Veckans pluggtips: Arturia Pigments

Första versionen av Pigments kom redan 2019 men upplevelsen i princip samma idag – trots att så klart de lagt till en massa kul under resans gång. Det är nog en starkt bidragande orsak till att jag konsekvent använder instrumentet: man känner liksom igen sig och behöver inte omskolning när en ny version släpps. Rent krasst kan man säga att Arturia lagt till nya funktioner i Pigments allteftersom de tagit fram nya emuleringar av gamla syntklassiker (och hittat på egna varianter). Genom att kombinera en massa olika syntesformer, med tillhörande filterkaraktärer, modulation, arpeggiatorer med mera är Pigments en effektiv arbetshäst för ljuddesign, samtidigt som den är någorlunda musikervänlig. Du måste inte ha svart bälte i syntnörderi för att skapa ljud och oljud med instrumentet. Tack vare ett överskådligt och konceptuellt genomtänkt gränssnitt går det utmärkt att följa signalens gång och känna sig fram.

Synth, FX och Seq

Pigments bygger på en hybridarkitektur där man kombinerar och korsbefruktar olika ljudkällor, filter och effekter. Allt presenteras logiskt under tre huvudflikar: Synth, FX och Seq.
Synth-delen låter dig kombinera två parallella ljudmotorer:

• Analog
• Wavetable
• Sample
• Harmonic
• Modal

En smart funktion som finns i alla motorer är att Coarse-vredet för stämning kan kvantiseras för att låsa tonhöjden till en viss skala eller intervall. 

Filter och effekter

Filterutbudet är enormt, med karaktärer lånade från Arturias TAE-emuleringar (som till exempel SEM V, Matrix 12 V och Mini V). Samlingen har nyligen utökats med Multimode V2, det virvlande Cluster- och det krispiga LoFi-filtret.
Effektsamlingen skäms inte heller för sig och är indelad i tre bussar (Bus A, Bus B och Send Bus). Var och en kan innehålla upp till tre effekter och förutom de vanliga verktygen som Delay, Reverb och Distortion finns andra kreativa prylar som till exempel en riktigt bra Vocoder. Med denna kan du antingen blanda in extern röst via ljudingåneen eller använda Pigments motorer för att skapa allt från Daft Punk-liknande sång till moderna Colour Bass-ljud.

Modulationsparadis

Mycket av “själva grejen” med Pigments är det djupa och visuellt tydliga modulationssystemet. Vi får hela 23 modulationskällor, i form av exempelvis olika LFO:er, enveloper, aftertouch, slumpgeneratorer, aftertouch och modulationshjul. Modulatorerna kan enkelt tilldelas valfri parameter i Synth- och FX-delarna via drag-and-drop och de kan även modulera varandra via Combo-moduler för att skapa komplexa, ickelinjära förlopp. För att göra det hela live-vänligt finns också 4 makro-reglage som kan styra en eller flera olika parametrar.

Sequencer för kontrollerat kaos

Fliken Seq fungerar som både en step sequencer och en arpeggiator. Här erbjuds sex spår ( däribland Pitch, Velocity och Gate) som också tillåter polyrrytmik, vilket innebär att varje spår kan ha en unik steglängd. Riktigt rolig är den inbyggda Randomize-funktionen som slumpmässigt kan påverka valda spår baserat på en procentsats (t.ex. 50% slump på Velocity, 10% på Gate). Kanon för att skapa allt från subtila variationer till fullständigt kaos – alltid med möjlighet till kontroll. Du kan till och med ställa in så att Pitch-spåret följer en specifik musikalisk skala.

Därför ska du använda Arturia Pigments

“Varför ska man då bry sig Pigments om man redan har de andra instrumenten i Arturia V Collection?” undrar kanske du nu. Jag ser det som två olika världar: Vill jag skapa en Minimoog-bas eller Juno-pad är det betydligt snabbare att ladda in Mini V eller Jun-6 V. Om däremot vill skapa något som inte utgår från en tydlig fysisk förlaga utan vill testa mig fram och känna att jag har alla vägar inom räckhåll – då är Pigments det klockrena alternativet.