Valle

Jag tycker texten ger samma vibbar som när man på 70-/80-talet fnös åt hemdatorerna och vissa menade på (parafraserat) "vilket hushåll kan möjligen ha någon nytta av sådana där datamaskiner ...". Eller när Ines Usmann menade (hon sa det i och för sig aldrig ordagrant, men ändå) att Internet är en fluga och att det mer eller mindre var slöseri med tid med att sitta och surfa på nätet. Eller när Wikipedia löjliggjordes som källa. Finns många exempel, såväl äldre som nyare. AI kommer att bli ett viktigt verktyg inom skådlig framtid. Men jag vet inte om vi musiker/kompositörer egentligen behöver vara riktigt så oroliga som vi verkar vara. Det är nog inte AI som är "fienden" här, utan det kanske avtagande kravet hos lyssnarna att det spelar någon roll huruvida det är en människa eller algoritm som har skapat en låt. Det blir lite av en kamp om lyssnarna. Men vi är inte där ännu. Däremot vågar jag sätta min Telecaster på att de större skivbolagen kommer att utnyttja AI för att producera musik och därigenom slippa betala licenser och royalty. Och de gör det såklart med aggressiva metoder. De stora bolagen, menar jag, är just nu en stor cancersvulst hos de oberoende/små artisterna och bolagen gör allt de kan för att sätta käppar i hjulen för alla som med hjälp av streamingtjänster nu kan konkurrera med de stora bolagen till en bråkdels kostnad. [Foliehatt] Det där med att Spotify helt plötsligt och på förkastligt godtyckliga grunder kan ta ner en artists musik från plattformen – jag är själv drabbad – är sannolikt för att Bolagen numera har Spotify "by the balls". Vi kan ju gissa hur stor sannolikheten är att Spotify skulle köra samma trams mot, säg, Warner ... Jo, tjena! [/Foliehatt] Lite så tänker jag.

Aldrig. Det är inte möjligt.

Nu pitchar jag – dessvärre, kanske – för bolagen, och har arbetet med avtal och upphovsrätt. Främst för musikförlag, men även för mindre (då s.k.) skivbolag. Därför kanske det låter brutalt av mig när jag säger att det där du beskriver dels inte är något konstigt, dels användarens problem om man signat upp för något utan att förstå innebörden av villkoren. Att komma i efterhand och kasta dynga (nu menar inte jag att just du gör det) på avtalspart för att man godkänt ett, för ens eget ego ofördelaktigt, avtal utan att läsa igenom det är faktiskt rätt så oseriöst. Men främst ett tecken på att man kanske inte hör hemma i musikbranschen. Som sagt, inget mot dig. Bara rent allmänt.

Kan nog hålla med. Nu är jag helt jävla ute när det gäller bilar, men ... Granadan var egentligen inte mitt val av bil, utan jag fick den av farsan i julklapp när jag fick körkortet (1987, tror jag att det var). Den var blå, med VINYLTAK 🤪, 1975 års modell – men en av de slöaste motorerna. Jag hade en 2.0:a tror jag (kanske till och med 1.6). Min polare hade en 2.6:a, samma som min men röd, och den drog ifrån min som en skrämd hare. Men jag hade blå päls till klädsel, en fucking rattmuff, och tärningar i backspegeln! Det ni ... På tal om IA, då, alltså.

Jag tror att testtonen fanns där i kalibreringssyfte. Men jag sätter inte min gitarrsamling på det. Som sagt, mastringen var då som nu i huvudsak "bara" en sista bearbetning innan produktionen skulle mångfaldigas (anpassas för release). Allt skulle vara klart i slutmixen vad gäller den tänkta ljudbilden. Dessutom, konstverket mixning var innan de digitala inspelningsmiljöernas intåg inte i närheten lika spretigt och förvirrat som det är idag. En ljudteknikers/mixares utrustning var vad som fanns att tillgå i den aktuella inspelningsstudion. Om en 1176:a saknades (knappast, men ändå), så fick de använda det som fanns. Och det funkade så gott som alltid. Kan också tilläggas: En inspelningsteknikers uppgift var sällan endast att spela in. Han/hon var även studions servicetekniker som inte bara lagade defekt utrustning (kompressorer/EQ/bandare) utan även modifiera den så att man fick något sound som var lite häftigt eller på annat sätt unikt. Fram med lödkolven bara ... Ett verkligt exempel på detta var geniet Michael B Tretow. Inte konstigt att såväl kunskap som kreativ finurlighet har fått en underordnad betydelse idag då fokus mest ligger på att vara en i mängden. Nu vet jag inte om du syftar på signade eller osignade artister. Men om om vi tar de signade så är det inte streamingtjänsterna som styr över vad artisterna får i royalties. Det är fortfarande – hör och häpna – artisternas avtalspart (skivbolagen). Så när vi hör artister ondgöra sig över att "de där jävla Spotify blåser mig på min royalty" så är det dels för att artisterna inte har läst eller förstått sitt avtal med bolaget, dels för att bolagen självklart håller käften om det 😁

Jo ... 😁 Ska tilläggas att jag på den tiden körde en Ford Granada med [ ... virvel ... ] VINYLTAK! 🤪

@Discipuli Intressant story. Då är vi rimligen inom samma "generation". Och vi har pysslat med samma leksaker (Amiga, Atari, Wavestation, etc) och vi verkar båda vara programmerare ... Vi kanske till och med har sprungit på varandra, vem vet. Jag var Malmöbo fram till för några år sedan bara, då jag lämnade city för bonnhålan Skurup. När jag spelade in en halfass singel november 1989 (VINYL! 😁) var första gången jag hörde begreppet mastring. Och det var faktiskt min producent som gjorde det (eller, han gjorde allt, arrangerade, spelade in, mixade, etc). Vad han gjorde var att köra en 1 kHz referenston i början av stereotapen samt dubbelchecka så att lågfrekvenser inte skulle få graveringen att balla ur totalt i sidokanalerna. Inga masterkompressorer, inga fancy EQ-justeringar, ingen normalisering – bara förberedande för slutmedium. Som idag 😁

Jag tror man vilseleder lite i den här tråden vad gäller "mastring". Mastring har inte lika mycket med mixen eller soundet att göra som det har att förbereda och/eller färdigställa produktionen i helhet för olika release-plattformar. Och man behöver inte nödvändigtvis lämna vidare sina produktioner för "mastring". Det är å ena sidan en myt, å andra sidan ett säljargument. (Detta är förstås ett känsligt ämne för många, särskilt för dem som titulerar sig "master-ingenjör" och har lagt ner miljoner på utrustning. Och min avsikt är inte att rufsa om fjädrarna på kompetenta människor. Men en mastrare är inte nödvändigtvis mer skillad än vad en [slut]mixare är. En anledning till att en mixare lämnar över eländet till en mastrare är mest sannolikt för att mixaren har viktigare saker för sig - men resonerar gärna att produktionen behöver "fräscha öron" som tar vid.)

Det förbryllar mig en smula att du ställer de här frågorna, särskilt då med tanke på att du ger så många avancerade tips i andra trådar. Du ger rent generellt en bild av att vara lite erfaren, trots allt. Om du antingen ger en hint om hur gammal du är, eller om du vill definiera "förr", eller i alla fall säga vilka artister du är uppväxt med, så bidrar jag gärna med lite svar. Jag är själv 57, hållit på med musik sedan 70-talet ("barn-artist"), och är uppväxt med KISS, ABBA, Sweet, ELO, m.fl. och massor av dansband (pappa var dansbandsmusiker) - men har nog The Beatles som förebilder även om de egentligen var mina föräldrars grej.

Jag tror att de som "lider" mest av den här AI-boomen är vi songwriters/kompositörer – med särskild betoning på kompositörer, alltså, inte nödvändigtvis musiker och artister överlag. Vi är ett smått egoistiskt gäng med obotlig fåfänga. Vi har liksom, hittills, inte haft några som helst moraliska problem med att använda oss av bas-, piano- och trum-pluggar – till och med mixnings-pluggar – för att briljera med vår extraordinära förmåga att skapa musik, och därigenom förringat andra människors kompetenser när det gäller att traktera respektive instrument. Dessa musiker och artister blir obsoleta i vår värld, för våra syften. Men nu kan alltså AI även "skriva" låtar och göra (nästan) allt det vi gör. Nu har vi också blivit mer eller mindre obsoleta – och det pallar vi inte riktigt. Den lilla skillnaden som kvarstår mellan en mänsklig och artificiell hjärna är för konsumenterna (de som lyssnar på vår musik) så liten att det inte är lönt att lägga ner någon energi på det. Det är bara våra mammor som tycker att vi är något alldeles speciella. Musik är ju egentligen något konsumenterna njuter av själsligt (i brist på bättre uttryck) – dvs, de njuter av det de hör i dess helhet och kunde knappast bry sig ett skit om det är du eller Paul McCartney som har skrivit eländet. Det är bara nördar som behöver dissekera och analysera små beståndsdelar i en låt och försöka hitta mening och syfte med låten. AI har kommit för att stanna – och utvecklas. Jag som också är songwriter/kompositör kommer snart få sitta och vara den siste som ger en elefants rumpa över att musiken jag skapat är skapad av just mig och ingen annan (eller inget annat, snarare). Så det är min gissning av framtiden: Musik kommer att fortsätta avnjutas oavsett den är skapad av en människa eller genererad av en artificiell hjärna. Och om vi är riktigt ärliga ... vi visste nog att det skulle bli så. Trevlig helg på er – och keep up the good song writing! 😁

Sa AI det till dig? 😁 Ja, såklart. Precis som straffet för mord eller när ett mord anses har begåtts har olika uppfattningar i olika länder. Grundskyddet är oavsett att människor inte får fråntas deras eget liv. Samma överenskomna, gemensamma grundskydd som upphovsrätten har i typ 200 länder. Men absolut. Möjligen bär din fråga styrka när det kommer till Nordkorea ...

Håller med omedelbart! I ett av banden jag spelade med på 80-talet (hårdrock) som yngre tonåring så var en smådefekt AC30 det bästa jag hade att tillgå (hade inte råd med något "bättre" – Marshall-stack kunde man ju se sig i stjärnorna efter). Och det var det sämsta skitet jag någonsin behövt utsätta mig för i förstärkarväg. Fick aldrig till det ljud som jag behövde. För att inte tala om hur jävla fula de var ... Var tvungen att googla Selmer. Precis lika ful ...

Ja, gråzoner finns i alla lagar. Faktum är att det är nästintill omöjligt att stifta lagar som inte på ett eller annat sätt blir föremål för tolkning. Annars fungerar följande tankesätt gällande upphovsrättslagen (det som berörs här alltså) så gott som hela vägen: Du kan hävda upphovsrätt på sådant som du har skapat och kan visa upp, förutsatt att hela eller delar av det du skapat och visar upp inte rimligen kan anses vara plagiat av något som någon annan människa tidigare har skapat och visat upp. Det du skapar behöver dock vara unikt på något sätt (förr kallades detta att skapelsen skulle uppnå "verkshöjd" – vet inte om det uttrycket används ännu). Du kan till exempel inte hävda upphovsrätt på en durskala eller (trum)rytmer, likaså inte ord, begrepp eller sifferkombinationer. Av ovan två skäl kan man inte hävda upphovsrätt till en idé eller en schablon. Jag brukar ta superhjältar som ett exempel (då bil-analogier är så jävla tråkiga): Jag kan inte ta "patent" på konceptet om en varelse som bär trikåer, har superkrafter och kan flyga. Men om jag sätter en viss färgkombination på varelsens trikå-mundering, smäller dit en snygg logga på bröstet och förser det hela med en läcker mantel, då skapar jag en "unik" superhjälte. Och av just den anledningen har vi en miljon superhjältar där ute ... Hade man kunna hävda upphovsrätt på en "idé", då hade vi endast haft ett exemplar av allt som finns. Faller på sin orimlighet. Återigen, du kan hävda upphovsrätt endast på det du skapar och kan visa upp. Alltså: AI:s resultat är inte ditt på något sätt; om din katt tar en selfie på sig själv med din kamera, så är bilden inte din (inte kattens heller, för den delen); om du ber en kompis att ta en bild (även med din kamera) på dig och ditt band som du sedan ska använda till bandets skivomslag, gissa vem som äger rättigheterna till den bilden och som har bestämmanderätt över hur eller om bilden överhuvudtaget får användas ... Kul det härmed upphovsrätt ... 😁

Hur många procent skulle du hellre vilja säga att det är då? (Och för den delen var det inte nödvändigtvis ditt AI-resultat jag refererade till.)

I och för sig. Men: Som du själv säger så är AI "tränad" på vad som redan har gjorts. Skulle det bli så tillfälligt att det som slumpas ihop åt dig kan anses vara aningen för plagierat, och du släpper det i ditt namn, då får du snarare en stämning på dig än 80% av kakan. Stämningen kommer då från de riktiga upphovsrättsinnehavarna – och har du då varit oaktsam och gjort narr av (med) resultatet, då kan det bli en dyr kaka för dig att betala. Alltmedan AI rycker på axlarna och säger "ja, asså ... jag bara levererade vad som bads levereras, och jag behöver ju knappast ta hänsyn till någon upphovsrätt, så ..." Jag säger så här (inte till dig, Lundin, utan mer allmänt): Om du vill syssla med musik utan några som helst krav på (andras) bekräftelse och utan avsikt att tjäna en enda krona på musiken (inte ens med det urvattnade "tjänar jag pengar är det bara bonus"), gör vad du vill. Var hur omoralisk du vill. Plagiera utav helvete (men ta eventuella konsekvenser). Annars, lär dig förstå vikten av andras rätt till deras egna respektive verk. Respektera upphovsrätten för vad den faktiskt är. Om du däremot är av åsikten att "all konst ska vara public domain", då bor du sannolikt på fel sida av planetens längdgrad.