Många duktiga okända finns det.....
Ser inte att någon nämnt JEFF BECK!
Ofattbart eftersom han ju faktiskt inspirerat/lärt både Jimmy Page & Jimi Hendrix ett & annat(jämför Zeppelin med Jeff Beck Groups två första album,f.ö.med Rod Stewart vid micken-han har faktiskt varit bra en gång i tiden...)och hela tiden lyckats vara före de flesta andra med nya tricks & stilar-allt från hardcore-blues till jazzrock & hårdtechno.
I min mening är han fullt i klass med Les Paul,Chet Atkins & Frank Zappa-glöm heller inte Homer Haynes/Jethro Burns som kombinerade humor med ekvilibrism.
Apropå Stanley Jordan kom jag att tänka på en artikel i Guitarplayer(tidigt 80-tal)som kom ut i samma veva som jag läste om S.J. första gången -artikeln handlade om en neurosedyn-skadad kille utan armar som spelade med tårna -hur det lät fick jag inget grepp på,men det bör väl ha varit ganska bra om Guitarplayer tyckte han behövde omnämnas....(något att tänka på de dagar man tycker att det är jobbigt i största allmänhet...)
Ang.Yngwie -håller med om att det kan bli aningen tjatigt när han rakar iväg samma skala i 290 knyck för 50elfte gången,men å andra sidan skulle man nog sakna hans stil om han lät "som alla andra" -det gäller f.ö.alla andra gitarrister(som jag gillar) som brukar få skäll för att de inte förnyar sig,exvis Blackmore,Uli Roth(såg hans concert for Europe -suverän rekommenderas)McAlpine,Vai,Schenker m.fl.
-Min paroll : hellre EN bra låt än hundra som inte sticker ut...(konstigt att man snöat in på blues där variationen inte är så där överväldigande,hmm....)
Play LOUD!
