Dann Huff: Studiomusiker och producent

Källa: Discogs / www.discogs.com/de/artist/271408-Dann-Huff.

Dann var med och spelade in otaliga hits som formade 80- och 90-talens sound och han är fortfarande en gitarrist av sällsynt kaliber. Så småningom skiftade han alltmer fokus mot produktion och arbetade med artister som Faith Hill och Taylor Swift. På senare tid har dock intresset för hans egen musik återuppstått, han har lanserat en YouTube-kanal och släppt ett soloalbum, When Words Aren't Enough, som kom 2025. 

Dann Huff som studiomusiker

Precis som sina gitarrkollegor Michael Landau och Steve Lukather hade Dann Huff sin mest aktiva period som studiomusiker under 80-talet och början av 90-talet. Han kommer ursprungligen från Nashville, countrymusikens huvudstad, och han skulle komma att bli mycket eftertraktad bland Los Angeles studiomusiker. 

Han har arbetat med artister som Michael Jackson i låten I Just Can't Stop Loving You, Madonna, Paula Abdul, Peter Cetera, Michael Bolton, Kenny Loggins och Bob Seger, för att bara nämna några. I dessa roller glänste han inte bara som en extremt kreativ kompgitarrist. Han imponerade också med poporienterade solo-licks som hade något alldeles speciellt. Hans coola runs i slutet av melodiska solon är också legendariska. Vilda utflykter i uttoningen av många poplåtar visar också att han är en fantastisk solist som glatt många lyssnare.

Listan över Dann Huffs meriter är imponerande, detta är bara ett litet urval.

Dann Huff, producent och kreatör

Fansen har fått ta del av Dann Huffs makalösa spelteknik i hans egna projekt, bland annat det kristna rockbandet White Heart och hans hårdrocksband Giant. Med det senare släppte han tre studioalbum och där visade han sig också vara en bra sångare. Under Giants turnéer i början av nittiotalet fick publiken möjlighet att bevittna mästarens spel på några små tyska klubbar. Det var en njutning, eftersom gitarrspelet på Giants album var förstklassigt, och togs till ännu högre höjder live.

Från 90-talet och satte sig Huff allt oftare vid mixerbordet och arbetade som producent. Förutom Keith Urban, LeAnn Rimes, Faith Hill och Taylor Swift fanns även Megadeth bland hans kunder. Även om Huff fortfarande spelade gitarr med etablerade artister, blev han mindre synlig i allmänhetens ögon. Detta förändrades nyligen, då intresset för de gamla studiorävarnas utrustning och spelstilar återuppväcktes på sociala medier. Huff reagerade på detta genom att starta en egen YouTube-kanal och ge ut ett nytt soloalbum, When Words Aren’t Enough.

I vår workshop går vi igenom material från bandet Giant och hans soloalbum.

Danns utrustning

Liksom många studiogitarrister har Dann Huff en imponerande samling förstärkare och gitarrer. Förutom Marshall-, Mesa Boogie-, Fender- och Soldano-toppar verkar han ha en särskild förkärlek till Peavey. Han har ofta setts med en Classic 50 eller den legendariska 5150 (tidigare en Van Halen-topp), vanligtvis i kombination med massiva racksystem. På senare tid har Huff också i allt större utsträckning använt sig av märkena Revv och Matchless och han använder Scuffham S-Gears virtuella förstärkar-plugin.

I början av sin karriär spelade han ofta på Schecter-gitarrer, men även Fender, Paul Reed Smith, Gretsch och Rickenbacker hörde till favoriterna. Huvudinstrumentet under studioperioden var dock en kraftigt modifierad Fender Stratocaster från 1964, utrustad med Floyd Rose-vibrato och senare ett Wilkinson VS100-svaj. Mickarna var en Seymour Duncan JB-pickup i stallpositionen och två Hot Stacks i mellan- och halspositionerna. Med hjälp av en mini-switch kunde han växla mellan serie- och parallellkoppling, och det fanns även en inbyggd mid-boost.

Guldkorn i hans samling är specialbyggda modeller av James Tyler, gitarrbyggaren som även designade signaturinstrumenten för Michael Landau. Karakteristiskt för Huffs spel är hans intensiva användning av svajarm, inte förvånande med tanke på att Jeff Beck är en av hans största förebilder.

Danns musikaliska förebilder

Förutom Jeff Beck influerades Dann också av studio- och fusion-legenden Larry Carlton och picking-virtuosen Al Di Meola. Under sina intensiva år i studion blev även Steve Lukather och Michael Landau viktiga förebilder. Klassiska rockikoner som Jimi Hendrix och Jimmy Page har influerat praktiskt taget alla gitarrister i sin generation, men Huff säger att han upptäckte dem mycket senare. Inom låtskrivandet är Burt Bacharach en av hans viktigaste inspirationskällor.

Lär dig spela som Dann Huff

Ord kan inte beskriva hur Dann Huff låter, men ljudfiler och noter kan. Här följer exempel som är representativa för hans stil och bredd. Vill du låta dig inspireras och lära dig något nytt har du chansen nu.

I notexemplen förekommer en del enharmoniska förväxlingar (alltså när tersen i D dur skrivs som Gb istället för F#) vilket vi ber om överseende med.

Thunder and Lightning, riffet ur låten med Giant

Giants andra album, Time to Burn, öppnar med det explosiva riffet Thunder and Lightning. Låten går i F#m, men Dann förskönar skickligt med kvarter och terser. Den kromatiska nergången i takt 12 är smakfull och oväntad. Vid pre-choruset växlar Dann till powerackord.

Ljudexempel

Thunder and Lightning, riffet

Thunder and Lightning, utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

I’m a believer, riffet ur låten med Giant

Giants debutalbum Last of the Runaways släpptes 1989. Lyssna på riffet från öppningsspåret I'm a Believer. Försök här att dämpa de oanvända strängarna ordentligt, med både vänster och höger hand. I originalversionen är den första versen relativt keyboard-dominerad, medan den andra är kryddad med ackord-riff. I ljudexemplet lyfter jag fram kompgitarren som den spelas i den andra versen. Det finns några dubbade gitarrer i refrängen. Du kan höra de två huvudsakliga gitarrstämmorna i klippet, där det andra spåret visas inom parentes i notbladet.

Ljudexempel

I’m a Believer, riffet

I’m a Believer, utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

Mitt i stycket finns ett otroligt vackert solo i A-dur med massor av klassiska Dann Huff-licks. Här kan du höra hans frasering med svajet, särskilt i de melodiska, långsammare passagerna. I takt 4 följer en typisk nedåtgående figur som börjar med ett F#m9-arpeggio. Ta gott om tid på dig att lära detta, för det är ganska tekniskt utmanande. Slutet av solot bildar ett skala neråt som spelas med alternerande anslag. Här finns ett par toner som egentligen inte passar till ackordet, men i den här hastigheten märks det inte.

Kanske kan du inspireras av detta. Lämna den upptrampade stigen och experimentera med hur mycket "fel" toner ett solo tål. Men var försiktig, du kan också gå väldigt fel, bokstavligt talat.

Ljudexempel

I’m a Believer, solot

I’m a Believer, solot i långsammare tempo

I’m a Believer, solopartiet utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

I keep prayin’, solot ur låten med Whitecross

Ett liknande exempel med ett fantastiskt Dann Huff-solo är låten I Keep Prayin’ av bandet Whitecross. I likhet med exemplet ovan finner man här även svajarmsfrasering och den obligatoriska moll9-tonaliteten och penta-löpningen nedåt. 

Lägg märke till rytmen i takt 8. Huff tänkte inte bara "Jag spelar 16 över 3", utan klämde snarare in glidningen i takten så att den landar på ett nedåtgående slag i början av den nya frasen, vilket resulterar i den något komplexa rytmen. Detta är förresten en teknik som också är vanlig bland gitarrister som Malmsteen, Satriani och andra. De tre sista tonerna i hans solo är C – Bb – Ab, vilket modulerar fint till den nya tonarten Ab dur.

Ljudexempel

I keep Prayin’, solot

I keep Prayin’, solot i långsammare tempo

I keep Prayin’, solopartiet utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

Stay, solot ur låten med Giant

Ett annat Giant-solo där Huff införlivar många detaljer från sin karakteristiska spelstil finns i låten Stay på hans andra album Time to Burn. Tonarten är C#m. Det börjar med ett vackert lyriskt parti. Huff använder sedan tapping-teknik, inte så mycket för att skapa långa slingor utan mer som ett fraseringsverktyg i långsammare passager, vilket kan höras här.

En annan effekt, som också ofta används av kollegorna Vai och Lukather, är "backslide". Det betyder att istället för att glida från en lägre till en högre ton, glider man i motsatt riktning. Huff använder denna teknik i takt 5, 6 och 7. Den snabba löpningen i takt 12 består återigen av moll9-arpeggion, den här gången på C#m, följt av en fallande C#m pentatonisk skala. Var uppmärksam på rytmen även här.

Ljudexempel

Stay, solot

Stay, solot i långsammare tempo

Stay, solopartiet utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

Time to Burn, introt ur låten med Giant

Titelspåret på albumet Time to burn är en riktig power-låt. I början spelar Huff en nedåtgående figor där han överför samma fingersättning, med början på den höga E-strängen (denna form är en blandning av F# dorisk och bluesskala i F#, stycket är i F# moll), till B- och G-strängarna. Vi noterade ett liknande fenomen i solot i "I’m a Believer". Även här finns det toner utanför skalan, men det stör oss inte för det låter supercoolt, och det som låter bra är rätt!

Kvarterna i kompgitarrstämman bör plockas, alltså spelas samtidigt med två fingrar, inte plektrum. Sen kan man gå över till plektrumspel när trummorna sätter igång och F#-powerackordet flyttas till andra bandet.

I takt 9 har Huff lagt in ett kort melodiskt motiv som börjar med flageoletter: 7:e bandet på B-strängen och 12:e bandet på den höga E-strängen. Samma tema spelas två gånger, men den andra gången en oktav upp. 

Melodin avslutas med en fallande löpning från F#m pentaskalan. Som ni kan se har Huff också med sina karaktäristiska licks, som han gillar att spela ofta. Men det är helt legitimt och förminskar inte den här gitarristens skicklighet det minsta.

När jag spelade in lade jag till en subtil chorus-effekt på leadgitarren, vilket var ganska vanligt för gitarrsolon från den tiden. Kolla gärna solopartier med Steve Lukather och Michael Landau från samma tid. Chorus-effekten genereras av en pitch shifter som jag ställde in på en 8 cents detuning. Denna effekt kan naturligtvis också uppnås med en choruspedal. 

Låt oss lyssna på ett utdrag ur låten Time to Burn:

Ljudexempel

Time to Burn, hela introt

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip
(I pdf:en finns även noter för hur melodigitarren som kommer in i takt 9 ser ut)

Stay, arpeggiogitarr ur låten med Giant

Dags att lyssna på Dann Huffs rena kompfigurer.

En sak är klar: Huff är ett barn av åttiotalet, och det betyder chorus, chorus och mer chorus. I en intervju sa han skämtsamt, att han under den tiden "använde upp varenda choruspedal som någonsin tillverkats". Men det var också ett sätt för en gitarrist att hålla jämna steg med keyboardister och deras feta lager av syntstråkar. Idag skulle han ha arbetat lite mer subtilt. Även om han fortfarande gillar modulationseffekter använder han dem mer sparsamt. Dessutom har tremolot delvis ersatt choruset.

Låt oss fundera på en möjlig kompgitarr över refrängen i Stay. Huff kallar den här typen av ackompanjemang för "jangle". Vi skulle kanske säga arpeggio. Termen hänvisar till en musikalisk stil från 80-talet som påminner om de klockliknande gitarrpartierna från 60-talet. The Byrds var ett band som älskade klangen i en Rickenbacker-tolva. Detta ljud kan fejkas ganska effektivt med hjälp av chorus och delay.

Observera den lösa höga E-strängen, som spelar ett ostinato genom de första takterna. Experimentera själv: Ta en ackordföljd och se om du kan hitta ackordkombinationer där den översta tonen förblir konstant. Ibland dyker mycket intressanta ackord upp på det här sättet. Vid den här typen av spel kan det vara effektivt att blanda in sekundintervall, alltså två intilliggande toner (exempel: D# och E eller D och E).

Ljudexempel

Stay, plockgitarr med gemensam översta ton i takt 1–4 och 5–6

Stay, version utan gitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

Glory of Love med Peter Cetera

Ett annat exempel på sekunder och tillagda ackordfrämmande toner är balladen Glory of Love av Peter Cetera. Låten var titelspåret till filmen Karate Kid II. Här används sus2- och sus4- ackord ganska genomgående. Det är intressant att se hur Huff bibehåller motivet likt ett ostinato över ackordbyten och återgår till ackordtonerna först i slutet av frasen.

Ljudexempel

Glory of Love, kompfigur

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

When med Shania Twain

Även om Huff växte upp i Nashville betraktade han sig aldrig som countrygitarrist. Detta hindrade honom dock inte från att spela på skivor med countryartister (i ordets vidaste bemärkelse). Till exempel gjorde han många av elgitarrpartierna tillsammans med Brent Mason på Shania Twains mest framgångsrika album Come on Over. Ett av dem är kompspåret i låten When.

En gitarr spelar dämpade åttondelsnoter. Var uppmärksam på hur de två första takterna spelas med kvinter som övergår till en sorts basmelodi och sedan tillkommer en dubb. Till detta används ett slapback-eko, en mycket kort fördröjning på ungefär 60–90 millisekunder. Detta kan sägas vara en rytmisk version av power-ackord, men ljudet är inte alls lika fylligt. Det är ett trick som ofta används när man vill ha ett mindre hårdrocksliknande ljud. Ackordgitarren spelar en ackordfigur med lite dist bestående av E-dur samt Esus2 och Esus4-ackord.

Ljudexempel

When, kompgitarr

When, utan kompgitarr

Studio.se - Dann Huff - noter.pdf.zip

Gitarrist, producent, låtskrivare och YouTuber

Det var allt för idag om Dann Huff. Jag hoppas att jag har gett er en allmän översikt över hans teknik och hans sound. Alla är inte jätteförtjusta i det chorus-dränkta 80-talet, men det dök upp några mycket intressanta musiker under den här perioden som fortfarande fascinerar idag. Dann Huff var alltid mycket mer än kompgitarrist i studion. Med sin virtuositet, sin omisskännliga ton och sin känsla för musikaliska nyanser formade han inte bara otaliga hits utan hjälpte också till att definiera 80- och 90-talens sound.

I rollerna som gitarrist, producent och låtskrivare kombinerar Huff teknisk briljans med konstnärlig känslighet och sätter alltid låten i första rummet. Nuförtiden växlar han mellan sin solokarriär och att berätta om sina tricks och sin utrustning på sociala medier, och det är något vi länge längtat efter. Huff är utan tvekan en av de största inom sitt område.