom att halssadeln då kommer att flyttas en aning.

Jag gillar de engelska uttrycken, en backbow är vad du beskriver, du tänker helt riktigt så släpp på dragstången och var uppmärksam på effekten.

Sedan kan det tilkomma andra faktorer som t ex stränghöjden, och återigen så vill jag påpeka detta att sätta tillverkarens rekomendation som ett riktmärke och kring det kan man sedan laborera + - till något som passar en själv

Lycka till.

Gitarren är i nyskick, den köptes in för ca 2 år sedan, har varit MYCKET lite spelad på. Jag kan inte se något annat som behöver göras än att få just halsen "rak" igen.

Kan man kräva att Musikbörsen (där gitarren köptes) tar på sig justeringen på garanti? Eller är detta något man kan räkna med är helt normalt för gitarrer, nya som gamla?

På en två år gammal gitarr kan du glömma ett sådant åtagande, att halsen lever det är dessuton inget fel.

Hals, band och sadel är svårt men jag rekomenderar dig ändå att sätta in dig i ämnet och lära dig att göra själv!

Halsen kan du faktiskt justera själv med att vrida på muttern på toppen av dragstången men FÖRSIKTIGT!

Ett kvarts varv i taget är vad som gäller och gärna mindre, medsols rätar och motsols släpper och ger mer böj vad som är rätt avgörs av just strängrassel inklusive spelkänslan men med var gitarr följer en rekomendation på släppet alltså avtåndet strängens underkant och 5-7 bandet med E strängen nedtryckt på första och sista bandet.

OBS! Det kan ta ett dyngn för halsen att sätta sig helt så först på dagen därpå har du kvittot på om justeringen lyckats fullt ut. om inte så på igen men som sagt lugnt och metodiskt.

På modet idag är en så rak hals och så låg stränghöjd som bara är möjligt eller till och med oftast omöjligt utan det är som så att det är tillverkarens specs som gäller som grund om man vill ha ett fullt ut fungerade instrument så mitt tips till dig är att sök reda på din gitarrs specifikationer för det kan ju vara så idag att din gitarrs hals är satt för rak så vad den igentligen behöver är lite mera böj!

Jo då halsarna de lever men de blir ofta bättre med tiden och om Jacksson av idag är av samma kvalitet som de var för 20 år sedan så kommer du inte att behöva justera halsen många gånger.

Det ser faktiskt ut att ha en funktion. Eller iaf förekomma.

Kolla denna tråd: http://www.tdpri.com/forum/telecaster-disc...-so-shifty.html

Huga!! Och kolla hälfickornas urfräsning, jajamen man är livrädd var gång man skall till och öppna en fender eller en fenderclone sak samma, jag har sett det mesta.

Tur att jag idag är botad ifrån allt vad fender heter, skaffa er rediga gitarrer så slipper ni få chocken men personligen tycker jag dock att telen är bäst, ja något svaj behövs inte det är bara och jenka halsen i önskad riktning och jag ser på ena bilden där att halsfickan på den orange är utformat som sachs växelväljare, ettan-friläge-tvåan-trean!

För det första snackar du och första killen som svara om helt olika saker, pottar är rattarna, kondningarna är den saken man löder på tonkontrollen. Olika värden osv på kondningen skär olika mycket av diskanten. Personligen har jag aldrig tyckt att nån tonkontroll har låtit bra... Alls så jag tar bort min ton kontroll eller bypassar den bara och har då alltså den helt öppen. Använder du tonpotten mycket eller ville du bara veta för att det är bra att veta?

När det kommer till pottar så låter de inte annorlunda billiga från dyra, så länge de är samma ohm tal och om den är linjär eller logaritmisk.

Jag dribblade bort mig där efterom jag ser kondensatorn (capacitor) som en ren strömmatare med uppgift att eftersträva ett jämnt flöde typ som en vattendamm.

Men si där hade jag inte riktigt rätt tydligen, ja man lär sig.

ok..hmm..det finns alltså ingen mening med att sätta en jensen kondin för 200 kr i det menar du?

Ja det är faktiskt lite överkurs för mig detta men vad jag vet så har kondensatorn till uppgift att hålla ett jämnt strömmflöde där den moverkar dalar o toppar och hur då dess kapacitet påverkar ljudet ja det vete fanken för jag sysslar ogärna med nanovetenskap i gurans innersta, vi får hoppas att någon mer begåvad mecker är hugad att ge dig handledning.

Mycket bra tips. Tack alla!

Kände att det var värt att dubbelkolla innan jag sätter klorna i det, och spränger gitarren to smithereens... (med min tur)

Köpte den som sagt nyss (en Ibanez RG350 sprillans ny för 3000:-, vilket jag tyckte var ett kap). Därmed kanske någon av er känner till exakt vad det är för stall jag talar om?

The Edge III ungefär densamma som den floydroysen jag hade på -80talet, same same.

Tjenare!

Som inbiten metal/hårdrocksgitarrist i över 15 år så skäms jag över att säga att jag precis har skaffat min första gura med floyd rose. Iom detta så har jag några newbiefrågor.

Hur hårt kan jag pressa svajen utan att skada mekaniken?

Under strängbyte, hur ser jag till att jag får stallet i önskad höjd?

Nu återstår det bara att sätta sig in i svajandets värld.

Som sagt brutal bombning med stallet i lodrät kamikaze smular knivarna och nivån den justeras alltid med urslaka strängar för i annat fall svarvar man in spår i de båda pivott skruvarna eller vad i fan de nu heter och det är inte bra för då knäpper man knivarna också, ja de ä mye som inte är bra med dom där mackapärerna.

Och så själva strängningen då där strängändan skall in i en liten "råttfälla" som låses med insexa inuti själva stämmskruven men om man drar åt för hårt ja då nyps de tunna strängarna av men jag tror det finns en bättre konstruktion idag iofs.

Hjälpte stallet att hålla höjden det gjorde jag med Magnum glasspinne eller tunn bilskrapa.

Har bytt mickar till en Gibson Toni Iomi Signature som stallmick och en Suhr Aldrch vid halsen!

Helt fenomenala mickar tycker jag med bra riv i, tanken slog mig när jag såg att det finns kondensatorer (capacitors) på gitarrdelar för 15 kr sen finns det även för 300 spänn?

skulle detta göra något markant skillnad att byta dem eller? på vilken sätt? vad gör egentligen en kondensator i en gitarr?

Jag skulle hellre kalla den för potentiometer eller pott och den filtrerar frekvensen alltså kapar i topp eller botten och vanligast till humbuckermickar är att använda 500K pottar och till single-coils 250K pottar.

Tycker man att humbuckern vid stallet låter lite för ljus, så kan man byta 500K volympotten mot t ex en 250K, det lägre värdet på potten gör att delar av de högre frekvenserna filtreras och resultatet blir ett varmare/mörkare ljud.

Alltså ett lägre tal ger mörkare ljud och vice versa.

Precis som på allt annat så har nog priset betydelse, pottar kan blöda d vs att ljudet håller inte en jämn nivå, pulserar osv, och så då knaster och knäppningar + diverse störningar sägs också då bero på dåliga pottar.

Pottarna är alltså en megatung ingrediens i att skapa det där ljudet.

Jag var på musikbörsen och testade både gibson och epiphone explorer och för att skilja nästan 7k så tycker jag epiphonen lät bättre än gibsonen. jag blev nästan besviken då jag tycker gibsonmodeller är snyggare och att jag trodde den skulle vara bättre. epiphonen var mer lättspelad och lät klarare i tonen, både distat och cleant.

Lättspelad är ett utryck man ramlar på hyfsat ofta men vad menas?

Min morfar som b la var musiker menade att ett bra instrument den måste man lära sig att spela!

Jag kan säga som så att hans Gibson ES-150 var i mina primöra händer lika med en stock riggad med telekabel medans han smekte fram härliga toner.

Jag fick en Charvel strat i födelsedagspresent den dög till nybörjare menad han men jag blev inte alls nöjd eftersom den då kändes så i helvete trög spelad på 010 att det var som att fingrarna grät.

Med åren har jag dock sett att de tröga gitarrerna som oftas är lika med dyra levererar de toner man bänder om o om igen medan många billiga gitarerr i för sig är som smör i händerna men då tillkommer svängningar som gör att ett spel gärna blir degigt och inexakt.

Jag har prövat detta, två strataguror stämmda i E riggade på 010 och låg stränghöjd den rediga är kabel medans den tattige fortsatt känns som en tvättlina.

Återigen materialet, halsen, trussen, en bra gitarr är som oftast styv och kan då till en början upplevas som stum, trög osv.

Tja lite funderingar så här på kvällningen.

Behöver hjälp.. Min Aria magna model MA50 har råkat ut för en "olycka".. Halsen har gått av och jag är ute efter hitta någon som kan laga den eller någon som har en hals som ligger som jag kan köpa.

Tacksam för all hjälp jag kan få , gitarren har stort personligt värde för mig.

Väl mött

Micael

gitarrdelar.se

De har 24bands räserhalsar för 500-750kr som borde passa rakt över till i vartfall 9o% beroende lite på om du har ett plant eller rundat hälslut och så då förstås själva sadeln då, och ajaj du har inte ett låsbart vag jag vet utan en typ av rollernut så kolla spåret har du typ 41mm bredd nu så går den rakt över.

Rosewood refers to any of a number of richly hued timbers, often brownish with darker veining, but found in many different hues. All rosewoods are strong and heavy, taking an excellent polish, being suitable for guitars, turnery (billiard cues, the black pieces in chess sets, etc), handles, furniture, luxury flooring, etc.

Källa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Rosewood

Förvånansvärt kort artikel om det på Wikipedia men det säger ju ändå en del!

Ok, Ett rikt färgat starkt och tungt trädslag som tar polering mycket väl.

Detta ger många kandidater men det verkar som att Padauk/Asian Rosewood:

Heartwood bright yellowish red to dark brick red, streaked with darker lines,

lustrous when freshly cut but becoming a dull but attractive golden brown on exposure; sapwood grayish, narrow. Texture moderately coarse; grain interlocked; has a faint spicy odor.. - är det träet som nyttjas mest och har du kännt den där spicy odor när guran legat i caset eller blir varm av spelning? Har brädan en jolmig kaffe tint som går åt ebony? Thai Padauk!

Har ägt två guror med denna aromatiserande padauk som i mitt tycke och helt på riktigt inte håller en rosewood kvalite bla också stor porigt som kommer fram om man putsar bort oxideringen eller kanske till och med den pålagda fabriktintningen och repbart med finger nageln.

Kanske är det så att man kan få en o samma gitarr med en uppåt tio olika trädslag som bräda beroende på, det vore en skrämmande tanke

Vi börjar kanske skönja själva pudelns kärna.

Som sann f.d. anställd inom skogssektorn, om än det må ha varit som IT-nisse, så känner jag mig förpliktigad att svara:

http://www.naturskyddsforeningen.se/upload...ska_traslag.pdf

Aha aha´....många träd vart det..men fortsatt luddigt detta med rosewood.

Kan man då se och märka skillnad och eller kort o gott vad är då specifikt för rosewood?

Vad är Rosewood för trädslag? 😠

killar lägg av. Fender? det ska vara Fender. Fender och Explorer vodka. ingenting mer... inte ens luft!

Ja Fender kräver mycker vodka för att harmonin skall bli bättre exakt precis som med en del kvinnor och precis som med en del kvinnors hjärkontor så är också halva fendern av unken luft.