Lugn och ro på slottet
Semester tillhör inte vanligheterna för de anställda på Silfverhus, men vissa dagar kan vara som en månads semester. Jag brukar säga att varje dag man kan hålla sig borta från greven är en bra dag. Den här veckan börjar bli en riktigt bra vecka eftersom jag nästan inte sett till greven alls. Efter att vi städat upp efter kräftskivan har jag bara stött på den gode Laurentius två gånger.
Det första tillfället var när han jagade runt som en vettvilling och undrade vem som egentligen städade på godset. Han fick tag i mig och började som vanligt att skälla. Det första som kom ur honom var att inte ens en uteliggare skulle vilja sova i hans rum, än mindre på golvet. Golvet var enligt honom dammigare än Tutankamons gravkammare. Jag sade åt honom att om han hade behagat investera i en dammsugare så skulle jag kunna dammsuga golven. Dessutom tänkte jag för mig själv att inte ens en uteliggare vill sova i närheten av en tyrann.
Nåväl, greven försvann fräsandes och hotade med att garrottera mig. Jag skrek efter honom att jag föredrog halshuggning och att det hur som helst ändå var bättre än att jobba för honom.
Sedan var det lugnt i flera dagar och jag började nästan oroa mig för att den gamle stöten gått och dött. Oro är förstås fel ord, men jag måste ju ha någon som står för lönen. Ingen av de andra hade sett till honom heller, förrän Aurelia dök upp och berättade att hon behövde Charlies hjälp.
Självklart trodde jag att det handlade om det vanliga. Hon kommer allt som oftast ner och behöver Charlies hjälp – och det är alltid Charlie – till både det ena och det andra. Bara för att retas brukar jag säga åt henne att vår kock – Göran – är tillgänglig, men han duger aldrig. Att han är homosexuell har förstås, enligt Aurelia, ingenting med saken att göra förstås. Det märkliga är att jag aldrig har sett resultatet av alla de sysslor Charlie påstås hjälpa Aurelia med…
Hur som helst behövde Aurelia Charlies hjälp med att plocka ner vår käre greve från äppelträdet utanför fröken Larssons rum. Han hade fastnat där – bokstavligen talat med byxorna nere – och hade tydligen hängt där i över ett dygn innan någon hittade honom. Att fröken Larsson är nitton år och har bröst som en kossas juver verkar tydligen ha ställt till det rejält hos greven.
Men jag fick i alla fall en ledig vecka…
😄 Jag fattar inte...? 😄