Lady Gaga – så skapar du Abracadabra-soundet

Lady Gaga, live i Manchester, oktober 2025. Foto: Eduardo Valente, Alamy.

Det som slår oss när vi lyssnar på Abracadabra, den stora hiten på Lady Gagas album MAYHEM, är att det är ett stort steg tillbaka till hennes rötter, samtidigt som hon tar flera steg i olika riktningar och doppar fötterna i både disco, rave och electro. Läs mer om hennes spännande musikaliska resa här.

Låten börjar med en tokkomprimerad viskande kör med instuckna ”shouts” som kanske är mer vanliga inom K-pop och J-pop. Den största utmaningen med att få till sådana körer är kanske att få det tillräckligt tyst för att kunna spela in mycket gain på mikrofonförstärkaren. En kondensatormikrofon är att föredra och även att  bunkra upp med filtar och kuddar för att konstruera ett temporärt sångbås. Sen är det bara att viska in ditt budskap!

Komprimera rejält

Även om du gjort alla ovanstående saker rätt kommer troligtvis inspelningen vara lite brusig ändå. Det kan då vara läge att manuellt gå in och rensa upp utrymmet mellan fraser, ta bort lite bas med en eq och även rota fram någon bra brusreduceringsplugg (iZotope Repair Assistant eller Klevgränd Brusfri är båda bra kandidater). 

När detta är klart är det dags för den där tokkomprimeringen. Det går att nå önskat resultat med de flesta kompressorer så börja leta i ditt inspelningsprogram. Tricket är helt enkelt att inte vara så försiktig. Vill man snabbt nå ett resultat kan vi rekommendera SoundToys Devil-Loc eller Devil-Loc Deluxe. Då kan du med några få knapptryck få till den där överdrivna kompressionen och disten på viskdubbarna.

Hela introt filtreras i ett bandpassfilter och har alltså ett klassiskt radio- eller telefonfilter över sig. Det finns många sätt att få till en sådan effekt. Det enklaste är att helt enkelt plocka fram närmsta EQ och skala bort de höga och låga frekvenserna med låg- och högpassfilter. Den något mer kreativa vägen är att använda någon form av högtalarsimulering. Här vill vi slå ett slag för McDSP FutzBox, som förvisso har många år på nacken, men ger möjlighet att efterlikna allt från högtalaren i en Nokia 3310 till gamla hifi-system. 

Dags för sågtandsbas …

När vi tagit oss igenom första fyra takterna blir det dock andra bullar och vi får hårda sidechainade sågtandsbasar a la Ratatat eller Deadmau5. Vi är med andra ord borttrollade innan versen ens börjat. Det verkar en smula överflödigt att nämna syntar som kan reproducera sågtandsvågor. De flesta inspelningsprogram har någon synt som går lite mer åt retrohållet och som brukar kunna lösa det där med bravur. Hittar du inget bra kan du snegla på nästa stycke och våra tips på olika digitala Moog-varianter. Hursomhelst är knepet i det här fallet att leta upp närmsta sågtandsvåg och filtrera för lite karaktär. Sen är det dags att leka med glide/portamentofunktionen för att få till övergångarna från ton till ton. För att få det riktigt tight kan du skapa den låga basen först och lägga i mitten. Kopiera sedan upp två spår med samma MIDI-information och oktavera upp. Dessa kan sedan få agera sidorna i din mix, panorera hårt till höger och vänster med andra ord.. Gå sedan in i varje plugginstans och stäm ur oscillatorerna något för en bred och snygg choruseffekt. Då får du en bred sammanhängande bas som sprider ut sig över flera oktaver.

Softube System 72, en svensk nära-Moog-upplevelse.

… och sidechain

Sen var det ju det där med sidechain. Ordet har i sig kommit ur sin grundbetydelse lite. Hela poängen är att en signalkedja reagerar på en signal som inte är en del av det ljud som kedjan behandlar. Typexemplet är när berättarrösten för exempelvis en trailer ska skära igenom alla häftiga ljudeffekter och musik. Då läggs en kompressor på bakgrundsljuden som istället för att reagera på bakgrundsljuden reagerar på berättarrösten och sänker volymen på bakgrundsljuden för att berättarrösten ska få träda fram. Det där har under lång tid använts på mer kreativa sätt där typexemplet är det när en bas reagerar på varje slag från bastrumman och vi får den pumpande effekt som sidechain så ofta refererar till. I dagens pluggtäta värld finns dock enklare sätt att lösa detta på där man varken behöver någon bastrumma eller någon kompressor. I flera fall kan man göra det direkt i synten och även plocka in tempot direkt från projektet. Ett mer generellt sätt som förenklar användandet även på inspelat material är pluggarna LFO Tool och Kickstart 2. Den första har lite fler alternativ i rockärmen medan den senare blixtsnabbt ger ett resultat. 

Mer Moog, typ!

I versen går vi istället in i ett Donna Summer-likt discobeat med filtrerade Moogbasar med mycket attack. Att det finns en Moog-liknande synt inbyggd i inspelningspogrammet är mer regel än undantag och i pluggvärlden finns ett nästintill obegränsat antal. Några nämnvärda sådana är Arturia Mini V och Softube Model 72. Hursomhelst är knepet här att verkligen leka med filterresonansen och samspelet mellan filtrets tidsparametrar (Filter Envelope) och förstärkarens tidsparametrar (Amp Envelope). Då kan du verkligen få till något snärtigt. Ofta finns någon förinställning för klassisk fyrkantsvåg som du kan utgå ifrån. 

Men du, du glömmer väl inte arpeggiatorn? 

House-piano med fullt anslag

Ett något uppfriskande grepp är det nedbryt som kommer innan refrängen. Slutet på versen skiljer sig nämligen åt och vid första lyssning är det denna man vill identifiera som brygga. Men det kommer en brygga till och Gaga låter oss vänta på refrängen en stund till. I poparrangemang är det verkligen ett hett tips att leta efter sådana grepp. En form som är tillräckligt tydlig för att inte tappa lyssnaren men med någon del eller förändring i formen som går ifrån det traditionella. 

Inlånat från den tidiga housen finns i denna del också ett hårt komprimerat elpiano i de högre registren, och nej vi snackar inte något tokdyrt elpiano från Korg som hämtat samplingar från olika Steinwayflyglar världen över; tänk mer närmaste leksaksaffär. När vi ändå talar om Korg kanske det är bättre då att istället för att snegla på en Korg Kronos, snegla på den klassiska Korg M1 (ja, den finns i VST-form). Välj något elpiano bland förinställningarna och se till att inte en enda midi-ton spelar svagare än 127.

Krångla inte till beatet!

När refrängen väl kommer är det denna som lite gifter det industriella och discoaktiga med låten. Det är i regel trummorna och sången som är den konstant som gör att de många olika delarna fungerar tillsammans. Delar i sången som flörtar med andra delar och ett konstant discokomp men med industriella instick; gör att det hårda intro- och mellanspelet fungerar i sammanhanget. Bastrumman är tillräckligt hård för att slå igenom alla sågtandssyntar, utan att ta över i övriga delar. Virvel och hihat är ljusa vilket gör att de sticker ut i det kompakta arrangemanget – men de låter inte för den sakens skull mesiga i introt. Mycket av jobbet gör det skitiga reverb som hör till virvelns efterklang. De hårda och överdrivna 80-talspukorna gör också sitt för att hjälpa till här. 

Tricket med trummorna är att inte krångla till det för mycket. Välj en samplad bastrumma, en digital virvel och kanske ett klapp och gör ett 4-takters komp. Hihaten kan varieras mellan två olika anslag och kanske med lite olika volym och tighthet för att inte låta alltför mekanisk. Men sen är det detta komp som limmar ihop låten. Testa att lägga ut över hela låten och sedan subtrahera från det. Ibland kanske det räcker med bastrumma och virvel. Ibland behövs ingen bastrumma alls och precis innan refräng kanske trumsetet ska bort för att refrängen ska få den energi som behövs. Krydda sedan med fläskiga 80-talsfill mellan delarna. 

Industriell opera?

Sticket brukar vara den del som så ofta skiljer sig diametralt från övriga delar i låten. Kanske blev de många delarna lite väl hokus pokus för att hålla tag i lyssnaren den här gången. Istället för nya melodier och ackord återanvänds refrängen fast i någon slags operaform. 

Referensen kanske är svag men vi tycker inte att det är helt långsökt att tankarna vandrar mot Nightwish, som ju blandar det hårda och industriella med just operasång. Men poppigare är det – det är ju trots allt Lady Gaga. Så kanske om Giorgio Moroder producerat Nightwish då.  Som sig bör i popsammanhang är Gaga dock bussig nog att trolla fram en till refräng så att vi får melodin riktigt på hjärnan. 

Lady Gaga gör tre konserter av turnén The MAYHEM Ball på Avicii Arena den 12, 13 och 15 oktober.

Tips: Varje vecka publicerar Andreas ett nytt mixtips i vår serie EDM & popmix. Kolla här! >