Jag minns första gången jag hörde "Living la vida loca" med Ricke Martin. - Gitarren är ju ostämd, tänkte jag när jag hörde solot. Men sedan tänkte jag, "det är ju genialt!" Låten handlar ju om en som blivit galen och den ostämda gitarren illustrerar det galna. Sedna hörde jag i dokumentärfilmen om John Lennon att han, efter att han stämt gitarren perfekt, avsiktligt stämde ner g-strängen lite för att mera liv - och "känsla".