Fem steg till det rätta retro-basljudet

Grundstrukturen för en syntbasgång har knappt förändrats under de senaste 40 åren. Man tar en sequencer eller arpeggiator och spelar. Produktionstekniker och ljuddesign har dock utvecklats avsevärt. Lyssnare idag förväntar sig mer närvaro och lågbas än på 80-talet.

I den här handledningen skapar vi en syntbasgång i fem steg som uppfyller dagens krav, samtidigt som den behåller sin retrokaraktär. Ljudexemplen skapades i Ableton Live med Serum 2 (en mjukvarusynt från Xfer Records), men alla steg kan enkelt anpassas till andra hårdvaru- eller mjukvarusyntar med minst två oscillatorer.

1. Grunden för syntbasen

Innan vi börjar med själva basgången i pianorullen eller stegsequencern behöver vi ett grundljud att arbeta med. Detta ljud kommer att förfinas ytterligare i följande steg tills vi har en fyllig retro-syntbas.

Oscillatorerna är grunden

Till skillnad från moderna hiphopbasar strävar 80-talets syntbasar inte bara efter att imponera med subfrekvenser, utan framför allt förgylla låten med sin melodiska karaktär. Här är det viktigt att välja rätt vågformer för oscillatorerna. Vi behöver vågformer som ger en solid grund i den låga basen samtidigt som de erbjuder tillräckligt med övertoner för att ljudet ska sticka ut i mixen.

En tumregel är att ju kantigare vågformen är desto fler övertoner innehåller den. Det är därför vi väljer en fyrkantvåg för vår första oscillator. Den erbjuder gott om övertoner men låter inte alltför hård. Till skillnad från en sågtandsvåg förblir den balanserad och levererar även viktig information i mellanregister och bas. 

För vår andra oscillator använder vi en triangelvåg, som låter särskilt fyllig och kraftfull i basregistret. Den skarpa formen påminner om en något förvrängd sinusvåg – perfekt för grunden i ljudet. För att göra ljudet ännu mer massivt, stämmer vi den andra oscillatorn en oktav lägre. Sedan justerar vi volymnivåerna mellan de två oscillatorerna. Nu är själva grunden för vår retrobas klar.

Vi använder oss av två oscillatorer, en med fyrkants- och en med sågtandsvåg. Den senare lägger vi en oktav högre.

Filtrering

Dags att ta vi itu med filtret. För en klassisk syntbas använder vi ett lågpassfilter, som finns i nästan varje synt. Nu får din egen smak avgöra om du vill satsa på en 12dB/oktav (mjukare) eller 24dB/oktav (mer definierad) filtermodell. Lågpassfiltret tar bort de höga frekvenserna, vilket gör att mer fokus hamnar på basregistret.

För att säkerställa att ljudet förblir kraftfullt i det övre frekvensområdet modulerar vi filterfrekvensen med en envelope – helst samma som används för volym (amplifier envelope). Detta säkerställer att varje ton börjar ljust och närvarande och sedan avtar mjukt och med en basig känsla. Enklare uttryckt: mer diskant i början av en ton och mindre diskant i slutet. För denna effekt ställer vi in attacken på 0 (snabb), decayen på ungefär hälften, releasen på ett kort värde och sustainen på ett lågt värde. Detta ger oss ett studsigt och kraftfullt ljud, med mycket attack.

Modulationsdjupet, det vill säga hur mycket filterfrekvensen förändras av envelopen, bör ligga någonstans runt 50 procent. Ju högre modulationsdjup, desto mer aggressivt och öppet blir ljudet. I slutändan handlar det om din personliga smak och vad du vill uppnå med basen i den här låten.

Nu lägger vi in en första 2-taktssekvens i stegsequencern eller pianorullen, och vår första syntbas låter redan ganska imponerande. Här är resultatet, ett solo:

Retrobasgrund utan trummor:

Retrobasgrund med trummor: 

2. Expandera sekvensen

Innan vi fördjupar oss ytterligare i ljuddesignen ska vi ta itu med MIDI-spåret som styr basen. Retrosyntbasen funkar bra med sequencer-repetitioner, medan subtila variationer ger den nödvändiga funkiga, dansanta karaktären. Vi börjar med att kopiera vår ursprungliga, två takter långa sekvens till åtta takter. Det ger oss mer utrymme att lägga till riktade accenter utan att förlora grundkonceptet.

Tystnad som ett groove-element

Det första knepet från groove-verktygslådan är tystnad. Medvetet placerade pauser bryter förväntningarna och ger utrymme för andra element som trummor eller slagverk. Detta skapar spänning, vilket i sin tur får folk att dansa.

Med inspiration från 70-talsfunken känns det vettigt att placera dessa pauser på slag 3 eller 4 i en takt, men det lönar sig definitivt att vara kreativ. Experimentera ordentligt här! Ta bort enskilda steg, lyssna och omvärdera. När du har hittat några variationer, implementera dem i den åtta takter långa sekvensen. Vid denna längd räcker en eller två pauser, för vi kan alltid lägga till fler senare i nästa 8-taktspassage.

Det viktiga är att inte överdriva. Den ursprungliga idén ska förbli igenkännbar. Det handlar om tillägg, inte en fullständig omdesign.

Retrobasljud med pauser:

Oktavsprång för dynamik

I nästa steg ska vi introducera mer rörelse när det gäller tonomfång. Vissa toner i basgången kräver helt enkelt mer uppmärksamhet. Ett enkelt men effektivt knep är att flytta enskilda toner uppåt en oktav.

Tack vare inställningarna vi gjorde i steg 1, där vi stämde oscillatorerna med en oktavs intervall, förblir vår bas kraftfull och “basig” även en oktav högre. Experimenterande hjälper också här och vi placerar oktavhopp selektivt vid nyckelpunkter, enligt samma princip som med pauserna, och uppnår en varierad basgång som ändå behåller sin ursprungliga form.

Retrobasljud med oktavhopp:

3. Anpassa syntbasen

Med grunden lagd är det dags för de sista justeringarna. Många syntar – både hårdvara och mjukvara – erbjuder ytterligare funktioner som gör att du kan förfina ljudet på många olika sätt. För att bevara retrokaraktären är det bra att använda klassiska tekniker, som de som finns i de analoga syntarna från 80-talet.

Frekvensmodulering

Ett spännande tillvägagångssätt är frekvensmodulering (FM) mellan oscillatorerna. I vårt exempel modulerar oscillator 1 (fyrkantvåg) tonhöjden för oscillator 2 (triangel, en oktav lägre). Det är viktigt att justera FM-intensiteten, så att ljudet förblir tonalt kontrollerbart. Denna typ av modulering skapar ytterligare övertoner som, om de används mer intensivt, kan låta metalliska. Men i det subtila registret skapas just det där speciella, perfekt för mörka, lite grova ljud med en vintagekänsla. 

Retrobasljud  med FM-modulation:

Pulsbreddsmodulering

När man arbetar med en fyrkantvåg, är pulsbreddsmodulering (PWM) absolut nödvändig. Med PWM moduleras bredden på den fyrkantiga vågformen, helst med en lågfrekvensoscillator (LFO), och ger rörelse i ljudet, inte helt olikt en choruseffekt. Basen får en varmare, mer analog karaktär. Detta blir speciellt tydligt i kombination med en långsam LFO, då det skapas en karaktäristisk rörelse i ljudet, något som definierade många retrosyntar från 80-talet.

Retrobasljud med PWM-modulering:

Unisona röster

Ett annat knep är att öka polyfonin hos enskilda oscillatorer. Många virtuella syntar låter dig spela flera lätt snedstämda röster samtidigt per oscillator – en teknik som kallas unison eller voice stacking. För basljud bör detta användas sparsamt; flera tätt stämda oscillatorer kan ge fasproblem som kanske låter fräckt i sig men gör basen mindre distinkt. Om du till exempel bara ställer in pulsvågsoscillatorn (OSC1) på fem röster och stämmer isär dem lite grann, skapas ett brett men ändå klart ljud. Den lägre stämda triangelvågen fortsätter att ge en solid bas. På detta sätt kan du kan göra ljudet lite större och fylligare, utan att det för den skull blir blaskigt.

Retrobas med fem unisona stämmor i oscillator 1:

4. Oktavdubblering

En välkonstruerad retro syntbas kan vara imponerande i sig själv. Men för produktioner som är avsedda att möta dagens lyssningsvanor behövs det ofta lite mer substans. Att lägga flera röster i lager är en beprövad metod för att göra basen fylligare och mer definierad utan att förlora retroljudet.

Lager 1

Vårt första lager är otroligt enkelt och effektivt. Nu kopierar vi basspåret och transponerar upp kopian en oktav. I detta högre register bidrar samma toner till betydligt mer närvaro i mixen. En EQ med ett lågpassfilter på cirka 300–500 hertz på det nya spåret säkerställer att de två basspåren inte stör varandra i det lägre registret. 

I nästa steg justerar vi nivåerna på lagren tills den perfekta synten hittas. Målet är inte att skapa en andra synt, utan att subtilt stödja huvudbasen. Börja med att dra ner volymen helt på det nya oktavspåret, och höj därefter volymen sakta tills du tycker att basen låter lite tydligare och viktigare. 

Valfritt: Om huvudsekvensen innehåller oktavhopp (steg 2), kan det vara bra att ångra dessa i lagret. De höga tonerna kan låta rastlösa eller överdrivna i det högre frekvensområdet.

Lager 1

Lager 2

Vårt andra lager handlar inte om att lägga till volym, utan om att fokusera. Här extraheras och spelas individuella särskilt framträdande toner från basgången (till exempel oktavsprång eller synkoperade accenter) separat. Här kan det vara lämpligt med en något modifierad ljudinställning baserad på originalet. Med något förändrade vågformer, kanske en extra oktav men en liknande envelope-form eller liknande.

I vårt exempel använder vi en kombination av en fyrkantvågvåg med PWM och en sågtandsvåg transponerad upp en oktav. Release-tiden är något förlängd för att ge tonerna mer utrymme. Ett högpassfilter rekommenderas också här så att lagret smälter harmoniskt in i mixen utan att gröta till basregistret.

Volymen på det andra lagret förblir låg för syftet är en subtil betoning, inte en separat syntdel. När det är rätt märks det knappt, men groovet låter mer precist, mer levande och framför allt mer modernt.

Lager på lager kan snabbt leda till ett grumligt ljud, särskilt i basregistret. Detta kan dock effektivt kontrolleras med riktad EQ och en tydlig förståelse för mixning. Nyckeln är perspektiv. Lager är tillägg till ett befintligt ljud, inte nya instrument. De ska stödja huvudljudet, inte ersätta det.

Lager 2: 

5. Effekter för retrocharm

Ljudet finns där, svänget finns där. Nu är det dags för detaljerna. Med noggrant utvalda effekter kan basljudet avrundas, moderniseras eller ytterligare formas mot en vintagekänsla. Även här gäller det att vara försiktig. Rätt mängd effekter kan avgöra om det blir en succé eller en röra, i synnerhet när det gäller basljud.

För det här steget tittade jag på effekter som var tillgängliga redan på 80-talet, antingen som hårdvara eller som definierande element i produktioner. De som arbetar digitalt kan använda vintage-inspirerade plugins, men det är inte nödvändigt. Ett autentiskt ljud kan också uppnås med de verktyg som medföljer ditt musikprogram.

Med väl valda effekter ger du din syntbas det där berömda "lilla extra".

Chorus, 80-talsklassikern

Chorus-effekten är väl det som tydligast definierar den ljudmässiga karaktären hos 80-talssyntar, framför allt det berömda Juno 106-ljudet. Ett chorus fördubblar, tidsförskjuter och snedstämmer insignalen. Resultatet blir ett skimrande, varmt ljud som är särskilt effektivt för statiska bastoner.

Retrobas med chorus:

Mättnad, värme och karaktär

En touch av mättnad kan verkligen förbättra en retro syntbas, särskilt när du vill få ljudet att sticka ut i mixen. Tape- eller rörmättnad är exempel på plugins som är särskilt väl lämpade för detta. Det är viktigt att inte överdriva effekten, för målet är en rik och fyllig ton, inte ett överdrivet gitarrsubstitut.

Retrobas med saturation:

Reverb, ovanligt men effektivt

Reverb på en syntbas? Detta låter som ett tankefel, men när effekten används korrekt kan det göra en enorm skillnad, särskilt när det gäller rumskänsla och retrokaraktär. Konsten ligger i timing och frekvenshantering.

En kort, karaktärsfull efterklang som spring reverb fungerar särskilt bra här. Signalen förbehandlas med ett högpassfilter runt 500–700 Hz, antingen direkt i reverb-pluggen eller via en föregående EQ. Detta lämnar den låga basen orörd, och effekten blir mer uttalad i de högre frekvenserna där den ger luftighet.

Retrobas med reverb:

Slutsats

Med rätt grund och några knep från ljudmakarens verktygslåda kan du bygga en retro syntbas som låter både distinkt och övertygande i en modern mix. Nyckeln är inte komplexitet, utan ett klart, karaktärsfullt ljud med en touch av 80-talet. Naturligtvis erbjuder denna artikel bara ett litet urval av tips, men de borde räcka för att väcka din egen kreativitet.