Usch, den är riktigt bra, men känslosam att se! När jag var tonåring så var han en stor inspiration, och jag kan känna igen mig i det där att han bara satt hemma och spelade, hade gitarrer överallt och mellan tuggorna osv. Kan bara tänka mig den frustrationen, ångesten, sorgen när man märker att man inte längre kan spela... SPECIELLT en sådan som honom som verkligen höll världsklass och var på väg att bli någonting utöver det vanliga. Hemskt livsöde. Men jag är lycklig att han faktiskt har möjligheten att skapa, och fortfarande lever.
