Fick en kristen uppfostran från barnsben så det blev en naturlig väg till tro, inget som jag från början valde egentligen utan blev lärd. Sedan började man växa upp och tänka efter själv, I tonåren började jag ifrågasätta bibeln och dess ord, främst om himmelen, helvetet, skapelseberättelsen, Jesus och Guds kraft. Var på diverse läger och festivaler och kände mig väldigt obekväm i sektliknande aktiviteter. I samma veva lämnade min far tron också, vilket hjälpte mig att ta steget. Har inte ångrat mig en sekund.
Det är fina människor inom de kretsarna, bland de bästa jag träffat men de lever i en bubbla, har en skev världsbild om nuet och livet efter döden. Vill "frälsa" de otroende, alltså övertyga dem att börja tro. De flesta uppfostrar sina barn till sin egen tro och världsbild som är jättesvår att bryta sig loss ifrån. Jag förespråkar en neutral uppfostran, oavsett vilken religion föräldrar är befäst vid.