Angus Young i AC/DC: instrument och utrustning

Vissa gitarrister känner man igen efter bara några sekunders lyssning. Med Angus Young räcker det med ett enda ackord. Om man dessutom ser honom är hans visuella signatur omisskännlig, med skoluniform, duck walk och det flygande håret.

Sedan 1970-talet har han varit AC/DC:s motor och ansikte utåt. Vad gäller hans utrustning är det välkänt att det har rört sig om rock'n'roll-purism – enklast möjliga och raka rör. Den som idag undrar hur man kan skapa ett signaturljud med få ingredienser kan lära sig ett och annat av Angus Young. I den här artikeln tar vi en detaljerad titt på Angus Youngs utrustning – från Gibson SG-gitarrer till Marshall-stackar och det mystiska trådlösa systemet som har format hans sound.

Angus Youngs stil: Enkelhet satt i system

Det är få som skulle hävda att Angus Young är en teknisk virtuos. Han är ingen strängakrobat a la Steve Vai eller John Petrucci. Men för mig är det just det som är hans unika kännetecken. Hans spelstil är rå, direkt och så träffsäker att man nästan glömmer hur komplext det hela är. Lyssna noga på skivorna. Där finns mer än vad som är uppenbart vid första genomlyssningen.

Som alla sanna rockgitarrister är grunden för hans spel naturligtvis den gamla hederliga pentatoniken. Därtill kommer kommer tajming, dynamik och en orubblig taktkänsla i samspel med hans tyvärr för tidigt bortgångne bror Malcolm. Som sologitarrist stod den yngre Young-brodern alltid mer i rampljuset än sin bror. De klassiska AC/DC-solona består vid närmare analys sällan av mer än två eller tre licks, men de etsar sig fast i hjärnan. Huvudet vickar, foten stampar, ni vet hur det är. Bättre kan man inte göra det. Mer tekniskt, mer färgglatt, mer bländande? Ja. Bättre? Nej.

Gitarrer: Alltid SG 

Angus Young är intimt förknippad med Gibson SG. För mig är det en röd SG Standard men det har förekommit andra varianter, såsom en svart SG Custom. Det går knappt att hitta bilder på Angus Young med någon annan gitarr än en Gibson SG-variant. Men jag kan förstå honom: SG är lätt, aggressiv, enkel och levererar precis den skarpa, riviga ton som fungerar så utmärkt med AC/DC-soundet. Den dubbla cutaway-designen ger bekväm åtkomst till de högsta banden, en smal hals med platt profil passar en energisk spelstil. Och den jämförelsevis låga vikten är förmodligen mycket praktisk under ett 180-minuters duck walk-maraton på scenen – särskilt för den gitarrist som inte själv är så kralligt byggd, vilket Angus snuddar vid i nedanstående intervjuklipp.

Ur marknadsföringssynpunkt vore det kanske smart att lansera den ena signatur-SG:n efter den andra med en så ikonisk gitarrist. Men Angus Youngs samarbete med Gibson är lika minimalistiskt som hans utrustning. 2010 fanns en Angus Young Signature SG i elegant svart med greppbräda i ebenholts och med blixtformade pärlemorinlägg, men det är allt. Att modellen nu är slutsåld säger sig självt. S, Gibson, jag skulle inte vara ointresserad av en nyutgåva. Här är det som det oftast är med Angus Youngs utrustning: Keep it simple. Alltså, i detta fall, SG eller inget.

Förstärkare: Marshall regerar

Precis som med gitarrerna råder också en förförisk enkelhet vad gäller förstärkarna. Angus Youngs utrustning och hans sound är oupplösligt kopplade till den brittiska traditionella tillverkaren Marshall. Medan jag ofta på de här sidorna får filosofera över digitala modelleringsförstärkare eller boutique-märken håller Angus fast vid det som alltid har fungerat. Starkt, varmt, direkt och kompromisslöst. AC/DC:s gitarrsound bygger på klarhet och tryck från de två Young-bröderna. Och just det levererar de gamla Marshall-stackarna när man driver dem till sin effektgräns. Ingen mastervolym, ingen effektloop – bara gitarr in, allt på max och så kör. Tonen kommer från slutsteget, från träet i högtalarlådorna och från interaktionen med rummet. Det är ett sound som lever och andas – men bara om man låter det göra just det. Och om man på något sätt klarar av att överleva ljudtrycket. Loadboxar är lösningen för oss andra!

Marshall 1959 Super Lead

Den viktigaste förstärkaren i Angus Youngs utrustning har i årtionden varit Marshall 1959 Super Lead Plexi, ett 100-watts rörmonster med brutal genomslagskraft. Lika imponerande som den låter, lika enkel är den i grunden: Den har ingen mastervolym, ingen Gain-ratt och inga krusiduller. Den som vill driva den till överstyrning måste vrida upp den ordentligt. Riktigt starkt.

Ljudet är dock förvånansvärt klart. Till skillnad från många moderna high gain-förstärkare levererar Super Lead inte automatiskt massor av distorsion, utan förblir nästan ren vid måttliga volymer. Först vid den fulla konsertvolym man får ut av 100 watt rör börjar slutsteget mättas. Tonen får värme, skärpa och en underbart dynamisk överstyrning som tränger igenom i mixen utan att bli grötig.

I kombination med rätt fyrtolv-lådor (naturligtvis utrustade med Celestion G12M Greenbacks) uppstår ett sound som har blivit ett Angus Youngs kännetecken: hårt, ärligt och ändå musikaliskt.

Marshall JMP 2203

Förutom Marshall 1959 Super Lead har även andra Marshall-modeller använts genom åren – till exempel Marshall JMP 2203, en annan 100-wattsklassiker och den första Marshallmodellen utstyrd med mastervolym. Den användes främst som backup vid liveframträdanden eller för mindre scener där Super Lead var för högljudd. Ljudmässigt är den något tajtare och aggressivare, men grundkaraktären är omisskännlig.

JMP 2203 är nära besläktad med JCM 800 (som fortfarande tillverkas) och levererar det klassiska, brittiska soundet på ett suveränt sätt. För mig personligen är det fortfarande lite för mycket kraft (jag älskar Marshall SC20H som är en JCM 800 i nedbantat format), men i rätt setup eller med en högkvalitativ loadbox (jag tänker fortfarande gärna på Palmer Supreme Soaker) är det en fantastiskt klingande förstärkare med allt som behövs för DET klassiska rock-soundet.

Effekter? Va?

Vad gäller effektpedaler är Angus Youngs utrustning ett nästan bångstyrigt avvisande av allt som blinkar, piper eller modulerar. Inget delay, inget reverb, ingen overdrive. Gitarrljudet kommer direkt från förstärkaren. Men det finns ett enda undantag som har präglat hans sound avsevärt – och det helt oavsiktligt. Så går i alla fall historien.

På 1970-talet använde Angus ett då nytt Schaffer-Vega Diversity System, ett trådlöst sändarsystem för gitarrsignaler. Detta system komprimerade och färgade signalen lätt – med den överraskande effekten att tonen blev fylligare, starkare och mer genomträngande. Särskilt vid solon hade Schaffer-systemet en slags inbyggd boost som verkligen fick gitarren att skina.

I årtionden var detta "hemliga knep" knappt känt för någon – tills företaget SoloDallas utvecklade en replika av Schaffer-systemet, först som Tower-version och senare även som pedal. Angus själv har återgått till denna effektpedal sedan den blev tillgänglig i denna nya form.

Tips: Den som vill återskapa denna effekt utan originalenheten (som inte längre är tillgänglig) kan experimentera med en transparent booster – till exempel MXR Micro Amp, TC Electronic Spark Booster eller en parametrisk EQ med en lätt förstärkning i mellanregistret.

Angus Young: I studion och på scen

Även i studion är Angus Youngs utrustning renlärig. Medan moderna produktioner ofta består av dussintals gitarrspår, plug-ins och dubbningar, håller Angus fast vid principen att göra få tagningar, oftast utan dubbningar och ofta med med hela konsertriggen live i studion.

Särskilt anmärkningsvärt: gitarrljudet på skiva skiljer sig knappt från live-ljudet (se även videon ovan). Detta beror inte bara på den puristiska uppsättningen, utan också på att Angus och produktionsteamet – framför allt den legendariske producenten Mutt Lange – såg till att ljudet förblev autentiskt och dynamiskt.

Arv: Den siste i sitt slag?

Angus Young har aldrig försökt låta modern – och just det gör honom tidlös. Hans stil är ren, hans sound är ärligt, hans scenuppträdande är fortfarande legendariskt även vid över 70 års ålder.

Han behöver inte 20 pedaler, inga modelleringsförstärkare och ingen programvara. Han behöver en SG, en Marshall och ett eluttag. Och ibland räcker just det för att skriva historia.

Angus Youngs utrustning? Snabbt beskriven. Hans sound … vad tycker ni?