Chris

Förresten; att man skulle borra (fler) hål i de billigare LP modellerna... är det inte ologiskt, åtminstone en liten aning? Öhh, vi borrar fler hål i våra billiga modeller. Höhö, det är smart att lägga ner mer tid/arbete på något som vi inte får ut lika mycket pengar för. 😊

Borra och borra. I faded fallet så har dom bokstavligen gröpt ur gitarrerna!

Visserligen kallar gibson detta för tonechambers sen kan man ju tycka vad man vill om det. Det jag lärt mig under den senaste tiden är att det verkar finnas två läger. Antingen så tycker man det är helt åt pipan eller så ser man inget annat än gibson och dom kan ju knappast göra något galet så därför måste det vara bra. Själv har jag inte bestämt mig än men det jag har kommit fram till är att Faded serien inte är mycket att hänga i julgran. Ett varningstecken är när det står ultralätt Les Paul eller liknande i säljannonserna.

Måste göra ett förtydligande för eventuella nya läsare av tråden:

1. Gibson började med 9 st weight relief holes på samtliga LP i standardsortimentet (dvs. ej Custom Shop) redan år 1983, så det är verkligen inget nytt påhitt.

2. Urgröpta kroppar, som på bilden ovan, införde Gibson från och med årsmodell 2006 och gäller ALLA Les Pauls i grundsortimentet förutom Traditional! Det tråkiga vi ser på bilden ovan finns alltså inte bara på eventuella fadedmodeller utan på alla modeller förutom Traditional... Ville poängtera detta för folk som eventuellt är sugna på att köpa LP; satsa hellre på en gitarr av årsmodell 2002 - 2005.

Chilone : Jag (och säkert många andra) tar gärna del av din FCS... skulle du kunna lägga upp den? Håller lite smått på att lära mig hur man fixar till playlist-scripten.

Jaja, om man varnar folk för att köpa tidningen får vi i slutänden ännu mindre pengar att göra tidningen bättre för... och innehållet blir mindre intressant.

Men faktum är att tidningen har gått ner sig. Om tidningen sedan vill "skylla" detta på bristande ekonomiska resurser så tycker jag att man är ute och cyklar. Nog måste man väl få varna folk för att köpa senaste numret om man anser att tidningen utvecklas i fel riktning?

Nej, eftersom mastering också handlar om att anpassa materialet till olika situationer.

För att pressa på vinyl ska allt under 300 hz vara mono, för att låta högt i radion ska det vara tokmaximerat, osv. Nån ny mix behövs inte - bara mastring. 🙂

Se där ja! Nu gick det in i skallen på mig! 🙂

Mycket bra formulerat!

Är det tight med deadline så är det inte alla gånger ens möjligt att gå tillbaka till mix för att sedan mastra igen.

Om man skulle utföra mixningen så bra man bara kan (genom att lägga ner extra energi och tid på detta) så borde man väl i princip kunna rationalisera bort hela masteringproceduren?

(Rent hypotetisk fråga naturligtvis)

en annan gång vill man rädda en dålig mix

Jag antar att du syftar på ett fall där man inte längre kan gå tillbaka till ursprungsmaterialet och mixa om? Ska man tolka det så?

Min poäng är att man givetvis inte ska åtgärda en dålig mix med hjälp av mastering, utan helt enkelt gå tillbaka till problemkällan : mixa om skiten.

För hur ofta har man inte kvar ursprungsmaterialet?

Syftet med mastering är att slutföra den kreativa processen och mer eller mindre kvalitetssäkra produkten.

Genom att köra över materialet med jordfräs och beröva det på allt vad dynamik heter? 😛

(Sorry, kunde bara inte hålla mig! 🙂 )

Grymt! Demo? Det finns mycket proffsproduktioner som inte låter så här bra. Om du har lust, så berätta gärna vad för grejer som använts vid inspelningen. Sånt är ju alltid kul!

Vill återigen poängtera att detta inte är något vidare mixat i detta skede, utan presenteras som en låtidé. =) Men detta är heller inget som vi ska försöka sälja, utan en kul grej. 80-tals power är ju såå åjäkla snyggt. =P =)

Lägg ner blygsamheten nu. Detta låter mycket professionellt och bra! Jag har inga direkta kommentarer om själva kompositionen (inte min kopp tè riktigt), förutom att pianoslingan påminner starkt om just "Walkning in Memphis" som någon skrev ovan.

Om mixen: det känns som att allt ligger "rätt" i mixen, ljudbilden känns helrätt. Tummen upp helt enkelt!

Alla typer av akustiska instrument (inklusive sång) ställer tyvärr höga krav på akustiken i rummet för att det ska bli bra. Man ska tydligen kunna få ganska hyggliga resultat med lite tricks typ ommöbleringar, dämpskärmar och liknande, men jag har själv aldrig lyckats riktigt. 😉

OK. Håller med dig om att det blir som bäst då! Har dock svårt att ge dig några tips på rak arm såhär. Ska kolla upp banden du nämner ...

Vad menar du när du säger mörk?

Jag märker att jag har stora problem att arrangera mina låtidèer. Jag faller in i gamla mönster som inte fungerar särskilt bra.

För länge länge sen spelade jag mycket metal på min elgitarr, och lyssnade främst på band som t.ex. Metallica och Megadeth. Om man lyssnar på produktioner av ovanstående band och koncentrerar sig på hur elgitarrerna mixas, så märker man att det väldigt ofta är såhär:

* Det ligger en kompgitarr i vänster högtalare (som spelas av gitarrist #1)

* Det ligger ytterligare en kompgitarr i höger högtalare (gitarrist #2 i bandet)

* Gitarrsolon mixades vanligtvis in i mitten

Detta visade sig vara en ganska bra utgångspunkt om man ska arrangera en metall-låt.

Nuförtiden har jag dock nya musikaliska preferenser, mer pop och rock, och har problem att hitta en utgångspunkt likt den ovan. Finns nån sådan? Givetvis är det bästa att lyssna mycket på den musikstil som ens låtar tillhör, men det sitter liksom inte i ryggraden.

Någon som har några tips och idèer att dela med sig av?

Hallå allihopa!

Tänkte presentera mig till slut...har trots allt läst på forumet aktivt under ca 1 1/2 år nu. Är inte på något sätt nån persom som har varit framträdande på forumet på något sätt.

Lite kort info :

Spelande och sjungande 24-åring från Göteborg. Fick en efterlängtad elgitarr när jag var 14 år och var helsåld. På den tiden var det såklart hårdrock/metal som gällde, främst Metallica och Megadeth. Så höll det på tills jag var 19 då jag började på Chalmers, då hamnade tyvärr musiken lite i skymundan under några år.

Idag lyssnar jag på helt andra saker : rock, alt-country, americana, västkustpop och lite smått och gott. Ett urval är Jayhawks, Ryan Adams, Wilco, Honeydogs, Whiskeytown, Peter Bruntnell m.m. Nån av dessa jag måste nämna är absolut Ryan Adams, som fick mig att plocka fram gitarren efter några års dammande.

Övrigt : Tycker att allt vad jag än spelar in låter dåligt, lite trist men så är det 🙁 Kanske är det för attjag har lite för höga krav på mig, vad vet jag. En sak är dock säker : jag har mycket nöje av detta forum, och detta kommer säkert att fortsätta...

Tack för mig sålänge! 😉

Inget att skämmas för alls! Kunde varit bra mycket sämre.. Låter fint!

Väldigt bra låt! Men själva mixen behöver förbättras. Jag tyckte att det var något över hela mixens eq, det var var lite diskantigt på nåt sätt. Alltså inte avsaknad av bas, utan nåt annat. Kanske lite mer mellanregister, vad vet jag. Däremot behöver virveln lite mer kropp, just nu är det lite mycket diskant över den. Men som sagt, bra låt!

men, kollar du inte så att halsen blir riktigt rak?!?!?!?!?!?!?

det är viktigt att dragstrången är nogrant justerad för att du ska kunna ha en lågstränghöjd utan onödigt rassel. du låter så brutal när du skriver att du "drog åt muttern nyss tills jag kände att den "satt" bättre "

det värker i mitt gitarrhjärta,

Givetvis ska halsen vara så rak som möjligt för att undvika bandrassel.

Nu var det ju dock så att halsen var rak redan från början. Muttern var på god väg att falla av (som det hintades om i länken jag postade) eftersom den knappt satt över huvud taget. Jag drog åt den precis så mycket så att dragstången slutade skorra, that's all. Inga stora åtdragningar.

Jag verkar ha löst problemet! 😛

Snubblade över den här sidan efter en sökning på Google.

Om det är så att strängarnas dragkraft matchar halsens dragkraft väldigt bra så kan alltså vibrationer (när man spelar) över tiden göra så att muttern blir så lös att den helt enkelt faller av. Detta gör att dragstången fladdrar inne i halsen och orsakar dessa skorr.

Jag drog åt muttern nyss tills jag kände att den "satt" bättre och nu är problemet löst.

Har /exakt/ samma problem på min Ibanez V70.. Problemet uppstod för några månader sedan och har sakteligen blivit värre och värre. Det är framförallt vissa band och vissa strängar som jäklas, men det är inte "normalt" bandskorr.. har gått så långt nu att vissa toner är helt ohörbara..

är helt knäckt. 😉

Det verkar inte direkt bli bättre här heller tyvärr 🙂

Det jävliga är att jag inte hittar några synliga lösa delar som skramlar. Det verkar inte heller som att skårorna i sadeln är för djupa (och att knorrer kommer därifrån).

Skulle det kunna vara så att självaste dragstången ligger löst inne i halsen och skramlar? 😲 Tänkte det eftersom knorret försvinner om man håller gitarren i vissa lägen. Muttern till dragstången känns också ganska lös, det krävs nästan ingen ansträngning alls för att vrida den med nyckeln. (Dock verkar det inte som att muttern själv orsakar missljuden).

Hur lätt åtgärdat är det om det skulle visa sig vara dragstången som spökar? Jag har som tur är garanti kvar.

Har du Floyd Rose-stall så är det ett gäng skruvar ochmuttrar som kan rassla.

Floyd Rose-stall på en akustisk gitarr? Den va ny den! 😉

Är väl kanske inte rätt forum för detta - men jag chansar ändå! 😉

På sistone har strängarna på min Tanglewood TW1000SR börjat knarra på nåt konstigt vis. Det uppstår främst när jag tar öppna strängar men även i viss mån när jag tar toner på banden. Anslaget behöver inte vara särskilt hårt. Det skumma är att det inte är det där klassiska ljudet av rassel mot bandstavar utan verkar vara nåt annat. Stränghöjden är ju inte låg heller. En annan observation : när jag håller gitarren vertikalt (alltså i samma läge som när den är upphängd på väggen) så uppstår INGA missljud alls.

Så här har det alltså inte varit förr. Däremot vill jag minnas att G-strängen var en aning sån här för några månader sedan men det har gått över tills nu. Nån som har nåt förslag på vad som kan spöka? Jag kanske bör tillägga att strängarna är av typen Elixir och är närmare ett år gamla.

Ingen behöver vara rädd för Ponthén och hans nazistkompisar - dom är ingen myndighet, har inga som helst befogenheter att göra något alls mer än att springa till polisen och skvallra. Polisen, som själva sagt att man inte kommer prioritera brott av den här typen, lär inte göra ett smack.

Precis. Snarare är det väl så att krypterat P2P kommer att ta fart ordentligt efter att den kommande sommarens lag träder i kraft. Ta FROST som exempel.

Att överhuvudtaget försöka med skrämselmetoder av det här slaget från medias och APBs sida leder bara till att piratkopieringen blir ännu mer ihärdig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än försöker stoppa det - nature will find a way . Att tro nåt annat är naivt.

Du bör absolut använda en DI-box. Att bara köra direkt in i en linjeingång på en mixer är inget att rekommendera (såvida inte mixern har ingångar som är impedansanpassade för instrument som elgitarr).

Använder du en DI-box så kan det också vara en god idè att utnyttja -20dB paden som ofta finns tillgänglig. Signalen brukar då bli riktigt bra.

Ang. 24bit i winamp... om jag bara startar wav-filen går det bra att lyssna på den, men om jag har en mp3 låt i listan sen tidigare och sedan går direkt på 24bit filen låter det fruktansvärt ur högtalarna, det liksom bara bräker ut ett fult äckligt ljud, men behöver bara trycka på stop och sedan play igen så fungerar det... 😠

Samma här. Handlar troligtvis om en bugg i Winamp skulle jag tro.

Det finns en fetingtråd på forumet om varför. Läs den när du ändå är igång 😉

Den har jag missat, och hittar den heller inte när jag söker. Länk, någon?