Jag spelar med ett band som efter några plattor och åtaliga studiobesök bestämt oss för att försöka spela in nästa alster helt själva. Man inbillar sig gärna att man snappat upp ett och annat om ljudproduktion men den tekniska aspekten av det hela är inte det lättaste att bli klok på.
Vi är livrädda för inspelningar som låter digitalt (om nu någon förstår vad jag menar), när man på Jens Lekman-vis riktigt hör hur datorns ljudkort arbetar för att hacka upp musiken till ettor och nollor. Vår musik är den typ av musik som inte tjänar på att ljudet putsas till allt för mycket (Brus är inget problem). Däremot är vi rädda för all typ av metallisk, kall känsla.
En tanke har därför varit att kombinera ett analogt och digitalt arbetssätt. Vår utrustning är inte helt överlyxig. Vi sitter på några sköna stormembransmickar, en bandmick, en Mbox, en Tascam 38 (8-kanaler) med tillhörande bord och några enkla rörpreampar (ART & TMP).
Vi är än så länge i startgroparna, har bara lagt lite trummgrunder. Dessa ligger nu på rullbandaren och det är här min fråga träder in:
Hur pass avgörande är A/d-omvandlare för vad som händer med ljudet när man vill digitalisera det till Protools? Är t.ex. Mboxens interface tillräckligt bra för jobbet? Hur är denna i jämförelse med digiportor typ Alesis A-dat o.s.v.? Det är ju onekligen smidigare att tanka över hela paketet än att behöva lägga in det kanal för kanal och sedan synka.
Tacksam för alla erfarenheter och tips.