Kerstin Ljungström – om prylar, presets och det nya albumet

Foto: Jonathan Perlmann

Kerstin Ljungströms debutplatta Till dig kom 2023 och renderade inte mindre än tre nomineringar vid Grammisgalan 2024 – Årets pop, Årets kompositör och Årets producent. Hon deltog i Så mycket bättre och blev där ett namn för en bredare publik.

Men Kerstin Ljungströms musikaliska värv började långt tidigare. Sedan tio år tillbaka har hon figurerat som producent och låtskrivare åt artister som Daniela Rathana, Agnes och Seinabo Sey samt turnerat som livemusiker med Viktor Leksell och Vargas & Lagola. Hon blev nominerad till det prestigefyllda Denniz Pop Awards och vann 2022 en Grammis i kategorin Bästa kompositör för Agnes album Magic Still Exists.

Jag möter Kerstin en solig förmiddag på ett stimmigt café i centrala Stockholm för att prata om det nya albumet Tryna Make It in LA, favoritpluggarna och den ändlösa kärleken till all form för teknik.
– Det är i den här intervjun jag kommer få vara hur nördig jag vill, eller hur? 

Älskar vocoder och elmoppe

Jag skrattar och bestämmer mig för att inte slösa någon tid. Eftersom jag läst att hon i tidigare intervjuer sagt att vocoder är det bästa ljudet som finns, undrar jag om hon fortfarande håller med sitt tidigare jag.
– Äntligen får jag prata om det jag bryr mig mest om i hela världen! Ja, det gör jag, däremot pendlar jag lite kring vilket vocoderljud jag gillar mest. Jag har spenderat alldeles för mycket pengar på vocoders egentligen … 

Kerstin berättar vidare att hon tidigare använde sig av en kombination av VocalSynth från Izotope och Antares Harmony Engine, men att favoriten just nu är Morphoder från Waves. 
– Den har lite mer analogt, lite stökigare ljud. Jag har tröttnat lite på det här tillrättalagda. 

Hon avbryter sig själv när hon märker att jag håller min mobil i handen, för att spela in intervjun. Genast tar hon fram sin mopedhjälm och visar med en ivrig gest att jag kan använda den som stativ. Jag frågar vad för moped hon har, och även här lyser kärleken för teknik genom hennes blick. 
– Det är en elmoppe, alldeles knäpptyst är den, det är fantastiskt! Du märker ju själv, prylar är det roligaste jag vet!

Foto: Johanna Pettersson

Favoritpluggar och -prylar

Samtalet fortsätter kring vilka pluggar och syntar hon inte skulle kunna klara sig utan. 
– Jag kan inte leva utan FabFilter Pro-Q3, den använder jag på alla kanaler. Sen har jag ett riktigt, fysiskt Roland Space Echo som jag älskar. Jag köpte det på Musikbörsen i Göteborg. Men jag tycker också att Universal Audios Space Echo-plugg är stark. Just nu gillar jag även S.K.Y. Keys! Det står på deras hemsida att den kostar 1000 kronor, men den kostar egentligen 300. Det bästa som finns är när något så bra inte kostar flera tusen.

Ingen dubstep eller trap

När jag frågar om det finns något ljud som aldrig skulle leta sig in i hennes produktioner tänker hon en stund innan hon svarar. 
– Jag älskar dansmusik, men jag skulle aldrig ha med en sån digital, sågtands-dubstep-synt, alltså en sån som skriker VST så hårt i ditt ansikte att du mår illa. Annars kan det mesta få komma in i mina låtar. Dock är jag lite trött på trap-ljud för tillfället. Det var ju ett tag som det trapiga skulle in i alla typer av musik, jag är glad att det är över nu.

När inspirationen tryter – bara gör!

Jag undrar om det finns något speciellt knep hon vänder sig till när inspirationen tryter i färdigställandet av en produktion. 
– Det som är skönt nu när jag jobbat lite längre är att jag vet vad jag vill göra. För varje år som går vet jag hur jag faktiskt ska nå visionen jag har i huvudet, vilket gör det lättare. Men jag tycker ofta att det handlar om att inte bromsa sig själv. Vet jag inte vad jag ska göra kanske jag ändå bara … gör. Det är så lätt att man ger upp för fort. Sen är det också ett life hack att hitta samplingar och pluggar som kan skapa något oväntat, något som kan överraska mig. Då föds alltid nya idéer!

Foto: Johanna Pettersson

Gillar presets

Jag undrar om hon har något exempel på en plugg som är bra på att överraska henne. Hon funderar en stund och landar slutligen i att det inte finns någon specifik plugg, men att presets av olika slag är det bästa sättet att börja en produktion.
– Det är så bajsnödigt att känna att man skulle behöva ratta allt själv från grunden, låter det bra så låter det bra! Sen finns det ju något i att veta rent tekniskt hur jag kan ändra ett ljud, typ; det här ljudet behöver lite mindre kompression, hur fixar jag det? Men annars tycker jag att överraskningarna som presets ger kan forma om en produktion åt oväntade håll. 

Hon fortsätter med att berätta om vikten av att ha en bra arbetssituation, både fysiskt i studion och digitalt i datorn.
– Jag har alltid varit noga med att spara presets, inte bara ljuden i sig utan även hela kanaler med pluggkedjor på. Då behöver jag inte börja dagen med att leta ljud jag tycker om. Samma gäller alla prylarna utanför datorn – jag har alltid allting inkopplat. Jag kan bara aktivera någon kanal och så funkar det direkt. Det gör att en idé inte är så långt bort. 

Att arbeta med sin partner

Ett tema som genomsyrar Kerstins musik är kärleksrelationer (“Finns det något annat att skriva om?”, skojar hon medan hon tar en klunk kaffe). Både under arbetet med det nya albumet och tidigare släpp har samarbetet med partnern Fanny Hultman – även hon framgångsrik låtskrivare – varit nära och konstant. Jag undrar om det kan vara svårt att skriva så naket om kärlek och hjärtekross tillsammans med sin flickvän.
– Nej, det har aldrig varit ett problem. Vi var kompisar och gjorde musik innan vi blev tillsammans, så det har aldrig varit konstigt att skriva om hjärtekross eller ja … tidigare relationer. Det hade nog snarare varit svårare att visa vissa låtar om hon inte gjorde musik själv. 

Att både bo och arbeta så nära sin partner beskriver hon som en ynnest.
– Man växer ju lätt ihop. Men ett hack är ju att vi inte gör allt tillsammans. Så vi har fortfarande våra egna identiteter. Sen är det roligt att komma hem och spela upp en mix efter en dag i studion, som hon faktiskt har en åsikt om! Hon hör ju om basen behöver sänkas eller om det behövs mer mellanregister i mixen, till exempel. Det är också allmänt otroligt att bo med någon som bryr sig om att det ska vara bra akustik hemma!

Foto: Johanna Pettersson

Från låtskrivare till artist

Som tidigare nämnts har Kerstin ett gediget CV utöver sitt eget artisteri. Jag undrar hur hennes sätt att samarbeta med andra förändrats under åren, och om hennes egen artistdebut påverkat hur hon ser på samarbetet med andra. 

– Jag har en annan förståelse för vad det innebär att vara artist. När jag var yngre jobbade jag ofta spretigt, i sessions med olika artister varje dag. Nu för tiden är jag mer intresserad av en helhetsbild. Det är roligare att jobba med ett längre projekt, till exempel, där jag kan uppmuntra personen att utforska tankar och idéer på ett annat sätt.

Minne av en magisk låt

Ett studiominne med en annan artist som lyser extra starkt är en session i Paris med artisten November Ultra.
– Jag tyckte hon sjöng helt otroligt och jag var så taggad på vår session. Men sen satt vi i studion nästan hela dagen och gjorde en riktigt dålig låt. Eller inte dålig kanske, men vi kom liksom ingen vart. Precis när vi skulle ge upp och skita i det, och jag tröstade mig själv med att vi åtminstone haft en trevlig dag, började vi på något vänster på något helt nytt som blev sjukt bra. Jag bara spelade och hon bara sjöng, och låten skrev sig själv på ungefär en kvart. 

Låten, som fick titeln November, släpptes 2022. När jag lyssnar hör jag en skör, känslosam berättelse om att sakna sitt hem. Produktionen är sparsam och smakfull, och en plockad gitarr är det som driver låten framåt.
– Det sjukaste är att både gitarren och sången i princip är one takes från den där sessionen. Det kanske hjälpte att vi var i Paris, det kändes så seriöst och franskt allting, men jag tycker den låten blev magisk.

Bästa producenttipsen

Det har nu gått ungefär tio år sedan Kerstin debuterade som producent. När jag frågar vilka tips hon hade gett till den producent hon var då brister hon ut i gapskratt.
– Köp inte onödiga prylar! Jag har lagt så otroligt mycket pengar på saker jag trodde jag behövde. Hade jag inte köpt massa halvbra grejer som jag ändå aldrig använde hade jag kunnat spara de pengarna och köpt något dyrare som faktiskt var nice istället. Jag köpte alla viktiga grejer rätt sent, typ en bra pre-amp, en bra mick. I början köpte jag massa strunt, typ en trummaskin jag knappt använt och som inte ens går att sälja vidare idag. Nu försöker jag snarare tänka att jag kan investera i något som både är nice att spela på och som har något form av värde på andrahandsmarknaden.

Valet av preamp och mick landade slutligen i en BAE 1073 och en Flea U47-klon, eftersom det var prylar hon använt och älskat vid tidigare studioinspelningar. Micken beskriver hon som en sån som funkar toppen på allt möjligt, inte bara sång.
– Det bästa tipset jag fått kring prylköp är egentligen så himla enkelt och dumt, men det handlar om att lyssna på känslan som prylen ger dig. Om du plockar upp ett instrument och känslan är “den här vill jag inte lägga ifrån mig” – då är det den du ska ha! Det är inte alla instrument man får den känslan av, men ibland händer något magiskt, och det ska man inte ta för givet.

Så mycket bättre

Samtalet fortsätter till hur det var att medverka i TV4-programmet Så mycket bättre, som hon var med i förra året. Jag undrar vilka som var de starkaste erfarenheterna från programmet, både positiva och negativa.
– Det bästa var att vara där, på riktigt, och se hur det faktiskt var! Det värsta var att det var sjukt slitsamt. Det var mycket press, jag sov knappt någonting. Dessutom var jag sjuk redan när jag åkte dit, så jag åt antiinflammatoriskt och drack mängder med kaffe för att orka med de långa dagarna. Fram tills att jag stod på scenen och började sjunga var jag inte säker på att jag skulle klara av att ta en enda ton. 

Jag tänker att det måste legat en enorm förväntan i hela processen, även innan när låtversionerna skulle skapas. Jag undrar om, och i så fall hur, hon parerade den pressen i studion. Kerstin funderar en stund innan hon svarar. 
– Det tog helt klart över mitt liv under en period. Det tacksamma för mig var dock att jag var helt okänd, de flesta som tittade visste inte ens vem jag var. Det tog bort en hel del press. I studion försökte jag verkligen bara göra det jag ville. Jag lärde mig hur mycket som helst, det är verkligen inte lätt att göra sin egen version av någon annans låt. Det konstigaste när man väl står där och framför sin version framför den andra artisten, vilket är helt sjukt i sig, är att man kör två tagningar. Det är ju för att ha tillräckligt med material för klippningen sen, men det blir väldigt speciellt när man står där och ska göra andra vändan! Som tittare ser man inte heller att vi är i en liten lada, det är liksom inget mega-PA med det fetaste ljudet direkt, även om det låter bra såklart.

Foto: Jonathan Perlmann

Samarbete med Joakim Berg och Salem Al Fakir

Kerstins andra album, Tryna Make It in LA släpptes nyligen. Kerstin berättar att soundet genomsyras av en gedigen flört med åttiotalet.
– Den största skillnaden nu är också att debutsläppet innehöll låtar jag jobbat på i flera år, medan det här albumet innehåller låtar jag gjort under det senaste året bara. Jag har jobbat med fler personer på det här albumet än vad jag gjort tidigare också. Dels Fanny såklart, men den här gången är även Jocke Berg, Salem Al Fakir, Adam Olenius och Oscar Ögren med som låtskrivare. Det är en bra blandning av människor!

Att ha blivit äldre och en mer erfaren producent har också gjort att valen kring produktionerna blivit mer medvetna. Hon anser att hon varit mer noggrann den här gången, och att produktionsprocessen har varit helt annorlunda. 
– Tidigare har jag producerat och skrivit på låtarna parallellt. Nu har jag snarare skrivit färdigt låtarna på piano eller gitarr för att sen producera dem. Det fina med det är att en låt som känns bra med bara gitarr och sång just är en bra låt! Annars kan man lätt hamna i att man försöker gömma en dålig låt bakom en fet prodd. Det kan ju verkligen funka också, men det blir något annat när låten kan stå för sig själv.

Gammal multieffekt inspirerade

Hon berättar att inköpet av en Roland VG8 – en innovativ multieffekt för gitarr från mitten av 1990-talet – har format albumets sound. Hon har också mer gatereverb på de här produktionerna än innan.
– Jag har försökt att inspireras av andra tidseror utan att det går till överdrift. Det är liksom inte som att det här är min åttiotals-skiva, men jag har absolut tagit det jag gillar mest från den tiden. Allt känns mer live på den här plattan.

Jag undrar om det beror på att hon varit ute och spelat mycket live under det gånga året. Kerstin menar att det kan bero på det, men också att hon har tagit in fler musiker som varit med och spelat på albumet.
– Tagningarna är längre, det är inte lika loopigt … ja, det är mer live, helt enkelt.

Soundtrack till en resa

Kerstin säger att hon hoppas att de som lyssnar på albumet använder det som soundtrack till en bil- eller bussresa. Jag påpekar att faktumet att plattan heter Tryna Make It in LA onekligen känns filmiskt.
– Men det är väl egentligen allas dröm, att göra musik för en roadtrip? Det är som att man kan ta in musiken bättre när man färdas, man blir som karaktären i en TV-serie och musiken blir ens soundtrack … jag hoppas de som lyssnar känner det, känner något. Jag tycker i alla fall att det är bland det bästa jag gjort!