Du drämmer till din motståndare och ser hans blick bli tom när han faller till marken. Han är satt ur spel och ännu en från Lag 2 i lagspelet har fallit.
Det har varit en lång match och din motståndare är en ung alv som räddhågset såg på de tre orkerna de skall möta. De hade peka på honom och garvat rått och du kom ihåg hur han nästan blivit gråtfärdig.
Nu såg du mot de två kvarvarande orkerna, de stod och bultade rytmiskt på alvens scutata med sina jättelika hammare. Det var bara en fråga om tid innan skölden skulle spricka och alvens skalle skulle stå näst i kö.
I vanliga fall skulle du ta på dig en av dem och låta alven klara sig själv, publiken uppskattade det och vad publiken uppskattade gav pengar.
Men när du såg honom ligga där, skakandes av räddsla under sin sköld, fattade du ett beslut oväntat även för dig själv. Med ett vrål sprang du fram och lyckades stöta bort en av orkerna. Den andre svingade dock sitt vapen mot dig och hade inte din rustning varit i vägen hade du sannerligen krossats. Matchen avbröts och orkerna tog emot folkets jubel. Men medan du ledde din mörbultne lagkamrat därifrån så var hans tacksamhet belöning nog. Du kände hur något hade ändrats inuti dig, ära och pengar var kanske ändå inte allt Arenan hade att erbjuda och du har nu mognat nog för att inse det.