Gott nytt år på er grabbar!
Ett av mina mindre uttalade nyårslöften är att berätta för alla mina nära och kära hur mycket dom betyder för mig. Jag trodde att det betydde att det var ett sätt att tvinga mig själv att berätta för en nära vän att jag hade känslor för henne, men för att jag ska kunna göra det så måste jag vara ärligare än så, och jag börjar här med Längsta.
Ni här i Längsta må många gånger vara min slasktratt men det faktum att ni bryr er har många gånger betytt betydligt mer än vad jag nånsin har låtit er veta. Jag vill tacka er alla, inte bara för 2012 utan för alla år ni har stått ut med mig och mina problem.
Jag lovar, här och nu, att 2013 kommer bli året då jag äntligen växer upp, i ordets rätta betydelse. Det innebär inte, som jag många gånger trott, att ha egen lägenhet och heltidsjobb. Det innebär även ansvar för sina egna känslor. Det är ett ansvar jag aldrig någonsin har greppat. Men jag svär, här och nu, att ta ansvar för mig själv och för mitt eget liv.
På nattbussen hem hörde jag bakom mig två tjejer prata en hel del. Den ena vågade inte åka hem för att hon var rädd att hennes pojkvän skulle misshandla henne efter att dom hade bråkat. Och hon och hennes vän hade ingenstans att ta vägen. Dom ringde någon och frågade om denna hade droger att avvara, "allting utom sprutor". Att höra sånt ger en verkligen perspektiv på ens eget liv.
Det första jag gör när jag nyktrat till är att säga samma sak till mina få nära vänner som jag nu säger till er grabbar: tack för att ni finns! 2012 var en stor jävla förbättring mot 2011 och 2013 kommer bli ett awesome år!