Såhär tbruce:
En gång för längesedan repade ett källarband under en gammal ortsbiograf som visade filmer varje söndag. Enda söndagen i månaden då det var utsålt, var när det visades skräckfilm. Bandet i källaren förundrades över varför folk betalar för ATT BLI SKRÄMDA IFRÅN VETTET. De tänkte "varför inte göra likadant med musik ..?" Sagt å gjort och Black Sabbath släppte sin första platta FREDAGEN den 13:e februari 1970 😱 (tror jag). Resten är ju historia.
Musiken skall först och främst LÅTA farlig, rebellisk och upproriskt. DU SKALL BLI RÄDD! Mycket testosteron, den skall låta våldsam, skrämmande, farlig, provocerande och utmanande. Men efter ett tag blir vi ju avtrubbade och idag är varken Black Sabbath, Alice Cooper, Marilyn Manson eller Rammstein speciellt provocerande, utmanande eller farliga längre.
Gränsen flyttas framåt hela tiden. Sweden Rock festival består mest av familjära acts som t o m man kan ta med sig familjen på. Herrejessus, t o m Lordi gjorde intåg i schlagerfestivalen och skrämde slag på pensionärerna men ungarna gillade det helskarpt! De liknade ju deras leksaker de hade förr!
Ungarna idag kan ju inte lyssna på samma musik som gamle gubben utan måste då ta till sig Slipknot, Korn å liknande. Eller gå ännu längre med alla dessa subgenrer Doom, Goth, Death, Black metal. Hårdrocken utvecklas hela tiden. Den stora skillnaden i mentalitet är ungefär som Bono i U2 sade en gång i tiden:
"Pop är för ungdomar som tycker att saker och ting är ok, hårdrock är för de som INTE tycker saker och ting är ok".
Det finns en viss "nihilism" eller mörk "nej-sägar" mentalitet som hela hårdrocksvärlden tyr sig till. I stort sett kan man sammanfatta all hårdrock, då som nu, att:
1. Det är fullt tillåtet att låta som om du är ASFÖRBANNAD! Både i text/sång och instrumentalt. Hela tiden!
2. Instrumenten skall låta, och spelas på SOM OM DET LÅTER SOM ATT DE NÄR SOM HELST SKULLE GÅ SÖNDER men inte gör det för att man vet precis exakt var gränsen går innan strängarna spricker, trumpinnarna blir till vedflis, innan högtalarna crackelerar! Många har ju, speciellt live, gått över den gränsen med råge. Men det är en del av uttrycket.
Alltså, att ta allting till sin fysiskt och psykiskt yttersta gräns. Tja, typ, ungefär.
Resten är bara variationer på samma tema. Det är INTE så mycket som du behöver "fatta" tbruce. Samma som om du gillar viss färg. Man kan inte säga att rött är bättre än grönt. Denna färgen är svart. Om du inte gillar den är du lika kool för det. I mina ögon. Och öron. Antingen gillar du det eller så gillar du det inte. Big deal typ. Det är inget man kan "lära sig förstå" som klassisk musik och sånt t ex.
Sen allt det här yttre, med nitar och läder är bara look. Någon image att kunna sälja, eller nått. Och skivomslagen med demoner och fantasy-inspirerade landskap.
Det är dock ngt "ungt" och pubertalt över all hårdrock, hur gamla de än är som utövar det och lyssnar på det. Flashiga effekter, precis som i skräckfilmerna. Då som nu.
Sensmoral: Jo, jag tror att de som gick och såg skräckfilmerna på biografen ovanför där Sabbath repade OCKSÅ köpte deras skiva, och allt annat liknande i fortsättningen också! 😛
Deras idé visade sig stämma, eller hur? 🙂
De låter ju vettigt. 😎
