Jag har förresten hamnat i en liten knölig situation, inte direkt allvarligt men lite småjobbigt.
Har en kompis från högskolan som är arbetslös, och söker massa tjänster som Mekanikkonstruktör, (som jag är) men får inget och nyligen var det en på vår avdelning som slutade så blev en tjänst ledig och min kompis såg det i en annons hos ett bemanningsbolag och tänkte söka den, och så skrev han till mig och frågade om jag kunde snacka med min chef och lägga in ett gott ord för honom, vilket jag sade att jag kunde göra, eftersom han är min kompis. Företaget söker ju duktiga och ambitiösa folk men problemet är bara att han har noll intresse för teknik och var väldigt lat och oambitiös i alla projekt vi gjorde i högskolan tillsammans, det var alltid jag som fick göra allt arbete. Samtidigt är han min kompis och jag vill ju honom gott, så då är frågan; ska man ljuga till chefen för min kompis skull och säga att han är duktig, (med risk att han faktiskt får jobbet men ev. gör dåligt ifrån sig och jag får skit) eller ska man låta bli och istället ljuga till sin kompis och säga att man pratat med chefen och rekommenderat honom? (Med följdfrågor vad jag sagt om honom osv) Mäh, pest o kolera lixom 😛 Fan va jobbigt det är att alltid försöka vara en ärlig människa. Sen var ett krav för jobbet minst 3 års erfarenhet vilket han inte har nått av, så han lär ändå inte ha chans till jobbet, men jag måste ju ändå säga något. 😕