Utan inbördes ordning, här är mina favoriter :
The Clash - London calling (1979)- förutsägbart val men kan inte utelämnas på en sån här lista. Så mycket bra låtar och en tidlös produktion.
Naked City (John Zorn's) - Torture garden/LENG TCH´E (1992)- Egentligen helt olyssningsbar, min sambo skriker av förtvivlan om jag sätter på denna. Men den får mig att le och jag älskar den.
Faith No More - Angel dust (1992)- Mike Patton är en stor favorit, här är han i sitt esse, tyvärr också sista plattan med knasbollen Jim Martin på gitarr.
Refused - the shape of punk to come (1998)- Det är extra kul med ett svenskt band på en sån här lista och den här förtjänar det definitivt.
Ministry- Psalm 69 (1992)- Hårdare blir det inte.
The Gun Club (1984)- The Las vegas story - R.I.P
Sex Pistols (1977)- Nevermind the bollocks - har betytt oerhört mycket för mig. Steve Jones demonstrerar hur man använder en Les Paul.
Chemical Brothers (1995)- Exit planet dust - deras enda bra skiva, den är fantastisk.
Kiss-Destroyer (1976)- min första LP, tyvärr slängde jag den utför ett stup när unmasked kom.
The Prodigy - Music for the jilted generation (1995) - Den har nåt hotfullt över sig den här plattan, varje låt känns som ett bryt in på nåt bommat lager och massor av galningar som dansar fulla med kemikalier.