DigRules

DieHard- Att köpa en ny Prestige till fullpris är inte aktuellt någon dag i veckan, så jag förstår att du avstod. Jag hade turen att köpa min av en arbetskompis för 6000:-, ett riktigt fynd med andra ord. 🙂 Enligt historien bakom gitarren så skall denna ha tillhört gitarristen i Smalare än Tord, som visst fått ett bra pris på denna genom en sponsdeal och därmed kunnat kränga den för en överkomlig summa.

Jag håller med någon här om att frågan är lite märklig...men då jag har lite tråkig tid att döda i väntan mellan tvättmaskiner så kör vi ändå. 😄 Till vilken musikstil skall gitarren användas? Detta är något som kommer att lösa sig själv möjligen; Är det till tyngre material är det antagligen Gibson som gäller, är det till funk eller blues känns Fender rätt, och är det rock så funkar båda. Men detta är så klart inget som är bankat i sten, egentligen funkar båda på allt om man vill, med vissa restriktioner och/eller kompromisser. Kom ihåg att Jimmy Page ofta använde en 5-watts förstärkare och en Fender Telecaster när han spelade in med Led Zeppelin samtidigt som de allra flesta var övertygade om att han använt en Gibson Les Paul med en 100 watts Marshall. Är frågan ställd rent allmänt så har väl Gibson varit den som det varit mest kvalite över, vad gäller hantverket och slutkontroll rent historiskt, men en riktigt bra Fender är nog lika bra ändå. Detta förhållande har nog ändrats under de senaste tio åren då Gibson verkar ha haft lite lägre nivå på slutkontroll än tidigare. Gibson Les Paul är antagligen den snyggaste gitarren som existerar och det finns få guror som kan få det att klia i nävarna som den vid rena åsynen. Fender är mer maskinmässig, men har tonvis med charm ändå, och är en ergonomisk fullträff i jämförelse med Les Paul och är, i mitt tycke, en gitarr med mer roliga och coola ljud än en Les Paul. Rent ljudmässigt tycker jag Fender är mer gångbart i de flesta situationer. Jag har själv ägt två Gibson Les Paul's. Den första, en Les Paul Standard sunburst, köpte jag på Gula Tidningen i mitten på åttiotalet för 3500:-, och den andra, en svart Les Paul Custom, fick jag för 7500:- hos den lokala musikaffären i början på nittiotalet. Jepp, det var tider det... 😄 Standarden härstammade från tidigt 70-tal och var tyvärr omlackad på locket i en annan ton på sunbursten. Lite ont gjorde det när man inspekterade baksidan och insåg att originalbursten till och med hade varit Tobacco Sunburst. Hur som helst var jobbet gjort av ett proffs och såg ändå riktigt bra ut. I god åttiotalsanda så hade den också fått originalhumbuckern utbytt mot en elak DiMarzio, men detta var bara bra då det var disttyngda feta ljud som gällde för mig då. Custom gitarren var i superfräscht skick och bara ett par år gammal. Vad gäller häng i tonen är nog denna gitarr den bästa jag haft med ett par underbart feta originalmickar som man verkligen kunde fläska på med. Denna gitarr såldes senare till en kompis som i sin tur sålde den till en bekant och där mötte den sedermera sitt öde i form av en bruten hals. 😆 Jag har tyvärr inte ägt en Fender med den klassiska singlecoil konfigurationen men jag hade under ett decennium en Fender Lone Star, en så kallad hybrid med en Seymour Duncan Pearly Gates humbucker i stall-läge och Fender Texas singlecoil på resten. Jag hade aldrig gillat den kombinationen på en Fender av någon outgrundlig orsak men när jag fick provspela en sådan hemma hos en polare var det kört, den lät helt enkelt fet och underbar, en riktigt bra allroundgura som ändå hade personlighet. Stevie Ray Vaughan möter Gary Moore på steroider skulle man kunna beskriva den. Helt enkelt en kanongitarr som dessutom tålde att flyga över golvet ett par gånger och studsa in i elementet då den hade fått för sig att sura ur på G-strängen mitt i en tagning...det blev en repa varje gång, men inget mer, den rockade hårt ändå. Valle har en poäng, det finns andra märken också som är minst lika bra. Idag sitter jag med en Ibanez Prestige 3120 och är supernöjd. Mycket bra att spela på och har ett underbart ljud, eller snarare fem då den har en femvägsswitch som verkligen kan variera soundet. Låter likt en Fender i ägglägena och kan imitera en Gibson hyfsat bra, men framför allt låter den helt enkelt bara jävligt bra rakt över. Ändå har jag börjat snegla på en Fender Classic series... 😎 Jag håller med basshole till viss del: Hoppsan, jag hade visst lite mer än bara "lite tid" över mellan tvättmaskinerna... 😐

Det ligger inte ett parti i någon mapp bland spåren? Har du många spår så kanske det finns inklämt någonstans längst ner eller mitt i smeten. Testa att resiza alla spår till originalstorlek t ex, kommer inte ihåg hur smala man kan göra spåren just nu men har du väldigt hög upplösning på skärmen kan det nog bli ganska smått och svårt att se. Det går ju att använda samma spår till flera ställen utan att svälla projektet, men då bör du absolut se ett spår i Inspectorn, tycker man. Men du har säkert testat detta redan... Vilken version kör du?

Damage Control har ett par bra preampar med riktigt bra högtalarsimulering. Själv sitter jag nu med en Womanizer och den har väldigt bra dynamik och spelkänsla, övertonerna sitter där de ska och ingen lagg heller då det är analogt...om du gillar lite tyngre sound är antagligen Demonizer ditt val, men den går att rocka bra på den också, likväl som Womanizern går att rocka stenhårt med fast den är "tweaked for 70's vintage sound"... Annars är jag ett stort fan av PODxt och Johnson J-Station, så någon "analogbög" är jag inte... 😄

Waves GTR låter riktigt bra, skulle absolut välja denna om jag skulle köpa ett mjukvarupaket, kanske det bästa jag hört överhuvudtaget i digitala gitarrsimuleringar. Dock är jag lite tveksam att göra detta då jag tycker att spelkänslan och responsen inte är lika bra i mjukvaruförstärkare som i hårdvara som t ex PODxt, även om de också i slutändan är mjukvara. 😛 Men så sitter jag inte med någon värstingdator eller värstingljudkort heller...