Roland TR-909: Floppen som blev en legend

Trummaskinen Roland Rhythm Composer TR-909 är en hybrid mellan analogt och digitalt som lanserades 1983 – men ganska snart togs ur produktion. På den tiden var folk mer inne på rena samplingstrummaskiner som LinnDrum eller Oberheim DMX, så 909:an verkade falla i glömska. Men med tiden var det något som hände.

Adjö till blippandet 

Japanska Roland är en av världens främsta tillverkare av syntar och trummaskiner men en annan  av deras idag mest kända modeller, TR-808, fick en trög start och det dröjde många år innan den slog igenom på allvar, mycket tack vare hiphopen. Ett liknande mönster upprepade sig lustigt nog med uppföljaren TR-909. 

Tiden för blippiga analoga maskiner var definitivt ute; alla ville ha mer realistiska ljud. Samplern  blev därför många musikproducenters huvudinstrument och trummaskiner med samplingar dominerade hela 80-talets popmusik. TR-808 och den mindre TR-606 kändes allt mer förlegade. 

Analog-digital hybrid 

Roland höll ändå delvis fast vid det analoga när de designade uppföljaren TR-909. Hos den var det  bara crash- och ridecymbal samt hihat som var samplade. Resten var analogt genererat: bastrumma, virveltrumma, tre pukor, kantslag och handklapp. Det höll nere kostnaden och gav  dessutom användaren större möjlighet att i realtid variera flera av ljuden. 

Nya funktioner som MIDI, shuffle (ställbar triolkänsla), flam (dubbelslag) och förbättrad  minneshantering hade efterlysts av många 808-användare. Men att TR-909 hade allt detta räckte  alltså inte och redan efter något år slutade butikerna sälja den. Roland hade då börjat skissa på den helt digitala TR-707 … men det är en annan historia. 

Jag minns mitt första intryck av en hemlånad 909, samma år den kom till Sverige. Jovars, bra tryck i både baskagge och virvel, tänkte jag, men även om hihat och cymbaler var realistiska kändes de lite utanför de övriga ljuden – och pukorna lät bara gummiband. Kanske var det just så som många andra också uppfattade maskinen. Vad skulle man ha den till egentligen, när det fanns LinnDrum  eller Drumulator liksom? 

Fram ur skuggorna 

Med undantag för Skinny Puppy var det i början inte många kända artister som använde TR-909, men det var som att den låg och bidade sin tid. För i och med att priset störtdök började fler förmågor att intressera sig för den, framförallt unga, hungriga dj:s och producenter inom de nya dansmusikstilarna house och techno i slutet av 80-talet. Artister som Derreck May, Jeff Mills och Frankie Knuckles märkte att den där punchiga bastrumman hade en unik förmåga att tränga  igenom vad som helst på dansgolven och verkligen få igång folk.  

På många låtar kunde 909:an stå för hela trumkompet, som i house-hiten Good Life med Inner  City. Virveltrummans karaktäristiska snärtighet kunde också varieras med flera olika parametrar i realtid för att skapa helt nya, ettriga beats. Hunter av Björk är ett bra exempel även om den kom lite senare. Andra ljud som ofta lyftes fram var den krispiga hihaten och handklappet. 

Ryktet spred sig och inom några år skulle precis alla inom den tidens EDM ha en TR-909. Madonnas superhit Vouge (1993) markerade det definitiva insteget i mainstream-kulturen.  Artister som Orbital, Chemical Brothers och The Prodigy etablerade den på dansgolven och  ikonerna Daft Punk döpte sin låt Revolution 909 efter den. En legend hade återuppstått ur  skuggorna av sitt forna jag och idag får man hosta upp över 50 000 kr för en välbevarad TR-909.  Som det kan bli!

Det saknas naturligtvis inte mer överkomliga kloner och efterföljare, både som hårdvara och mjukvara. Läs mer om dem här!