Sånt är hopplöst... 😎
Den 31 maj 2005 åkte orkesterklass 9g på klassresa till Estland.
En av eleverna var Viktor. De åkte upp till Sthlm med buss för att sätta sig på färgan till Estlands huvudstad, Tallinn!
Viktor hade varit där 3-4 gånger innan med sin familj då hans farmor kommer därifrån.
De åker genom Sthlms skärgård och alla är glada. Viktor tittar på Lina, en söt tjej som ursprunligen kommer från Libanon. De blir kväll och klassen beger sig till smörgåsbordet! Viktor och hans vänner spanar in de vackra flickorna på båten, (de som inte går i klassen).
Framåt midnatt blir det disko på båten. Yeah, 2-3 klasser från Estland och Viktors klass på samma båt på samma disko. Viktor har sett 3 riktigt fina brudar som står och dansar med varandra, men han känner att det inte är någon idé att försöka ens.
John & Ola, två av Viktors kompisar tycker att det visst är idé att satsa så de går fram och dansar med tjejerna. Ganska misslyckat faktiskt. John lyckas till sisst få Viktor att också va med.
Viktor har turen för första gången på 100 år och får direkt napp. Blygheten och osäkerheten på dansgolvet släpper. Efter att ha spenderat hela natten tillsammans med den finaste av de jättesnygga tjejerna på dansgolvet går han, jättekär, och lägger sig.
Nästa morgon ska han säga hej då till flickan, men hon är som borta! Han hittar henne tillsist och då är han så nervös och hon så stressad så det blir bara ett "Good bye" och inget mer.
När han kliver av färgan finns det bara hon i tankarna. Men ingen adress, inget telefonnummer, ingen epostadress, ingenting! Bara ett förnamn...
(Lina, John & Ola heter egentligen något annat)
Faktum är att allt detta är sant, och att den där Viktor är jag. Hemskt, hon var det vackraste jag nånsin har sett och hon och jag dansade hela natten tillsammans.
Nu har jag ingenting kvar... 😳
För ungefär en månad sedan drömde jag om henne. Henne kommer jag nog aldrig att glömma!
.Viktor
PS. Nu har inte telefon-snubben ringt på flera minuter 😉