Låttexter - Exempel, Feedback, Tips mm

[Jmburenkonstomusik]

Har sökt men inte hittat någon tråd med fokus enbart på låttextskrivardelen av låtskrivandet. Tänkte dra igång en sådan som kan användas som en slags workshoptråd för att posta och diskutera egna och om så önskas favoritlåttexter, hur textskrivandets olika aspekter kan utvecklas vad gäller tema, rim, rytm etc

Hoppas vi är flera som vill djupdyka i, diskutera och tillsammans lära oss mer om låttextförfattandets ädla konst. ✍️

Redigerat 12 juli av Jmburenkonstomusik

[Jmburenkonstomusik]

Börjar med ett gammalt men mycket vackert exempel på en låttext med kärlekstema, ”Annie’s Song” av John Denver:
 

You fill up my senses
Like a night in a forest
Like the mountains in springtime
Like a walk in the rain
Like a storm in the desert
Like a sleepy blue ocean
You fill up my senses
Come fill me again

Come let me love you
Let me give my life to you
Let me drown in your laughter
Let me die in your arms
Let me lay down beside you
Let me always be with you
Come let me love you
Come love me again

You fill up my senses
Like a night in a forest
Like the mountains in springtime
Like a walk in the rain
Like a storm in the desert
Like a sleepy blue ocean
You fill up my senses
Come fill me again

Några lärdomar:

- Titeln innehåller namnet på den person låten tillägnas

- Texten innehåller väldigt många upprepningar, t ex ”like a…”. Till skillnad mot prosa eller poesi kan det kanske vara en styrka att upprepa samma ord många gånger i en låttext, att inte eftersträva ett så varierat ordval som möjligt

- Liknelser och bildspråk får symbolisera författarens känslor och blir företeelser lyssnaren kan relatera till. De väcker kanske både årstidsanknutna minnen och sinnesförnimmelser med naturlyriska ordval som ”a night in a forest”, ”the mountains in springtime”, ”a walk in the rain” (med alla de associationer till sinnen som känsel, ljud, doft, syn det väcker)

- Slutorden i slutet på raderna är uttrycksfulla och vackra som de är för sig själva, ofta med betonade s- och sje- ljud, ”senses”, ”ocean” etc

- Texten är enkel och innehåller anmärkningsvärt få rim, något som kompenseras genom att flera rader börjar på samma sätt

Det var en snabb analys, vad hittar ni när ni läser den?

Analysera gärna den här vidare eller posta egna textexempel för analys och - om så önskas - konstruktiv kritik, ge tips, ställ frågor mm ✍️

Redigerat 11 juli av Jmburenkonstomusik

[Jmburenkonstomusik]

Tänkte jag skulle prova skriva en låttext från scratch här i tråden, för att verkligen synliggöra och bryta ned en möjlig skrivprocess med alla dess utmaningar och framsteg. Kom gärna med konstruktiv kritik av texten när som helst under skrivandets gång, eller skriv en egen, posta egen text etc ✍️

Jag kommer främst skriva på rim i formen XAXAXBXB, ska bli spännande att se vad som växer fram.

Tänker att texten ska ha ett lite metaaktigt upplägg och handla om att försöka skriva en bra låttext 😄

Arbetstitel kan få bli

”Longing for Those Lyrics”

Hastigt påkommet ”råmaterial” för några trevande första rader, ännu orimmade, obearbetade, de sista med möjligen användbara rim ”song - belong - strong” skulle kunna vara

Sun gazes through the window

I wish for it not just to watch

But to write unforgettable words

In glowing letters

Lyrics for an unforgettable song

Telling me/us where I/we belong

Making me/us strong

En början på något. Ofta går text och melodi hand i hand, kanske hittar jag en melodi till någon fras som känns extra naturlig eller framträdande nog för att bli ”central” för låten. Brukar behöva sitta vid pianot och klinka lite, eller bara prova sjunga, för att hitta den (kanske hittas i samband med det några första ackord. Men i den här tråden kommer jag bara fokusera på text och dess rytm och struktur). Den frasen kan kanske t o m bli en refräng och/eller låttitel, runt vilken den övriga texten kan utformas 

 

 

 

Redigerat 12 juli av Jmburenkonstomusik

[Håkan Ström]

Får följa detta, har själv aldrig skrivit texter avsedda för musik.

[Valle]

Nu vet jag inte om jag helt missar trådens syfte, men för vad det är värt:

Det som min mångåriga erfarenhet har lärt mig, i synnerhet gällande textförfattande, är att texten måste strömma ut fritt och spontant, helt utan krav på vädjande passningar till lingvister och analytiker, eller anpassning till språknormer och andra ”regler”. Så fort jag skriver en fras för att leva upp till någon annans förväntade tolkning eller norm, då är den frasen helt opersonlig ur mitt perspektiv sett. Jag är lite av en språknörd (eller snarare språkliberal), så det har funnits perioder där jag har skrivit texter med blotta avsikten att orden ska ligga perfekt ”i mun” och vars sexiga metaforer ska imponera skiten av läsaren/lyssnaren – bara för att i alldeles försent skede inse att texten blivit helt jävla meningslös för mig och min egen konstnärlighet. Och hur kul är det att sjunga sådana texter?

Vi har många gånger förr hört frågan: Kan vem som helst skriva texter? Ja, alla som inte är analfabeter kan skriva texter (däremot är det inget som hindrar en analfabet från att diktera texter). Men där finns en kritisk faktor som bestämmer omfattningens gränser vad gäller variation: ordförråd. Litet ordförråd = platta och repetitiva texter. Stort ordförråd = innehållsrika och varierande texter. Man måste dock ha någon form av konstnärlig förmåga (livlig fantasi) att kunna berätta en övertygande historia från början till slut. Annars kan man lika gärna låta köra en slumpgenerator för ord och meningar. Eller ännu värre (och omoraliskt), låta AI generera texten åt en och sedan ha fräckheten att sätta sig själv som upphovsperson.

Mitt bästa tips för textförfattande är att alltid skriva något som är självupplevt, för trovärdighetens skull. Beskriv hellre med sinnen istället för med bilder. Använd metaforer flitigt, vilket är en bra metod för att skriva om samma story i vers 2 som i vers 1 och komma undan med det – med en försiktighetsflaggning för att metaforer ibland kan bli jävligt cheezy.

Måste man rimma? Smaksak. Jag använder konsekvent rim (och nödrim, för den delen) av samma anledning som man gjorde på Hamlets tid; för att lättare memorera texten/stycken. För jag är urusel på att komma ihåg till och med mina egna texter. I modern tid har det blivit mer av en norm att rim måste användas.

Slutligen vill jag nämna att man kanske ska vara lite återhållsam med att ge sig på att analysera texter och försöka hitta mönster, avsikter och (dolda) budskap. Många av våra gamla hjältar, exempelvis John Lennon och Keith Richards, skrev ju det mesta (även de ”bra” texterna) under stark påverkan av droger och alkohol. Lennon var ju helt utflippad på LSD under särskilt andra halvan av sin storhetsperiod när han skrev texter. Och Richards satt på toaletten och sköt sig full med heroin, varefter han kom ut till övriga bandet och presenterade ”Honky tonk women”. Dessa texter innehåller såklart någon form av budskap – men inte från en person som förstod vad den gjorde eller ens har ett minne av vad fan det var som skrevs ned på toapappret.

Ungefär så tänker jag.

[Jmburenkonstomusik]

23 timmar sedan sa Valle:

Nu vet jag inte om jag helt missar trådens syfte, men för vad det är värt: 

Syftet är att diskutera textskrivandets -och de bakomliggande kreativa processernas - alla tänkbara aspekter, så ditt svar är klockrent 👍

23 timmar sedan sa Valle:

… texten måste strömma ut fritt och spontant, helt utan krav på vädjande passningar till lingvister och analytiker, eller anpassning till språknormer och andra ”regler”. Så fort jag skriver en fras för att leva upp till någon annans förväntade tolkning eller norm, då är den frasen helt opersonlig ur mitt perspektiv sett. Jag är lite av en språknörd (eller snarare språkliberal), så det har funnits perioder där jag har skrivit texter med blotta avsikten att orden ska ligga perfekt ”i mun” och vars sexiga metaforer ska imponera skiten av läsaren/lyssnaren – bara för att i alldeles försent skede inse att texten blivit helt jävla meningslös för mig och min egen konstnärlighet. Och hur kul är det att sjunga sådana texter?

Vad intressant, jag kan tänka mig att ett överdrivet fokus på litterära kvaliteter i en låttext kan vara ett sätt att distansera sig och göra texten ”tryggare” i bemärkelsen mindre personlig, mindre uppvisande av egen sårbarhet

23 timmar sedan sa Valle:

Vi har många gånger förr hört frågan: Kan vem som helst skriva texter? Ja, alla som inte är analfabeter kan skriva texter (däremot är det inget som hindrar en analfabet från att diktera texter). Men där finns en kritisk faktor som bestämmer omfattningens gränser vad gäller variation: ordförråd. Litet ordförråd = platta och repetitiva texter. Stort ordförråd = innehållsrika och varierande texter. Man måste dock ha någon form av konstnärlig förmåga (livlig fantasi) att kunna berätta en övertygande historia från början till slut. Annars kan man lika gärna låta köra en slumpgenerator för ord och meningar. Eller ännu värre (och omoraliskt), låta AI generera texten åt en och sedan ha fräckheten att sätta sig själv som upphovsperson.

Mitt bästa tips för textförfattande är att alltid skriva något som är självupplevt, för trovärdighetens skull. Beskriv hellre med sinnen istället för med bilder. Använd metaforer flitigt, vilket är en bra metod för att skriva om samma story i vers 2 som i vers 1 och komma undan med det – med en försiktighetsflaggning för att metaforer ibland kan bli jävligt cheezy.

Måste man rimma? Smaksak. Jag använder konsekvent rim (och nödrim, för den delen) av samma anledning som man gjorde på Hamlets tid; för att lättare memorera texten/stycken. För jag är urusel på att komma ihåg till och med mina egna texter. I modern tid har det blivit mer av en norm att rim måste användas.

Slutligen vill jag nämna att man kanske ska vara lite återhållsam med att ge sig på att analysera texter och försöka hitta mönster, avsikter och (dolda) budskap. Många av våra gamla hjältar, exempelvis John Lennon och Keith Richards, skrev ju det mesta (även de ”bra” texterna) under stark påverkan av droger och alkohol. Lennon var ju helt utflippad på LSD under särskilt andra halvan av sin storhetsperiod när han skrev texter. Och Richards satt på toaletten och sköt sig full med heroin, varefter han kom ut till övriga bandet och presenterade ”Honky tonk women”. Dessa texter innehåller såklart någon form av budskap – men inte från en person som förstod vad den gjorde eller ens har ett minne av vad fan det var som skrevs ned på toapappret.

Ungefär så tänker jag.

Jag hoppas att AI-genererad text är en ovidkommande parentes i dagens textförfattande, men det kanske är naivt.

Tack för tipset. Är själv överdrivet förtjust i metaforer då jag kommer från en bakgrund av att ha skrivit mycket lyrik.

Tycker det är roligt och ofta passar det bra att rimma, men hittar jag en fras som känns ”rätt” i samspel med musiken - liknande det du var inne på tidigare - så kan jag gå ifrån det. Beror för mig på typ av låt och stämning.

Tack för att du berättar om de fascinerande omständigheterna kring Lennons och Richards texter. En texts betydelse och om ens den som skriver texten kan hävda sig ha ensamrätt angående betydelsen - eller om denna uppstår först i mötet mellan en text och en läsare, är en intressant diskussion

[Håkan Ström]

Kontrapunkt / parantes  till textförfattannde? 
Känner ni till denna? Är den egentligen en personlig och djup text? Eller Rent av en "kampanj sång"?

Rhythm is a dancer, it's a soul's companion 
You can feel it everywhere 
Lift your hands and voices, free your mind and join us 
You can feel it in the air

Oh-oh, it's a passion 
Oh-oh, you can feel it in the air 
Oh-oh, it's a passion 
Oh-oh, oh, oh, oh

Rhythm is a dancer, it's a soul's companion 
You can feel it everywhere 
Lift your hands and voices, free your mind and join us 
You can feel it in the air

Oh-oh

How very like the future this place might be 
It's a tiny world just big enough to support the cubicle of one knowledge worker 
I feel a wave of loneliness, head back down 
But I'm going too fast

Rhythm is a dancer, it's a soul's companion 
You can feel it everywhere 
Lift your hands and voices, free your mind and join us 
You can feel it in the air

Oh-oh

I plunge right on through the office door and into the bottomless indigo below 
Suddenly, I can't remember how to stop, turn around 
Do I point behind myself? Do I have to turn around before I can point? 
I flip into a brain fugue

Rhythm is a dancer, it's a soul's companion 
You can feel it everywhere 
Lift your hands and voices, free your mind and join us 
You can feel it in the air

Oh-oh


Hade stor påverkan på mitt liv i alla fall.
Ingen annan låt är så igenkännd i min generation? Men hur många kan dess text?
 

[Valle]

18 timmar sedan sa Jmburenkonstomusik:

Vad intressant, jag kan tänka mig att ett överdrivet fokus på litterära kvaliteter i en låttext kan vara ett sätt att distansera sig och göra texten ”tryggare” i bemärkelsen mindre personlig, mindre uppvisande av egen sårbarhet

Såklart! Ingen textförfattare är den andra lik vad gäller stil och syfte.

Jag inbillar mig att ”kvalitet” ändå är något som kommer med erfarenhet, efter år och år av konsekvent skrivande (och läsande för den delen), och då är det inte heller längre något man vare sig strävar efter eller tänker på. Det bara finns där och det flyter på av sig självt. Till slut blir det ”bara” ditt signum. Så jag säger kanske emot mig själv; det som jag som ung skrev och som jag kämpade för skulle bli så litterärt kvalitativt som möjligt är idag kanske något jag inte ens tänker på men ändå lyckas få fram. Missförstå mig inte – jag är ingen textpoet a la Niklas Strömstedt eller Evert Taube och skulle aldrig försöka mäta mig med dem. Men för mig är signum överordnat kvalitet och norm.

Jag är osäker på om du med ”mindre personlig, mindre uppvisande av egen sårbarhet” syftar på den litterära kvaliteten i sig eller det personliga budskapet som texten förmedlar. I det senare fallet; att just visa egen sårbarhet, nästintill total transparens, gör jag i mina texter med en önskan om att betraktaren också kan känna igen sig i min story. Då vill jag samtidigt att betraktaren ska kunna känna sig trygg i att lyckan, sorgen, ilskan – eller vad man nu vill förmedla – är genuin och delad. ”You are not alone”, typ.