d00rkey Postat 31 december 2008 Postat 31 december 2008 (redigerat) Vet inte om det här klippet har varit på tapeten tidigare. Jag gjorde en snabb sökning men hittade inget, so.. here it goes: Om någon kommer ihåg Videokväll hos Luuk med Janne Josefsson så kan ni inte ha undgått att se och höra Tommy Emmanuel spela Guitar Boogie på akustisk gitarr så att strängarna nästan börjar glöda! Jag tror inte att jag själv har sett (och hört) något liknande tidigare.. Länk till klippet på Youtube! Vad tycks?? 😆🙂😮🙂 (Efter ungefär en halv minut börjar det liras på riktigt.) Gott Nytt År, förresten! Redigerat 31 december 2008 av d00rkey
lavrell Postat 31 december 2008 Postat 31 december 2008 Min absoluta favoritgitarrist, har sett honom live i stockholm tre gånger och varje gång går man därifrån med öppen mun och är beredd att sluta lira gitarr, haha 😆 Fantastisk feeling för ton och melodi. Min favorit med honom är ändå hans version av Somewhere over the rainbow. Den känslan är svårslagen.
Opus99 Postat 31 december 2008 Postat 31 december 2008 (redigerat) Det är något fascinerande med gitarrister och strängar. Vissa har sönder strängar hela tiden, fastän de spelar med ett väldigt lätt handlag. Andra spelar gitarr med samma handlag som en sur utombordare med snörstart kräver för att gå igång, men har så gott som aldrig sönder strängar. Det är t.o.m. ofta samma grovlek på strängarna. Lite sjukt 😆 Redigerat 31 december 2008 av Opus99
d00rkey Postat 1 januari 2009 Trådstartare Postat 1 januari 2009 Min absoluta favoritgitarrist, har sett honom live i stockholm tre gånger och varje gång går man därifrån med öppen mun och är beredd att sluta lira gitarr, haha Fantastisk feeling för ton och melodi. Det är ungefär det jag också tycker! Det finns nog andra som kan spela snabbt och "säkert" men känslan i det hela försvinner ofta i takt med att fingrarna ska ut på dans Min favorit med honom är ändå hans version av Somewhere over the rainbow. Den känslan är svårslagen. Jodå! Den är fin!
d00rkey Postat 1 januari 2009 Trådstartare Postat 1 januari 2009 Det är något fascinerande med gitarrister och strängar. Vissa har sönder strängar hela tiden, fastän de spelar med ett väldigt lätt handlag. Andra spelar gitarr med samma handlag som en sur utombordare med snörstart kräver för att gå igång, men har så gott som aldrig sönder strängar. Det är t.o.m. ofta samma grovlek på strängarna. Lite sjukt Det där fenomenet känner man igen, ja. Ibland undrar man hur f-n det går till live med vanliga band som kan harva på i en och en halv timme utan några särskilda strängbyten. För vanliga "hobbygitarrister" (särskilt i replokalen) verkar ju ju en sträng ryka varannan minut (nästan)!?
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.