Legendariska gitarrförstärkare: Soldano och Peavey dominerar 1990-talet

I början av 90-talet dök det upp gitarrförstärkare som utmanade Marshalls position som den främsta tillverkaren av rockförstärkare. Några klassiker från denna era är Soldano SLO 100 och Peavey 5150. Varför blev de så viktiga? Låt oss se efter!

Dela

https://www.studio.se/artikel/prylar/legendariska-gitarrf%C3%B6rst%C3%A4rkare-soldano-och-peavey-dominerar-1990-talet-r1023/

Följare 1

Av Haiko Heinz

9 timmar sedan

”Vi tillverkar världens bästa gitarrförstärkare!” utropade chefsteknikern Mike Soldano självsäkert. Han var då på väg mot toppen med modellen SLO 100. Den kom att bli banbrytande.

Soldano stjäl showen

Mike Soldano arbetade ursprungligen i Seattle och San Francisco, där han gjort sig ett namn med sina förstärkarmodifieringar. Han hade moddat Fender Bassman och Mesa/Boogie Mark II. Den senare sägs ha varit grunden för Soldano Super Lead Overdrive, som slutligen släpptes 1987 och inledde en ny generation moderna förstärkare med mer headroom.

Ljudmässigt tar SLO 100 en helt unik riktning, även om jämförelser alltid är svåra. Den kombinerar ljudet från Mesa/Boogie-förstärkarna från den tiden med inslag av Marshall och modifierade Fender-förstärkare och skapar sin egen ljudcocktail. Ursprungligen var SLO endast avsedd för Mikes personliga bruk, vilket är anledningen till att han än idag är förvånad över förstärkarens framgång. Historien berättar att just när Soldano började överväga att stänga sin butik på grund av att affärerna haltade, sålde han en av sina SLO 100 till Howard Leese. Han var gitarrist i Heart på den tiden och den första att gigga med SLO 100.

Ryktet om den nya förstärkaren spreds snabbt bland kända gitarrister och SLO 100 hamnade snart i händerna på studiogitarrister som Mike Landau och Steve Lukather. Men den började också användas av gitarrister som Gary Moore, Mark Knopfler, Eric Clapton och inte minst Eddie Van Halen, som snart utvecklade sin egen variant av denna förstärkare.

Under tiden arbetar Mike Soldano vidare med sin framgångsrika modell, men även med innovationer som SLO 30, där effektslingan placeras efter mastervolymen och inkluderar en kontroll för nivån på returen.

Eddie Van Halen och Peavey 5150

Fram till slutet av 1980-talet använde Eddie Van Halen sin gamla Marshall Super Lead från sextiotalet. När den vid ett tillfälle var inlämnad för reparation passade han på att prova en av de trendiga SLO 100-förstärkarna som en tillfällig lösning. Eddie gillade ljudet från SLO 100 så mycket att den blev hans huvudförstärkare under en period. Samtidigt växte en önskan om att hitta en tillverkare som skulle göra det möjligt för honom att köpa sina förstärkare var som helst i världen. Affärsmässiga överväganden spelade sannolikt också in.

Eddie Van Halen inledde först ett samarbete med Jose Arredondo, som främst modifierade Marshall-förstärkare för Steve Vai, Metallica, John Sykes och många andra. Det resulterade i en prototyp som dock aldrig sattes i produktion. Så småningom hamnade Eddie hos Peavey, där han mötte ljudteknikern James Brown (som senare grundade pedalföretaget Amptweaker). Eddie Van Halen och James Brown tog tillsammans fram en förstärkare baserad på SLO 100 och några andra förstärkare, som slutligen resulterade i modellen 5150. Den fick sitt namn efter Eddies studio och efter polisens kod för en förrymd psykopat.

Den första prototypen skapades 1991 och kan höras på Van Halens album For Unlawful Carnal Knowledge (vad blir det förkortat?), även om det mest var SLO 100 och den gamla Plexin som användes på skivan.

Peavey 5150 och dess efterföljare

Flera 5150-modeller släpptes och här uppstår de första diskussionerna kring vilken variant som låter bäst. Faktum är att Peavey vid den här tiden var tvungna att byta ut sina Sylvania 6L6 slutrör mot förmodat sämre ljudande rör tillverkade i Kina, medan ljudkretsen förblev identisk.

En kort tid senare släpptes även en komboförstärkare med rattar på ovansidan som på Vox-modellerna. Eftersom denna förstärkare lät väldigt grumlig och otydlig i Eddies öron gjordes en modifiering som snart även implementerades i förstärkartoppen, vilket resulterade i ett större och tajtare ljud.

Vid millennieskiftet släpptes 5150 II-modellen med ett extra förförstärkarrör för ett bättre och renare ljud, separat EQ för varje kanal och möjligheten att växla mellan rent och crunch via fotpedal.

Ingenjören James Brown lämnade Peavey 2003 och även Eddie vände tillverkaren ryggen kort därefter. Han inledde istället ett samarbete med Fender för sin egen EVH-serie. Peavey stod utan möjlighet att använda Eddies namn, men 5150-konstruktionen fanns kvar. Man bestämde sig därför för att byta namn till Peavey 6505 (vilket står för företagets 40-årsjubileum 1965–2005), och 6505+. Ursprungligen tillverkades dessa förstärkare i USA, men 2015 hade hela produktionen flyttats till Kina. Samtidigt finns det otaliga varianter på 5150-temat, inklusive naturligtvis de nya EVH-modellerna från Fender och diverse Mini Head-förstärkare, men även 6534+, vilket är en 5150 med EL34-rör i slutsteget.

Med Peavey Invective, som kom 2017, lanserades en modern metal-förstärkare i samarbete med Misha Mansoor från Periphery. Den bygger till stor del på ljudet från 5150.

Soldano och Peavey – teknik och ljud

SLO 100 levererar 100 watt och har två kanaler, Normal och Overdrive. Varje kanal har separata försteg och mastervolymer, och Normal-kanalen har även omkopplare för Bright och Clean/Crunch. Tonrattarna bas, mellanregister, diskant och presence påverkar båda kanalerna. Nyare modeller har också en extra Depth-kontroll.

Förstärkaren är utrustad med fyra 12AX7 förstegsrör och fyra 5881 slutrör. Detta rörval var ovanligt för en high gain-förstärkare i rocksammanhang, eftersom de flesta brittiska rockförstärkare på den tiden använde EL34. Resultatet av rörvalet är det täta, kompakta basregister som förstärkaren är känd för. Även om SLO 100 också kan klämma ur sig ett visst brittiskt rockcrunch är den mer representativ för den då trendiga, amerikanska high gain-tonen. EQ:n är baserad på en modifierad Fender Bassman, vilket inte är någon överraskning, eftersom Mike Soldano ju var känd för sina modifieringar av denna modell.

Om man jämför layouten av kontrollrattarna hos 5150 med Soldano SLO 100 är likheterna uppenbara. Bägge har oberoende förstegs- och mastervolym för båda kanalerna. Clean-kanalen är utrustad med en Bright- och en Crunch-omkopplare, och det finns en gemensam EQ med bas, mellanregister och diskant. En Presence- och en resonanskontroll påverkar slutsteget, där den senare ändrar dämpningsfaktorn. Även här har vi fyra 12AX7-förförstärkarrör och fyra 6L6-slutstegsrör.

Skillnader och likheter

Även om modellerna från Soldano och Peavey tekniskt sett är olika förstärkare, är det obestridligt att 5150 är starkt inspirerad av SLO 100. Det finns också en viss likhet med Mesa/Boogie Rectifier, vilket diskuteras i en separat artikel. Förstegen på båda förstärkarna är väldigt lika, men det finns också skillnader.

Med SLO är signalvägen försteg > effektloop > tonkontroller > slutsteg. Soldano har även en katodföljare före tonkontrollerna. 5150:ans signalväg är följande: försteg > tonkontroller > effektslinga > slutsteg. 5150 har ingen katodföljare före tonkontrollerna, vilket också gör en betydande skillnad i ljudet.

När det gäller rörtillägget levererades SLO 100 med 5881-slutrör, medan Eddie Van Halen föredrog 6L6-modeller. 5881 liknar 6L6 och återfinns ofta i rysk militärutrustning, så slutstegsrören är utbytbara efter justeringar av bias, där 5881 och 6L6 har samma värden. Skillnaden mellan rörtyperna ligger i att 6L6GC erbjuder något mer effekt och headroom, medan 5881 distar tidigare. När det gäller uteffekt levererar SLO 100 100 watt, medan 5150 avger 120 watt. Både 5150 och SLO 100 använder fyra 12AX7 förstegsrör, medan 5150 II har fem.

SLO använder en DC-kopplad katodföljare för både tonkontrollerna och effektslingan, ungefär som hos Marshall-förstärkare. Detta resulterar i ett något hårdare ljud och lite mer harmonisk distorsion.

I SLO-nätaggregatet sitter en drossel, men det gör det inte i Peaveyn. Drosseln sägs förbättra dynamiken och förhindra att förstärkaren låter för hårt. Dock är det egentliga syftet med drosseln i det här fallet att filtrera bort högfrekvent växelström. Matningsspänningarna är också 20 till 50 volt högre i SLO än i Peavey.

Kretsarna är olika implementerade i de båda förstärkarna; SLO använder optokopplare för omkoppling medan Peavey använder reläer.

En term som alltid dyker upp i samband med 5150-modeller är kall bias, vilket syftar på hur slutrören drivs. Enkelt uttryckt, ju kallare biasen är inställd, desto mindre bidrar slutsteget till ljudet. 5150 har en ganska kall bias och är internt förinställd med ett fast motstånd.

Tips för förstärkaremulering

Låt oss titta på hur du kan få till SLO 100- och 5150-ljuden med emulerade förstärkare och högtalare. Vad gäller högtalarutbudet är det i grund och botten ganska brittiskt i båda förstärkarna. Du kan lätt använda modeller från Celestion Greenbacks, G12H eller V30-högtalare om du letar efter det traditionella ljudet som förknippas med dessa förstärkarmodeller.

Eftersom 5150 ofta används i metal, rekommenderas det också starkt att prova till exempel impulssvar från Mesa/Boogie-högtalare, som vanligtvis har V30-högtalare. Har du inte tillgång till en emulering av SLO 100 är Mesa/Boogie Rectifier ganska lik.

Soldano körde med 4 st 12-tums Eminence V12-högtalare i sina lådor. Dessa liknar Celestion V30-modellerna, men är lite mer mellanregisterfokuserade och mindre hårda i diskanten.

För att matcha 5150 tog Peavey fram ett kabinett som utformades med Eddies eget favoritkabinett som förebild. Man använde dock sina egna Sheffield 120-högtalare. Eddie Van Halen använde tidigare pre-Rola Celestion T1221 Greenback-högtalare med medelstora magneter och 75 Hz-element.

Ljud och inställningar

Om SLO 100 och 5150 sägs ibland att de bara visar sin fulla potential vid en viss volymnivå och att de inte låter särskilt bra vid låg volym. Det är märkbart att mastervolymen i en SLO 100 har en betydande inverkan på hur tjockt mellanregistret låter, det låter klart bättre och mer kraftfullt när slutsteget får arbeta. Detsamma gäller för Post Gain-ratten i 5150.

Båda förstärkarna har också den gemensamma egenskapen att det rena ljudet inte är riktigt rent, utan alltid på väg att spricka upp. Att vrida upp normalvolymen på en SLO100 eller Pre Gain på en 5150 förbi klockan 12 ger redan det en hyfsat crunch. Slutligen måste det sägas, att dessa förstärkartyper främst är kända för sina feta komp- och sololjud, och du kan få mycket av den varan i alla tre lägena (Clean, Crunch och Lead/Overdrive).

Även om 5150 byggdes för Eddie Van Halen, uppnådde förstärkaren sin kultstatus tack vare senare användare, som ofta kom från metal-genren och mestadels använde helt andra inställningar än Eddie.

En viktig kontroll på 5150 är resonansratten, som minskar dämpningsfaktorn vid lägre frekvenser, vilket resulterar i dramatiska förändringar i basresponsen och gör att högtalaren kan återge bas och låga mellanfrekvenser med transparens. Resonanskretsen var i slutändan nyckeln till varför denna förstärkare var så väl lämpad för nerstämda gitarrer i metal-genren.

Kända Soldano SLO 100-användare

Intressant nog utformades SLO aldrig som en metal-förstärkare, utan snarare som ett verktyg för den samtida rocksolisten. Det breda stilutbudet hos välkända användare talar dock för förstärkarens mångsidighet. SLO 100 kan ses med typiska 80-talshårdrockare som George Lynch och Van Halen såväl som low gain-gitarrister som Mark Knopfler och John Fogerty. Eric Clapton förälskade sig i förstärkaren efter att ha spelat på Mark Knopflers SLO 100. Gary Moore var en annan välkänd Soldano-bluesspelare, även om han använde clean channel i kombination med overdrive-pedaler.

Namn som ofta förknippas med Soldano

Mark Knopfler
Eric Clapton
Gary Moore
Sedan Huff
Steve Lukather
Eddie Van Halen
Michael Landau
John Fogerty
Warren deMartini
George Lynch
Lou Reed
Prince

Kända användare av Peavey 5150/6505

Som nämnts blev Eddie förmodligen överraskad av hur väl hans specialbyggda 5150-modell passar olika musikstilar. Även här finns ett brett spektrum, från klassiska rockare som Eddie Van Halen, Brad Whitford och Ted Nugent till metal-band som Machine Head och In Flames.

Namn som ofta förknippas med Peavey 5150/6505

Eddie Van Halen
Jerry Cantrell (Alice in Chains)
Machine Head
Trivium
In Flames
Arch Enemy
Ted Nugent
Steve Morse (Deep Purples tidiga dagar)
Bullet for my Valentine
Brad Whitford (Aerosmith)

Ljudfiler

För att skapa ljudfilerna använde jag impulssvar från en 4x12-högtalare med pre-Rola Celestion T1221 Greenback-högtalare med medelstora magneter och 75 Hz lead-element. En fysisk 5150-förstärkare användes för 5150-exemplen, medan SLO 100-simuleringen skapades med en AXE FX III. Gitarrerna specificeras i varje enskilt exempel.

Clean Channel, Ibanez Artist, stall- och halspickup
1. Soldano SLO 100