Jag tackar för lyssning 😉 ...Ja, om man var intresserad av musik i uppväxtåren så föll det sig ganska naturligt att hamna där intressant musik skapades och jag tror man skaffar sig sina grundläggande musikaliska favos i övre tonåren upp till 25~27,28...det är därför Lamb lies down kan gå varm här hemma än o dag 😄 sedan är det väl jättebra att man är öppen för nya saker men via ingången på den tiden tycker jag man kan skilja ut eller ändå attraheras av musik där musikerna drivs av en kärlek till vad dom gör och kanske inte i främsta rummet... pengar.
Sen om vi andas samma luft är roligt och jag måste säga att dina alster är väldigt välproddade i mina öron och låter så j-a bra...men du kan ju bara inte ha dykt upp som gubben i lådan bara ? För mig låter det som om du har varit med på"riktigt" och hittar man dig i skivhyllorna?Vad har du gjort tidigare?Grupper?
Nyfiken 😎
Vänligen karl
Fortsätt tyck om ni orkar
Ett gäng låtar
Hej och tack för komplimangen!
Det är precis som Du säger, och som jag själv brukar förklara för andra hur jag ser på saken; man är som en svamp i tonåren, och har ett öppnare sinne då. Efter ca 30, är man inte just så receptiv längre att man tar till sig ny musik på samma sätt. Men visst, jag kan fortfarande tända till på nya låtar, men de måste innehålla vissa element jag känner igen för att jag skall gå igång! Så är det nog för alla skulle jag tro. En av de RIKTIGT RIKTIGT bra albumen på senare år som jag fortfarande bara smäller av på är "Waiting for the day" med Australiensiska duon "Bachelor Girl", de med hiten "Buses and Trains". Den har fanimej allt. 😛
Nej, jag har inget förflutet som någon kändis eller lyckad popstjärna.
En gång i tiden hette jag (och heter egentligen fortfarande) Christopher Stewart,
(och släppte en singel på Planet Records 1983!!) men tog min mammas efternamn Sylvan för ca 10 år sedan.
"Nad" är förkortning på Nadine, som jag kallade mig ett tag när jag en gång var påväg att byta kön - men ändrade mig. Så jag är lite fjollig! 🙂
De enda "kända" referenserna jag har är att jag har medverkat på REDNEX samtliga album med kör-arr, sång och tal. Sedan har jag jobbat med Michael B Tretow, där vi gjorde en reklamlåt för Ericsson 1997 (han skrev och proddade, jag sjöng) lyssna.
Har jagat skivkontrakt i alla år, men tröttnade för säkert 7-8 år sedan.
Är väl för gammal nu att lanseras kan jag tänka, även om jag aldrig varit bättre. 😆
Skulle vilja kalla mig själv för en "late bloomer". Först nu tycker jag
att jag har lättare att få till det. Har skrivit låtar sedan jag var barn, men aktivt
mer popinriktad osv sedan 1973, och började med heminspelningar runt 1982.
Jag vet, det är en lång tid - men det jussta är att jag nu kan gå tillbaka i min katalog och fiska upp gamla låtar jag tycker kan passa in nu, som t ex
Genesis-pastichen Mr. Marmaduke and the Minister, jag skrev 1979.
Dog On A Leash är dock helt nyskriven, och det känns kul att den är som den är,
en enklare upplaga av mig själv.
Jo, Du har hela tiden kännts som en "broder" på något sätt, och så visar det sig att vi är födda samma år. 😉
Ha det bäst och lycka till med låtarna!
NAD
Ps. Min bio